lördagen den 6:e april 2013

Nationellt resurcentrum för slöjdämnet

Det är glädjande att så många har hittat till fb-gruppen med detta namn som jag startade för fem månader sedan, vi är nu uppe i 516 medlemmar! Det är en anledning till att jag skriver alltmer sällan här på bloggen, för att istället prioritera mer interaktiva diskussioner med kollegor i facebookgruppen. Där pågår diskussioner om och delning av hur man kan jobba med loggbok, bedömningsfrågor, salsutrustning, slöjd som ett ämne, dokumentation av olika slag och massor av andra trådar.

Hoppas att fler kan hitta dit!

Länk till nationellt resurscentrum för slöjdämnet


bra instruktionsfilmer!

Alltid lika underbart när man stöter på kollegor som frikostigt delar med sig av sina didaktiska produkter som instruktionsfilmer och diverse slöjdbeskrivningar!

En riktig skattgömma tycker jag att kollegan Leif Blomqvist har skapat i sin blogg:

Särlaskolan slöjdar

Sedan tidigare har jag kollegan Marcus Vildir länkad, han har lite olika sidor där det finns också bra filmer och annat att använda i sin undervisning. Även kollegan Annemarie Adams har en inspirerande blogg: A´Maries blogg. För att bara nämna några...

Dessa tre är alla inriktade på slöjd i metall och trä... finns det en blogg som är både textil, metall och trä? Jag vet att det finns massvis med textilbloggare... Här tror jag det finns det en stor utvecklingspotential.


onsdagen den 26:e december 2012

Arbetsområde, uppgift, övning, eller test?

Kärt barn har som bekant många namn. Detta inlägg är en i hög grad spekulerande text som handlar om vad vi egentligen kallar produkten av vår didaktiska planering, alltså det som våra elever möter i undervisningen och det som vi lärare "producerar" i vår didaktiska fabrik.

I många ämnen talar man om uppgifter. Idag kommer ni få till uppgift att....Den här uppgiften går ut på att... En uppgift känns ganska kort eller så består den kanske av deluppgifter.

Uppgift 1a, 1b, 1 c osv. någon som ser en matematiklektion framför sig? "Matteboken" typ.

Ett annat fenomen är det vi kallar arbetsområde. Nog ganska vanligt förekommande begrepp i slöjden. Ja, det är väl det man arbetar med, inte svårare än så? "Arbetsområdet i höst är klädsömnad för halva gruppen och lådkonstruktion för andra halvan" till exempel. I vår kommer ni att arbeta med inre och yttre formning i trä och sen kommer ni att arbeta med återbruksslöjd. Det är liksom ett område om ett specifikt... arbete? Detta begrepp är väl tydligt inriktat på något man ska sysselsätta sig med.

Och så har vi den gamla klassikern: Övning. Övning och träning som så länge varit så fult i den svenska skolan eftersom det riskerar att döda all form av kreativitet och innovativt tänkande. Det "stela", trista, efterapande repetitiva som bygger på att det finns ett "rätt sätt" och nu ska du öva dig tills du kan göra precis som i facit. Samtidigt vet vi alla att övning och endast övning ger färdighet...eller?

En intressant ord i slöjdsammanhang är test och prov. Beroende på hur vi uppfattar dessa begrepp så kan de båda vara "korrekta" och "icke-korrekta" i slöjdundervisning idag. Om jag säger: - gör en provbit! eller "testa först" till en elev så betyder det ju något helt annan än om jag säger: "Idag ska ni får ett test av mig" eller "idag är det dags för prov". Hur vanligt är det med prov i slöjden? Behövs de och isåfall till vad? Och hur kan ett slöjdprov se ut?

Jag försöker introducera ett nytt begrepp i min undervisning: Kunskapsområde. Ett kunskapsområde  är det som jag eller jag + mina lärarkollegor skapat. Det är förmåga + innehåll = det som ska läras, det kunnande som ska utvecklas. Det bygger på valda delar av kursplan och läroplan, på valda delar av ämneskunskaper i slöjd: de tekniker, de material, de funktioner och de uttrycksformer som valts ut som ett ramverk för aktuell uppgift.
Det skulle kunna stå arbetsområde, men för att skilja ren produktion från lärandesituation behöver vi sätta kunskapen i fokus. Slöjdsalen är inget snickeri, skrädderi, smedja eller liknande verkstad. Det är en pedagogisk miljö. Det är inte produktion som står i fokus, även om detta är av yttersta vikt, utan det är lärandet. Annars, tänker jag, blir det återigen tekniken och/eller föremålstypen som hamnar i fokus.

Ett kunskapsområde i slöjd enligt Lgr11 bör bygga på ett komplext lärandeobjekt och kan både sträcka sig över lång tid, upp till ett år som jag ser det, men också kortare tid som några lektioner. Ramverket får inte endast utgöras av en viss teknik eller en viss typ av föremål eller en viss typ av uttycksform osv. Ramen bör omfatta t ex en teknik och ett uttryck (ex 1) eller ett material och ett uttryck(ex 2) eller teknik + föremål + material(ex 3) osv..

Exempel 1: Tekniker för att böja trä + "rörelse" (material ej bestämt) (åk 7-9)

Exempel 2: Ullgarn/akrylgarn, renhorn/akrylplast, björkvril/valnöt, vadmal/fleece + "samiskt" (åk 4-6)

Exempel 3: Tekniker: Enkel formning av trä -  kapa, skära, fila, slipa + enkel formning av metall - såga, fila + enkel formning av ull - våttova  + enkel handsömnad + Föremål: Matsked med träskaft och filtfodral + Material: sked i rostfritt stål, skaftämnen av några olika svenska träslag, ull både färgat och ofärgat. (åk 2-3)

Inom ramen för ett kunskapsområde som ska pågå under längre tid  bör eleverna möta någon form av mindre startuppgifter, som att följa en arbetsbeskrivning och tillverka något för att bemästra en teknik eller få tillfälle att experimentera i några liknande material. Då är uppgift mer eller mindre synonymt med övning och även att "testa" eller att "göra en provbit". Frågan är om det måste "bli något"... jag är inte så säker på att det måste det...

När det gäller test och prov i bemärkelsen "bedöma förmågor" kan de förekomma både vid kortare arbeten och längre. Det kan vara ett kamratbedömningstillfälle under pågående arbete eller att ha skedprovning med glass med de färdiga skedarna och reflektera/samtala kring förhållandet mellan ergonomi, form och symboliska uttryck. Det kan också vara ett diagnostiskt test i början av ett arbetsområde för att läraren ska kunna göra sig en uppfattning av elevens förmågor. T ex har jag prövat inom kunskapsområdet den gamla lådan: form, funktion och konstruktion i åk 6 att låta eleverna under en lektion och utan min hjälp få till uppgift att kapa en kortare bräda i två delar och sätta samman dessa två utan hjälp av skruv eller spik men trälim ok. De ligger olika sågar, rundstav, träplugg och trälim framme. Lektionen därpå får de kasta bitarna i golvet för att se om de håller. Vi pratar kvalitet och stora anläggningsytor.


Frågan om hur man kan tänka kring och designa kunskapsområden i skolan är långt ifrån löst. Den är just påbörjad.



söndagen den 4:e november 2012

Nationellt centrum för slöjdämnet - ny FB-grupp

Ny facebookgrupp skapad för slöjddidaktiska frågor:

Nationellt resurscentrum för slöjdämnet

Vi får se om denna grupp kan fylla ett behov av att mötas. Jag vet att det finns många mindre slöjdlärarnätverk runt om i landet, men jag har länge önskat att det fanns en plats där man kunde nå ut till kollegor runt om i landet och diskutera aktuella frågor, förutsättningar i undervisningen och salarna och dela med sig av lektionsplaneringar och pedagogiska/didaktiska tankar och idéer.

Att diskutera frågor som:

- läromedel och slöjdmaterial
- slöjdsalars utformning/inredning
- hur man kan designa uppgifter och arbetsområden
- hur man kan utvärdera och systematiskt förbättra redan existerande uppgifter och arbetsområden
- hur man kan bedöma olika förmågor
- hur man bör förhålla sig till läroplanen, kursplanen, kunskapskrav och andra styrdokument
- fortbildningsmöjligheter
- forskningsrön
- pågående forsknings- och utvecklingsprojekt
med mera....

Gå gärna med!
Sprid gärna vidare till kollegor!


torsdagen den 1:e november 2012

PP blir LPP...som kan bli vetenskapligt grundad lektionsplanering?!

