Produktkvalitet i slöjden fortsätter...

Det här är ett svar på kommentaren från Claes angående produktkvalitet i slöjden.


Min kunnighet i att hantera min blogg sträcker sin inte längre i nuläget än att jag nödgas kommentera som ett nytt inlägg, beklagar detta.

Hej Claes!

Tack för din kloka kommentar. Att ha en dylik strategi som dina "tre F" är guld värd. Jag har en liknande med mina sexor, men istället för smörkniv gör de den "klassiska" slöjdade lådan. Jag uppfattar ialla fall att den är ganska etablerad och att många elever finner en lockelse i att göra sin egen trälåda(helst med lås på). Jag kallar uppgiften "Lådan som konstruktion, form och funktion". Så färgen har i mitt fall bytts ut till konstruktion. Jag funderar en del över om detta är ett för svårt begrepp för mina sexor, men än så länge tycker jag de verkar klara av det. Jag pratar mycket om färger och mönster och symboler, men framförallt i låduppgiften om lådans bredd, längd och djup, hur dessa kan variera för att skapa rätt funktion(har tagit hjälp av min kollega Annika som har en uppgift som jag tror hon kallar just "längd, bredd och djup"). Eleverna får även utsättas för att jobba med estetiken och funktionen i teknikerna sinkning och centrumtappning. Jag tror att en viktig fråga i sammanhanget just handlar om att eleverna inte ges en alltför oprobelmatiserad uppgift. Det är skillnad på instruktionen "Gör en smörkniv" mot att "gör en smörkniv utifrån den tre F:en" eller "Gör en smörkniv av god kvalitet som är skön att hålla i". Eller som mitt lådexempel: "gör en låda" mot att "gör en låda som passar för att förvara blyertspennor" "gör en låda som är hållbar och signalerar vad som ska förvaras i den på ett tydligt sätt". Vi måste se till att ge eleverna komplexa uppgifter/instruktioner, inte för triviala.

Om eleverna får i uppgift att tillverka en smörkniv utan att få se en smörkniv eller ha en bytta smör framför sig, går de i regel direkt igång med att kopiera vad de sett tidigare, de har en uppfattning om vad en smörkniv är och hur den ”bör” se ut. Men de tänker oftast som jag ser det i form och inte funktion och de tänker ofta inte på hur form och färg hänger ihop. Därför vikten av att systematiskt lyfta fram dessa aspekter av föremålet. Vad är funktionen? Hur hänger formen ihop med funktionen? Hur hänger formen och funktionen ihop med tekniken och verktygen? Om jag ska tälja en smörkniv finns det vissa principer och former som är att föredra för att få en jämn yta (inga hack). Och vissa troliga risker som eleverna visst kan få veta i förväg, nämligen att det finns en risk att jag täljer bort hantaget eller gör den för tunn så den knäcks.

En annan variant är när läraren styr för mycket. I mitt lådexempel ovan finns risken av att knäcka elevernas självförtroende totalt i sin förmåga att slöjda om jag ger dem en för svår uppgift. I synnerhet om läraren visar eleverna ett exempel på en låda som han eller hon gjort, som är super duper megafin, med slimmade laxstjärtssinkor och utskurna dekorer. Om jag bara visar en låda som denna är risken stor att alla vill göra en sådan låda (eller att någon elev tycker den är superful och redan bestämt sig för att slöjd är urfult och tråkigt, för detta är den enda glimten av ett slöjduttryck som eleven har fått se). Därför menar jag att eleverna i en inspirationsfas måste få se många och olika alternativ och varianter. Fina exklusiva sinkade lådor. En gammal sockerlåda. En dåligt slipad låda, en välslipad låda. Olika varianter av sinkor. Olika varianter av längd, bredd och höjd. En ”misslyckad låda” och hur man skulle kunna förbättra den. Alltså presentera ett smörgåsbord för eleverna med olika varianter av funktion, konstruktion, form och färg. Olika lådor, olika uttryck, som passar för olika ändamål. I min slöjdsal står en ”låda” i form av en enorm blyertspenna, där locket är pyramidformat som spetsen av en blyertspenna och fäst med ett gångjärn. Det är någon av min kollega Niklas elever i högstadiet, dock inte tillverkad inom ramen för denna uppgift.

Kanske att begreppet ”låda” är för styrande för eleverna, jag vill ju att de ska utveckla sin förståelse för hur funktion, form och färg hänger ihop, inte i första hand tillverka en låda. Vore det bättre att tala om ”förvaring”?