 |
Verktygsväggen för träverktyg i fonden.Till höger om den utstickande delen sitter "sätta ihop-verktyg" och till vänster sitter "formverktyg" eller "ta-bort-verktyg". Färgerna är ljusa, dova. Några utvalda föremål stoltserar här och där, som "stör", "lockar" osv.
En viktig del i salen är de öppna virkeshyllorna.Virket, slöjdmaterialet har en central placering i rummet och det finns ett "tänk" i konstruktionsvirke(sätta samman), formvirke och associationsvirke(ta bort/forma), m.m. Detta för att eleverna snabbt ska komma igång med kreativa processer.
I direkt närhet till varje maskin placeras aktuella och besläktade verktyg. Det finns inte en full klassuppsättning av varje verktygstyp och det av en anledning. För att utveckla den kreativa förmågan tvingas eleven att använda de verktyg som finns till förfogande. Det kan innebära att våga ta sig an ett verktyg som man känner sig osäker på, eller ovan att hantera. Eleven leds in i valprocessen genom att verktygen hänger nära liknande verktyg, svängborrar nära drillborrar/borrskaft och pelarborren.
Tänket i denna sal bygger bland annat på Vygotskijs idéer om den mediering som ständigt omger oss.
Att t ex inredningen i ett rum berättar för oss vad som förväntas av oss i detta rum. Beroende på vad vi placerar i centrum eller i förgrunden så medierar eller berättar detta för oss vad som är viktigt eller förväntat.
Genom att organisera, gruppera, systematisera skapas ett sammanhang och en ämnesordning.
Du har också gjort i ordning efter Maria Montessoris ideer om den förberedda miljön där ordning och struktur är viktiga komponenter. Jag jobbar på en Montessoriskola och försöker få till min textilsal efter den principen. Eleverna ska veta var sakerna finns, vad de ska användas till och det ska vara inbjudande och skapa lust att lära och göra. Det finns en del att tänka på när man gör iordning en sal. Lycka till med fortsatt arbete och bloggande!
SvaraRaderaTAck! DEtsamma!
SvaraRaderaJa, det har du ju helt rätt i. Montessoris idéer
om den förberedda miljön är ju mycket snarlika Otto Salomons idéer om slöjdsalens konstruktion....fast lite mer generellt formulerad. Man kan ju inte låta bli att undra över om Otto under sina slöjdresor runt om i världen runt förra sekelskiftet kom att påverka även en sån "självständig dam" som Maria Montessori?
Måste få påpeka att det inte är jag som byggt denna sal, den äran kan jag icke ta på mig tyvärr (men jag har undervisat här dock). Det är en av slöjdsalarna på lärarutbildningen i gamla Lärarhögskolan, byggd av Ulf Åman, Hasse Persson och Birger Svantesson i början av 2000-talet. DEt är nämnvärt att alla dessa tre har på sätt och vis rötter inom förskolepedagogiken och där är ju Montessoris begrepp om den förberedda miljön allmänt känd oavsett om är renodlad Motessorian eller ej.
Hej på dig din slöjdare :)
SvaraRaderaHärligt att du brinner för slöjden så mycket att du måste skriva om den. Själv är ja inte mycket för att skriva men inför mitt ex-arbete som slöjdlärare blir jag lite nyfiken kring hur du tänker kring just slöjden som ämne? Varför det måste vara så uppdelat mellan textil och trä- och metall slöjd? Det är ju trotts allt ett och samma skolämne.
Jag är en slöjdstudent nere i göteborg som precis börjat på mitt examensarbete. Som du kanske vet läser vi här nere både textil och trä- och metallslöjd och blir då behörig i båda.
Jag ska i mitt examensarbete nu ge mig på att gestalta min vision om att förena skolslöjden.
I läroplan har ämnet slöjd oavsett slöjdart haft en och samma kursplan sedan 70-talet. Men ute på skolorna har man enda fram tills idag fortsatt med att separera slöjdundervisningen mellan slöjdarten istället för att slöjdlärarna jobbar ihop med lektionsplaneringar, bedömningar och betygsättning, och i allra största mån försöka samarbeta. (nu pratar jag från egen erfarenhet från vad jag läst och diskuterat och sett i min utbildning, yrkeserfarenhet och min egan skolgång)
Kan man inte samarbeta inom ämnet.....hur ska man då kunna samarbeta ämnesövergripande?
Sättet jag vill gestalta detta är genom att jag vill tillverka en slöjdbänk/arbetsbänk som man ska kunna använda i trä- och metallslöjd så väl som i textilslöjd.