Från och med nu har vi på Mariaskolan mer eller mindre bytt ut begreppet LPP till PP. Pedagogisk Planering istället för Lokal Pedagogisk Planering.

Varför detta ordpillande? Gör det verkligen någon nytta? Varför "hittar vi på" massa märkliga begrepp när det finns mer begripliga termer som lektionsplanering eller undervisningsplan? Vem hittade på begreppet "LPP"? Skolverket?

Vi som arbetar i Stockholm Stad kan se att detta ordbyte från LPP till PP skett i vår webbportal Skolwebben, där det finns en bank där lärare kan lägga upp sina planeringar som andra inom staden kan ta del av.

LPP var ju trots allt ett begrepp som hörde till 1994 års läroplansidé - där läroplanen saknade ämnesinnehåll och det var detta som man på varje skola skulle sätta sig och formulera utifrån de lokala förutsättningarna. Den lokala förankringen i synen på kunskap och lärande var viktig. Tanken var GOD. Arbetsbördan och implementeringen av denna rätt revolutionerande läroplansidé var det inte.

Nu har Skolverket och utbildningsministern gått ut och intygat att lärarna INTE ska skriva lokala pedagogiska planeringar, att det kravet är borttaget. Administrationen ska minska. Men kommer den verkligen att göra det? LPP-effekten är väl trots allt att lärare har börjat göra sin professionella kunskap publik. Den finns dokumenterad, den kan granskas, och förhoppningsvis därigenom även utvecklas.

Jag hävdar nog fortfarande att didaktiska planeringar är ett bättre begrepp än pedagogiska planeringar. Didaktik är ju ett mer undervisningsspecifikt/skolspecifikt begrepp jämfört med pedagogik. Didaktik är läran om att undervisa. För mig betyder det att jag faktiskt planerat den didaktiska verksamheten - tagit hänsyn till vad jag ska undervisa om, hur undervisningen ska gå till och hur den ska utvärderas, och varför eleven ska arbeta med denna uppgift. Men det har jag inte lyckats få genomslag för på min skola...än.

Jobbar på det. Tills vidare har vi smugit oss fram en bit på vägen, från LPP till PP. Målet är DP.


Och detta ordbajseri måste förstås i relation till undervisning på vetenskaplig grund. Jakten på ett yrkesspråk. Om vi kunde slippa den hysteriska akademisering som sker i samhället hade nog lärare fortsatt med att säga lektionsplanering - precist och begripligt för alla?

Lektionsplanering på vetenskaplig grund...?

I en lektionsplanering bör framgå? (med inspiration från didaktisk planering)

: vilken eller vilka lektioner den gäller - tidsram
: vilken elevgrupp
: vad som ska läras - förmågor, termer, material, tekniker, verktyg - framskrivet i ett meningsfullt sammanhang.
: varför detta ska läras - koppling till forskning och tidigare lektions- och lärandeerfarenheter, läroplan, barnkonvention, mänskliga rättigheter, skollag och dylika motivgrundande dokument och argument
: hur lärandet ska gå till och lektionsarbetet läggas upp - olika delar av undervisningen inklusive redovisningsformer
: hur bedömningen ska ske och återkoppling ges till eleven
: hur planeringen kommer att utvärderas










fredagen den 5:e oktober 2012

Tankar om minimum i en TM-slöjdsal

Helst skulle man ju vilka ha den där slöjdstudion. En sal med flera rum i rummet - textilrum, trärum, metallrum, ytbehandlingsrum, skiss/biblioteks/inspirationsrum, samlingsplats för att slippa sitta runt en fyrbänk med vevar och bänkhakar som lockar bort koncentrationen...

Har man inte det utgångsläget får man göra vad man kan med det man har...

På vår skola har vi i nuläget fyra slöjdsalar: två textil, två träometall, varav den ena även är skolans enda tekniksal (den som redovisas nedan). På vår skola går ca 800 elever.

I år har vi äntligen fått en andra textilsal - innan dess har treorna haft texil både i klassrummet och i NO-sal i andra änden av skolan. Även om det innebar att vi fick dela den gamla salen i två, en mindre och en större och ta bort de tvåvävstolarna som fanns, innebär det nu att vi kan ha ett luftigt schema med 15-20 min mellan de flesta lektioner. Som det borde vara anser jag för att man ska hinna plocka undan, fixa, ställa iordning inför nästa lektion, dokumentera elevärenden vid behov.

