Konradsbergsslöjden - ett minne blott?

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

Ikväll har jag varit på slöjdlärarträff i slöjdsalen på Konradsberg, gamla Lärarhögskolan och nuvarande Stockholms Universitet. I juni kommer portarna stängas igen för gott för slöjdlärarutbildningen här.

Det är en stor svart sorg.

Vi var 22 f.d. slöjdlärarstudenter, nuvarande slöjdlärare, som träffades och tog ett gemensamt avsked av "våra" fina salar, tackade av vår fantastiskt skickliga slöjdlärare - nej! -slöjddidaktiker Anders Eklundh. För som Anders själv kommenterade när jag tackade honom för allt han lärt oss: - Nej Jenny, jag har inte lärt er något, ni har lärt er själva. Jag har bara stört er, stöttat er, lett er...det är kanske det som är skillnaden mellan en slöjdlärare och en slöjddidaktiker? En slöjdlärare tror att hon eller han kan lära ut något eller lära någon något. Slöjdläraren ser på lärande och kunnande som något som en lärare kan lär ut. Slöjddidaktikern ser på lärande och kunnande som något individen utvecklar genom sina handlingar och sitt tänkande, där didaktikerns roll är att konstruera och designa miljöer för lärande.

Jag kan inte låta bli att längta efter att denna didaktik formuleras mer explicit! Så att den kan komma fler till gagn, så att den kan utmanas, kritiskt granskas, utvecklas, ändamålsanpassas...

En otroligt givande kväll! Vi pratade t ex om hur ogynnsamt för elevernas lärande det är med 80 minuters slöjdlektioner. Eleverna hinner knappt komma igång med att montera fast material och processen att välja verktyg, hitta sina bitar, osv. innan det är dags att börja städa, avslutande diskussion/skriva logg. Någon hade gjort en uträkning att man hinner i princip handleda varje elev i 1 minut och 28 sekunder och man vill gå runt till alla och ställa frågor, utmana deras tänk och visa på exempel i deras individuella lärandeprocesser. Och dessa elevers förmågor i slöjd ska vi göra kvalitativa bedömningar av. Hmmm! Hur tusan då?

Trots sorgen pga nedläggningen kommer det förhoppningsvis något gott ur dethär. Vi hoppas kunna fortsätta dessa givande didaktiska diskussioner. Vi hoppas kunna skapa ett nätverk där vi träffas som gått denna utbildning och tillsammans vidareutvecklar våra didaktiska redskap vi fått med oss, utifrån det gemensamma slöjdspråk och den slöjddidaktiksyn vi fått med oss från utbildningen.

Vi kunde lite skönt konstatera i gruppen ikväll att det här med lokal pedagogisk planering är inget att höja på ögonbrynet för. What´s the fuss all about? Vi som gått Konradsbergsutbildningen har fått tillverka didaktiska planeringar under hela vår utbildning. När vi arbetade med t ex "sammansättningar i trä" eller "yttre och inre form" fick vi samtidigt tillverka didaktiska planeringar anpassade för en elevgrupp, kopplade till styrdokumenten, med ett tydligt syfte och tydliga mål. Inga konstigheter. Självklarheter kan tyckas, om man påstår sig vara utbildad lärare...

Ett annat didaktiskt redskap vi fått med oss från utbildningen är det pedadgogiska rummet. Hur man kan skapa förutsättningar för lärande genom att inreda slöjdsalen på ett "igångsättande sätt". Att avskala och välja ut vissa verktyg för att eleverna ska lära sig kvalitativa kunskaper, inte kvantitativa...Flera av konradsbergslärarna har byggt fram och utvecklat sina sljödsalar som ett pedagogiskt rum.

Jag kan inte låta bli att fundera över vilka didaktiska redskap som slöjdlärarstudenterna i Linköping, Umeå, Uppsala och Göteborg får med sig i sin slöjdlärarroll. Jag är övertygad om att det där finns likande begrepp som är mer eller mindre utvecklade och formulerade likande våra redskap "didaktisk plan" och "pedagogiskt rum". Och kanske andra viktiga begrepp eller redskap som är betydelsefulla för att åstadkomma lärande i slöjd. För att inte tala om vad som lär finnas hos många av de fantastiska slöjdlärare runt om i landet som på sina skolor, i sina slöjdsalar, utvecklar ändamålsenliga lärandemiljöer/lärandesituationer i slöjd, men som tyvärr inte kommer andra till gagn eller sprids utanför det egna rummet.

Jag undrar över och vill utveckla:  vad, hur och varför!