Kanske har du lite tips, frågor eller idéer om hur ett sådant arbetsbord skulle kunna se ut. Jag har en del idéer själv men det skulle va gött att bolla lite idéer med någon som dig som står helt utanför och kanske har helt andra erfarenheter, kunskaper och åsikter?
Hej så länge.
H/Kalle
Hej Kalle!
SvaraRaderaDu verkar rätt trygg i att skriva från mitt perspektiv :)
Och du har en intressant och viktigt fråga du valt att behandla i ditt exarbete! Det vill jag gärna läsa när den blir klar.
När det gäller arbetsbordet har jag nog inga direkta tankar kring hur ett sådant skulle se ut, men har du några utgångsidéer bollar jag gärna dessa med dig. Men det är lite svårt att göra via en blogg tycker jag. Du får gärna höra av dig telefonvis, jag finns på eniro.
Jag undrar lite vad du menar med det sista - att jag står "helt utanför"? Du menar utanför Göteborgsutbildningen? för utanför skolan eller slöjden elelr lärarutbildningen står jag ju inte precis, snarare är jag väl så illa insyltad som man kan bli....
Jag instämmer till fullo i din bild av hur slöjdämnet borde struktureras - som ett ämne - men att verkligheten är en helt annan. De traditionella förhållningssätten till slöjdarterna verkar så fruktansvärt svår att rubba. Jag tror att en bidragande orsak är att vi slöjdlärare nog inte riktigt kommit överens om vad slöjdkunskaper är. (de flesta ser nog bara hantverkskunnandet separerat till olika material medan processkunskaperna och de kommunikativa/kulturella kunskaperna är de flesta slöjdlärare rätt osäkra på). Tror jag.
Jag har alltsedan jag började utbilda mig till slöjdlärare (i trä- och metall) försökt bryta dessa normer. Försöker alltid att kalla mig för slöjdlärare, inte träslöjdslärare eller TM-lärare som många gör. Även om det är min utbildning. Men i min identitet som lärare är slöjd mitt ämne, inget annat. Privat slöjdar jag mycket i både mjuka och hårda material. Jag är dock osäker på om denna identitet odlas och understödjs på lärarutbildningarna, förutom i Göteborg och blivande Konstfacksutbildningen.
Jag tror däremot inte att man måste bygga om slöjdsalarna på alla skolor även om det definitivt hjälper. Men på min skola har vi kommit så långt att vi har de flesta uppstarter och avslutningar gemensamt och vi är måna om att kalla oss slöjdlärare och att tydliggöra detta för kollegor och föräldrar. Vi planerar de flesta uppgifter gememsamt.
Sen tror jag dock att det är väldigt bra med fördjupningsuppgifter - att eleverna i vissa årskurser kan ha kanske tom ett helår i en slöjdart. Det beror enligt min mening på hur starka könstraditionerna är på skolan och i en årskurs, detta kan ju variera. Vi ska ju alltid sträva efter att bryta könsnormer. Och varför inte ha ett fördjupningsår i fyran för att sedan i åttan och nian jobba med kortare mer varienrande uppgifter?
lite tankar från mig
/Jenny
Mina verktygsskåp håller på att falla ihop. Tyckte att det var en bra idé att ha verktygen hängande på en vägg i stället. Fördelen med verktygsskåp är att det är lätt att se om något verktyg inte kommit på rätt plats eller inte kommit in i skåpet alls. Fördelen med verktygsväggen är att den inte bygger lika långt ut i rummet som skåp och lite mer plats är ju inte fel.
SvaraRaderaIntressant med tankarna kring att det skulle bli ett bättre lärande genom t ex verktygens placering. Jag har bara tänkt på det ur ett praktiskt perspektiv. När flera hundra elever ska dela på utrustningen så måste man ha en struktur som går att hantera för att få det hela att fungera.
Ja ,strukturen och ordningen i salen sätter ju ribban för undervisningen tycker jag.
SvaraRaderaJag älskar att arbeta i salar med verktygsväggar. Salen på bilderna är på lärarutbildningen i stockholm, och därför hänger knivar framme t ex.
På min grundskola f-9 har jag i den ena salen delat in verktygsväggarna i:
Verktyg för att mäta och märka
Verktyg för att forma trä
Verktyg för att sätta samman
Verktyg för metall
I ett skåp håller vi knivar, stämjärn och bildhuggarjärn inlåsta, men min vision är att vi ska ha ett snyggt skåp med en plexidörr på väggen med verktyg för att forma trä, där eggverktygen hänger.
(den salen finns med i skolverkets film om slöjd, sök på skolverket "änmnesfilm slöjd"). Jag tycker den fungerar super. Vi har däremot där skalat bort mängden verktyg och maskiner.
Jag rekommenderar verkligen varmt verktygsväggar före skåp!
