Begreppet "pratiskt-estetiska" ämnen, ä.k. PREST-ämnen


Visste du att det inte finns något juridiskt styrdokument idag som fastslår att det finns en ämnesgrupp som benämns "praktiskt-estetiska ämnen" i grundskolan? Det har funnits tidigare, i Lgr62, med har sedan dess kontinuerligt modifierats och slutligen tagits bort. Ändå talar alla om det, lärare såväl som politiker, som något givet i en kunskapshierarki som jag vill problematisera här.
Ett exempel är regeringens lärarutbildnings-proposition "bäst-i-klassen" som nu är klubbad. Däri görs en tydlig skillnad på olika ämnen i grundskolan och man marginaliserar tydligt skolämnen som är traditionellt icke-akademiska. Dessa ämnen, exempelvis slöjd och hem-och konsumentkunskap, saknar i hög grad ämnesdidaktiks forskning. Det kan handla om undersökningar av vad som är ämnets specifika kunskap och karatär, hur lärandet sker och varför ämnet finns i grundskolan. 
Det är högst troligt att dessa frågor skjuts undan ytterligare i den utbildningsvetenskapliga forskningen, då vår regering anser att dessa ämnen är mindre betydelsefulla genom att förkorta ämnesutbildningarna för lärare i de yngre åldrarna och tydligt formulera ovan nämda kunskapshierarki genom den nya lärartiteln "grundlärare" och dess ämnesinnehåll. Så fruktansvärt tragiskt.
Den svenska grundskolan har för närvarande 16 ämnen och det finns ingen uttalad uppdelning av ämnena som t ex kärnämnen, teoretiska ämnen, övningsämnen eller praktiskt-estetiska ämnen (lgr62) (eller benämningen estetisk-praktisk i Lgr69). Det är en absurd begreppsindelning enligt mig. Alla ämnen består ju av teori såväl som praktik och även estetik. Så om jag har förstått det hela rätt har vi således 16 kärnämnen, där alla anses likvärdiga och jämställda när det kommer till praktiska, teoretiska och estetiska uttrycksformer och arbetssätt, eller? Sedan att det inte har nått fullt ut i praxis är ju inte så märkligt med tanke på hur lång tid det har tagit att till exempel implementera och formulera målstyrning i den svenska skolan eller att sedan 1977 försökt etablera en utbildningsvetenskaplig forskning, eller s.k. klinisk lärarforskning.
Jag kan inte annat än att tolka Björklund och co:s reform som att vissa skolämnen som jag möjligen kan benämna estetiska ämnen i betydelsen sinnliga ämnen (som tar sin utgångspunkt i människans fysiska förmågor för att därigenom utveckla hennes kognitiva förmågor) inte är lika mycket värda som andra mer historiskt etablerade och skriftspråksbundna ämnen.
Grundskolan har till uppdrag att skapa goda förutsättningar för barnens allsidiga utveckling. Som slöjdlärare möter jag dagligen elever som uttrycker stor glädje och entusiasm i mitt ämne och slöjdämnet är enligt eleverna ett av de mest populära ämnena i grundskolan (NU03). Varför kan man fråga sig? För att det ställs mindre krav? För att de får mindre läxor?  För att eleverna inte lika ofta får skriftiga prov? Eller för att det helt enkelt handlar om en annan kunskapsform?