Vår teknik- och slöjdsal tänker jag redovisa lite här. Byggd för max 16 elever. Den är liten, det är vår "slöjd för yngre-sal", alltså den är inte fullt utrustad för slöjd åk 1-9, enbart upp till åk 4-5. Det är mest verktyg för trä och metall i nuläget, men jag ser gärna att man på mätväggen kan se till att det finns textila måttband t ex och tygsaxar och broderinålar i ett skåp eller låda. I nuläget finns en låda med mindre tygbitar, en med läderbitar, en med kartong, en med plast, och lite annat. Ett ställ för metalltråd och en låg hylla med div. kortare träbitar, lite skivmaterial, en låda med grenar och två med blandat träspill.

Det som saknas i nuläget är en ordentlig återvinningsstation för metall, plats, kartong och kanske glas. Känns som att det borde vara ett måste i alla slöjdsalar och egentligen på alla skolor men vi är i stockholm stad inte där än...tyvärr.

Här kommer bilder från salen:

1. salen ur olika vinklar. Den är inte särskilt stor, kanske 60 kvm...




Här de specifika verktygsväggarna:

Vertyg för att forma och skära i trä

Verktyg för att foga och sätta samman + virkeshylla trä

Del av verktygsväggen för metall + verktyg för att forma metall del 1

Verktyg för att forma metall del 2

Verktyg för att mäta och markera

Maskinhörnan - på väggen till höger finns även två skruvdragare samt 6 borrskaft


"Fyndlådor" och grenlåda. Små träbitar + ädelträ till täljning, skaft m.m.

trådställ

lördagen den 29:e september 2012

The making disciplines

Jag var i på Högskolan i Telemark i Notodden på MAKING-konferens i veckan och återvände trött, förundrad och full av hopp och glöd för vårt ämnes framtid. Det var väldigt intressant att träffa "slöjdare"  från alla delar av världen, från Nya Zeeland och Japan till Finland, Belgien och USA. Mest var det folk från våra nordiska länder eftersom det var NordFo som arrangerade. Hos oss är ju slöjd och dess motsvarigheter i grannländerna t ex en självklarhet på skolschemat - i Finland och Norge är den ämnesdidaktiska forskningen relativt väl etablerad. Massor av kloka hjärnor som kämpar på för att lyfta slöjdens och "den materiella kulturens" frågor i utbildningssammanhang runt om i världen.

Det bubblar och det sjuder om den praktiska klokheten. Den får och tar sig mer och mer utrymme i den akademiska världen för var dag som går och det ska verkligen bli spännande att se vart detta bär hän.
The making disciplines är på väg att formulera sig. Världens äldsta kunskapsform - att lära genom att tillverka - är på väg in i kunskapens finrum.

Jag gillar detta begrepp: to make, the art of making, making disciplines... På svenska tycker jag att den lämpligaste översättningen är att 'tillverka' eller att 'framställa'. Det är mer precist än att 'skapa 'eller att 'göra'. Man kan jämföra med The performing disciplines dit drama, musik, dans och idrott brukar räknas. Två olika nyanser av att skapa något.

Men det är inte lätt med ord. Jag kan inte låta bli att göra kopplingen till vilken "typ" av ämne vi är. Är vi ett praktiskt ämne? Eller ett estetiskt? Eller ett teoretiskt ämne?

Är vi ett konstnärligt ämne?
Ett hantverksämne?
Eller ett multimodalt ämne?

Kan man tala om tillverkande ämnen, skapande ämnen? Är det lämpligare än att tala om praktiskt-estetiska ämnen? Det ämnesgruppsbegreppet känns ju så totalt fel i den kunskapssyn vi har idag och Lgr11:s formuleringar där alla skolmnen ska vara både teoretiska (bygga på ett formulerat kunskapsinnehåll/fakta), praktiska (utveckla olika typer av förståelser och färdigheter att använda begrepp, ämnesspecifika redskap och material m.m.)  och estetiska (kunna uttrycka kunskaper genom olika sinnesupplevelser och representationsformer -  visuell, verbal, musisk,  kroppslig och materiell kommunikation.

Det är inte lätt att vara ett ämne på tvären, men jag är övertygad om att vi kan formulera det ännu oformulerade.