Hittade just detta ljuvliga klipp från en skola i USA:
Sloyd Whittling
Kolla även in hans blogg, Doug Stowe, där han skriver om sin slöjdverksamhet:
Wisdom of the Hands
Men apropå det första klippet funderar jag över hur många träslöjdare som ser kniven som det första verktyget eleverna får möta?
Min uppfattning är att idag är det istället såg, rasp, fil och slippapper som eleverna börjar med.
Men den här lilla "luftpennan" känns rätt spännande att låta dem göra. Men materialvalet verkar lite väl tjärvt och trist/styrt. Jag skulle nog hellre utgått från färska björkgrenar, kanske till och med att de får börja med att klyva en tjockare gren med yxa och träkubbe?
Tänk om vi kunde ha slöjd varannan vecka och då ha 140 minuter istället för 70 som våra treor har. Då skulle jag ta med mig ett gäng knivar och promenera över gatan till tantolunden, gå ner till vattnet och sitta och tälja med dem. Gärna tillsammans med min textilkollega som har med sig ull, kardor, varmt vatten i termos och såpa, sitta å mysa och ha kvalitativ undervisningstid. Den lpp:n vill jag skriva fram.
..i slutet av lektionen lägger sig alla elever på gräsmattan med sina täljda luftpennor med ullsnoddar och skriver slöjdberättelser i himlen.
Slöjden, i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar