lördag 19 november 2011

Konradsbergsslöjden - ett minne blott?

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Ikväll har jag varit på slöjdlärarträff i slöjdsalen på Konradsberg, gamla Lärarhögskolan och nuvarande Stockholms Universitet. I juni kommer portarna stängas igen för gott för slöjdlärarutbildningen här.

Det är en stor svart sorg.

Vi var 22 f.d. slöjdlärarstudenter, nuvarande slöjdlärare, som träffades och tog ett gemensamt avsked av "våra" fina salar, tackade av vår fantastiskt skickliga slöjdlärare - nej! -slöjddidaktiker Anders Eklundh. För som Anders själv kommenterade när jag tackade honom för allt han lärt oss: - Nej Jenny, jag har inte lärt er något, ni har lärt er själva. Jag har bara stört er, stöttat er, lett er...det är kanske det som är skillnaden mellan en slöjdlärare och en slöjddidaktiker? En slöjdlärare tror att hon eller han kan lära ut något eller lära någon något. Slöjdläraren ser på lärande och kunnande som något som en lärare kan lär ut. Slöjddidaktikern ser på lärande och kunnande som något individen utvecklar genom sina handlingar och sitt tänkande, där didaktikerns roll är att konstruera och designa miljöer för lärande.

Jag kan inte låta bli att längta efter att denna didaktik formuleras mer explicit! Så att den kan komma fler till gagn, så att den kan utmanas, kritiskt granskas, utvecklas, ändamålsanpassas...

En otroligt givande kväll! Vi pratade t ex om hur ogynnsamt för elevernas lärande det är med 80 minuters slöjdlektioner. Eleverna hinner knappt komma igång med att montera fast material och processen att välja verktyg, hitta sina bitar, osv. innan det är dags att börja städa, avslutande diskussion/skriva logg. Någon hade gjort en uträkning att man hinner i princip handleda varje elev i 1 minut och 28 sekunder och man vill gå runt till alla och ställa frågor, utmana deras tänk och visa på exempel i deras individuella lärandeprocesser. Och dessa elevers förmågor i slöjd ska vi göra kvalitativa bedömningar av. Hmmm! Hur tusan då?

Trots sorgen pga nedläggningen kommer det förhoppningsvis något gott ur dethär. Vi hoppas kunna fortsätta dessa givande didaktiska diskussioner. Vi hoppas kunna skapa ett nätverk där vi träffas som gått denna utbildning och tillsammans vidareutvecklar våra didaktiska redskap vi fått med oss, utifrån det gemensamma slöjdspråk och den slöjddidaktiksyn vi fått med oss från utbildningen.

Vi kunde lite skönt konstatera i gruppen ikväll att det här med lokal pedagogisk planering är inget att höja på ögonbrynet för. What´s the fuss all about? Vi som gått Konradsbergsutbildningen har fått tillverka didaktiska planeringar under hela vår utbildning. När vi arbetade med t ex "sammansättningar i trä" eller "yttre och inre form" fick vi samtidigt tillverka didaktiska planeringar anpassade för en elevgrupp, kopplade till styrdokumenten, med ett tydligt syfte och tydliga mål. Inga konstigheter. Självklarheter kan tyckas, om man påstår sig vara utbildad lärare...

Ett annat didaktiskt redskap vi fått med oss från utbildningen är det pedadgogiska rummet. Hur man kan skapa förutsättningar för lärande genom att inreda slöjdsalen på ett "igångsättande sätt". Att avskala och välja ut vissa verktyg för att eleverna ska lära sig kvalitativa kunskaper, inte kvantitativa...Flera av konradsbergslärarna har byggt fram och utvecklat sina sljödsalar som ett pedagogiskt rum.

Jag kan inte låta bli att fundera över vilka didaktiska redskap som slöjdlärarstudenterna i Linköping, Umeå, Uppsala och Göteborg får med sig i sin slöjdlärarroll. Jag är övertygad om att det där finns likande begrepp som är mer eller mindre utvecklade och formulerade likande våra redskap "didaktisk plan" och "pedagogiskt rum". Och kanske andra viktiga begrepp eller redskap som är betydelsefulla för att åstadkomma lärande i slöjd. För att inte tala om vad som lär finnas hos många av de fantastiska slöjdlärare runt om i landet som på sina skolor, i sina slöjdsalar, utvecklar ändamålsenliga lärandemiljöer/lärandesituationer i slöjd, men som tyvärr inte kommer andra till gagn eller sprids utanför det egna rummet.

Jag undrar över och vill utveckla:  vad, hur och varför!

4 kommentarer:

  1. Vad tråkigt att detta inte nådde alla oss slöjdlärare som gått på Konradsberg!!!

    Att alla inte är inkluderade :-(

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig!
    Detta ver ett initiativ som några i en årskull tog. Från början var det bara de som skulle har en återträff, men så hängde några av oss andra på som hade kontakt med denna grupp. Plötsligt var vi uppe i 22 pers och där sa Anders stopp.

    Jag var lite ledsen att inte fler från min grupp var där, det hade jag önskat. Men det är inget som hindrar oss från att ha en avslutningshögtid till! Vi har ett halvår på oss...

    Vi som var där bestämde att skapa ett mer långsiktig nätverk för alla konradsbergsslöjdare, med målet att träffas i alla fall någon gång per år. Det har skapats en facebookgrupp som heter Kommando Konrad för alla som utbildat sig hos mäster Anders och mäster Uffe.
    Du är varmt välkommen dit och till alla våra framtida träffar!

    Bästa häls
    Jenny

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag ska starta upp en slöjdsal och undrar var jag kan köpa billiga handverktyg av hygglig god kvalitet? Finns det råd att få?

    SvaraRadera
  4. Hej! Billigt och bra går sällan hand i hand när det gäller verktyg, är min erfarenhet tyvärr...

    Jag skulle råda att hellre satsa på att bygga upp successivt och tona ner antalet verktyg.

    Är det en traditionell trä- och metallslöjdsal du ska bygga? eller integrerad?

    Det är ju viktigt att få med en viss variation i material, utan att man för den delan måste köpa in dyra material. Hellre dyra verktyg och billigt material är min uppfattning ur ett didaktiskt perspektiv. Eller försök få in mycket återbruk i början.

    Enkla handverktyg som några olika sågtyper, raspar, filar och slippapper. Täljknivar. Tänger till metalltrådsarbeten och några plåtsaxar(fason och guldsmed). Borrstål och borrskaft (mer pedagogiskt och arbetsmiljövänligt än borrmaskiner). Hammare, nåra skruvmejslar samt spik och skruv. Några tvingar i olika storlekar och trälim.

    Förra året byggde vi upp en ny slöjdsal på min skola, för elever upp till femman.
    vår verktygsnota (ej inkluderat hyvelbänkar, det är ju i regel de som kostar mest) slutade på 80 000 har jag för mig.

    Det mesta köpte vi från slöjddetaljer och nitram. Men jag vet inte om de är billigast. För vår del handlade det om kommunens upphandlingar o dyl. När det gällde maskiner som pelarborr, bandsåg och spånsugsanläggning fick vi köpa loss biliigt från en skola som höll på att avveckla en gammal tekniksal. Man kan ju kanske ringa kommunen och höra om det finns något sådant på g. då kanske det även finns verktyg att ta över...

    SvaraRadera