(vi fick tre veckor lektionsfria veckor + uppstartsveckan förra året för att bygga verktygshängare och ställa i ordning salen, jag och mina två kollegor.)
Men det kräver givetvis att man har tydliga förhållningsregler gentemot eleverna. Städområden och ansvarsgrupper.
Det är väl tur att vi är olika. Själv tycker jag bäst om skåp med egengjorda verktygskasetter. Old school säger de som som jobbat längre än mig (25 år +) Jag upskattar att det blir enkelt att begränsa utbudet, plocka fram de verktygskasetter jag vill att eleverna ska jobba med på passet. Som lärare har du chans att hålla verktygsarsenalen slipad och skärpt. OK eleverna får inte full frihet att välja vad som helst. Men har du missat att stoppa tre elever den senaste veckan som huggit plåt med det nybrynta 2´ E A Berg stämjärnet... bara för att det ser vassare ut än huggmejseln... Ja du förstår själv.
SvaraRaderaEn annan nog så viktig punkt är att du får ha verktygen kvar. Inga välmenande vaktmästare eller kollegor är inne i salen för att låna skruvdragare, spik, hammare, bits, tumstock mm bara för att fixa en sak på skolan. Att springa och jaga saker över skolan varje vecka är inte kul. En tredje nog så viktig punkt är alla kvällskurser... Inte nog med att bänkar och maskiner slits som om det vore murarkurser verktygen tuktas då värre än när hormonstinna 16 åringar provar sina krafter på snabbtvingarna...
Jag har jobbat på skolor med båda systemen. För mig är skåp bäst. Hemma hos mig har jag verktygsvägg, men i skolan är det skåp som gäller.
Anders
Ja, allting hänger förstås ihop med hur man arbetar/didaktiskt tänk, vilken ekonomi man har, salens beskaffenheter, städrutiner, osv.
RaderaEgengjorda verktygskassetter låter intressant. KAnske som de där "stämjärns-ställen" i trä med handtag som fanns förr? (finns väl säkert fortfarande i många salar). Eller som pfeils träställ för de små bildhuggarjärnen.
Eggverktyg tycker jag också det är extra viktigt att ha bra ställ eller kassetter för. När jag kom till min skola låg alla bildhuggarjärn i en stor låda utan fack. Inte bra.
Jag har även alla japansågar i slidor och plastskydden kvar på ryggsågar och fogsvansar.
Tycker det är en viktig del av undervisningen att - ganska strikt och systematiskt - låta eleverna använda verktygen.
Fast... det är ju också viktigt att eleverna får möjlighet att experimentera. Detta blir ju rätt svårt om verktyg och material måste väljas och plockas fram via läraren. Tänker att vissa verktyg kan hänga framme, liksom visst slöjdmaterial.
(vi fick tre veckor lektionsfria veckor + uppstartsveckan förra året för att bygga verktygshängare och ställa i ordning salen, jag och mina två kollegor.)
SvaraRaderaDet var imponerande. 3 tjänster 3 veckors ställtid. Bortimot 100 000kr. Det kan jag inte ens drömma om att få till.
/Anders
Ja, det var en förutsättning för att det skulle fungera.
SvaraRaderaDock jobbade ingen av oss heltid som slöjdlärare då (en av oss använde sin vaktmästartjänst), och det sammanföll med en projektvecka där andra lärare tog över klasserna, så inga utomstående vikarier tog in vad jag minns. Men ja, det var absolut ett gott samarbete med en god skolledning och lärare som jobbade massor av övertid för att det skulle bli hyfsat klart i tid.
Intressant.. Jag har just tagit över 2 slöjdsalar i en termin (vikariat). Bänkarna står 4-och-4, med ett gäng verktyg i mitten mellan bänk-setten. Det borde vara mycket praktiskt, men tyvärr har vi många elever som är väääldigt pilliga av sig, så det är hopplöst att hålla en teknikgenomgång utan att det slamras.. måste ändra upplägget på nått vis... :-S
SvaraRaderaMin erfarenhet säger att det oftast är dåligt att ha verktygsförvaring i mitten av 4-bänkar, som du säger så kan de inte låta bli att pilla, leka med träklubbor m.m. Samtidigt handlar sådana saker om att ha goda rutiner och regler för verktyg.
SvaraRaderaMEn i vår sal har vi plockat bort och rensat så mycket som möjligt, inte ens bänkhakar i bänkarna, för de vill eleverna alltid sitta och slå upp i luften vid samlingar. Jag tror dock på öppna verktygsväggar, men just att de hänger en bit bort, inte där man samlas och har en genomgång.
Att ha en samlingsbord/skissbord/redovisningsbord utan vevar/tänger och annat rörligt är väl bäst för koncentrationen.