Ja ,det är en anslagsvinkel och inte en vinkelhake. Det stör mig lite att så många lär ut fel namn på detta verktyg. Åtminstone fel enligt den utbildning jag fått, som synliggjorde för mig att en vinkelhake är ett plant ritverktyg, medan en anslagsvinkel har ett anslag som är bredare och "slås an mot ämnet".
Så här kan en vinkelhake se ut:
...eller såhär:
Jag funderar även över betydelsen av estetiska och kvalitativa handvertyg i slöjdsalen.
Vad händer med slöjdundervisningen om vi prioriterar bort dyra och bullriga maskiner till förmån för att köpa in dyrare och finare handverktyg?
Flera fina ryggsågar, fogsvansar och rundsågar istället för hegnersågar och gersågar? Riktigt fina täljknivar och DMT-diamantbryne, typ.
Jag har en oprövad teori om att det leder till större utmaningar för eleverna och mer fokus på att öva upp handlaget, inte bara fokusera på tillverkningen. Maskiner eller färdiga lösningar eller hjälpredskap löser ju problemen åt eleven. (missförstå inte, maskiner är bra! Men kanske inte så pedagogiskt lämpliga?)
Tvingtorn, såglådor, borrjiggar, m.m. Det är väl självklart inte fel att ha dem i salen. Men att utgå från dessa när man påbörjar ett arbete, är inte det att snuva eleven på upptäckten av fenomenet? (T ex fenomenet att gersåga).
Men namnet vinkelhake passar ju bra på anslagsvinkeln också. Man hakar ju fast vinkeln på kanten. Kan vara orsaken till missförstånden. /Linus
SvaraRaderaKanske det. Fast om man ska vara riktigt nitisk så är det ju inte vinkeln som hakas fast utan den ena skänkeln.
SvaraRaderaEller så är det en hake som placeras över ett hörn för att kontrollera dess vinkel/dess räthet?
Enligt "Arbete i trä", läromedlet som väl de flesta av oss utbildade träslöjdslärare har haft står det:
"Vinkelhake kallas sådana vinklar som har jämntjocka skänklar. Det finns flera typer: plåtslagarvinkel, smidesvinkel m.m."
Undrar om det är ett resultat av att vi har många outbildade träslöjdslärare i landet?
Eller att man på lärarutbildningarna varit väldigt slarvig med att använda korrekta slöjdbegrepp?
Du har helt rätt. Skulle tro att det är okunskap och även slarv på vissa utbildningar. Kan inte påstå att focus låg på slöjdbegreppen när jag själv läste. /Linus
SvaraRaderaTja, jag lärde mig inte heller den rätta benämningen på anslagsvinkeln under min utbildning. Hursom, ville mest säga något om det andra som du tar upp. På min arbetsplats skulle finare verktyg innebära ett slöseri med pengar tyvärr. Jag har bara jobbat ett år än så länge, men jag har inte riktigt kunnat förmedla den respekt för verktygen som jag vill att mina elever skall ha. För många är verktygen inget som man behöver vara rädd om. Jag vet inte hur många blad till japansågarna som förstörts efter att eleverna lekt svärd med dem, eller hur många skjölpar, stämjärn och hyvlar som jag tvingas slipa om efter att eleverna hanterar dem ovarsamt. Så, hur mycket jag än skulle vilja kunna ha fina, vackra verktyg i min sal så tror jag att det inte skulle fungera i nuläget./Martin
SvaraRaderaJag känner igen mig till fullo i din situation Martin. Jag tror det handlar om förhållningssätt, struktur i salen och konsekvenser för handlingar som man måste bygga upp under tid och ha ett gediget tänk om. Något som tar långt mer än ett år att bygga upp. Och jag vill inte påstå någonstans att det är en lätt match. Tvärtom hårt och envist arbete.
SvaraRaderaJag befann mig i en liknande situation när jag kom till min skola. Ordning i salen var inte precis prio ett. Det försvann tom verktyg utan att någon visste när och hur. Det är extra svårt om man är flera som delar på en sal. Men jag tycker ändå att vi kommit en bit på väg, nu efter fyra år.
Det finns några knep som jag ser det. En grundprincip som jag tror på är enklare verktyg framme, som man klarar sig med och är lite mer stryktåliga, andra mer känsliga verktyg inlåsta. Mitt mål är att bygga ett skåp med glas eller plexidörrar där eggverktyg förvaras. Det vet jag flera som gjort med lyckat resultat. Synligt men samtidigt en signal att detta är mer ömtåliga/exklusiva verktyg. HAr inte hunnit dit än, så eggverktygen ligger i ett låst "vanligt slöjdskåp" med trädörrar.
När det gäller japanska sågar tar jag endast fram dessa vid vissa tillfällen. Jag gör en grej av det och talar om samurajkulturen och respekten för verktyget. Hittar jag någon youtubefilm på japanska snickare så visar jag ibland någon sådan, brukar inspirera. Har en noga genomgång och talar om konsekvenserna om jag ser eleverna vara ovarsamma med sågarna, t ex glömmer konsekvent att lägga tillbaka dem i sina fodral: om jag ser någon hantera dem ovarsamt blir det en varning, därefter får eleven använda ett mer tåligt verktyg. Och eleverna känner till denna konsekvens, det är viktigt. Jag har även valt bort de längre japansågarana, de går för lätt sönder tycker jag. Har bara den som kallas "mini" med grönt handtag på slöjddetaljer. Tycker den räcker gott nog. Annars ryggsågar eller fanérsågar som är mer tåliga.