I relation till detta står jag som lärare där i undervisningen med min klädstil, min frisyr, mina specifika (slöjd)intressen, mitt formspråk osv. Hur mycket jag än kämpar för att inte positionera mig könsmässigt, livsstilsmässigt, politiskt, åldersmässigt så är jag aldrig neutral. Jag sänder ständigt ut signaler om vad jag tycker är fint och fult(eftersom jag väljer att bära det), eleverna ser detta och tycker i sin tur antingen att jag är fin eller ful. Vi kommer inte bort ifrån det fina eller det fula - om vi inte ständigt lyfter upp det och problematiserar det.
Vi ska smakfostra eleverna. Men inte i betydelsen "den goda smaken" à la Carl Malmsten-stil eller någon annan formmakthavare. Det vore att säga att vi ska fosta små lutheraner i nordisk ren folkhemsstil. Förstå mig rätt, jag menar inte att Malmsten de facto var lutheran eller folkhemsikon, det har jag inget fog att påstå. Men "den svenska eller nordiska formen och stilen kopplas ofta samman med den protestantiskt avskalade och ljusa och herr Malmsten är gudiskt upphöjd i vårt land för sin design och verkade under folkhemsepoken.
Jag menar att vi ska smakfostra i betydelsen av att smak är språk och kommunikation. Det finns olika smaker, stilar, grammatiker osv. som bygger på mer eller mindre tydliga regler eller uppfattningar om vad som är kvinnligt, manligt, vuxet, barnsligt, sjukt och friskt. Man kan följa, bryta och utveckla sin smak som bygger på vad man tycker är fint och fult. Och jag väljer att använda begreppet fostra för att trycka på att härmandet i sig är oundvikligt. Hur mycket vi än vill undervisa och objektifiera kunskapen, göra den neutral, så är den aldrig det. Och eleverna kommer alltid att drivas mot att vilja härma eller mothärma med större eller mindre emfas. Det är en del i att vara människa. Antingen göra precis som fröken säger eller göra raka motsatsen, eller bara göra som man blir tillsagd för det är ingen idé att ställa till med bekymmer. Vi komme alltid att ha några elever som är i opposition och några elever som är lärljungar och allt däremellan.
Men det är ju inte lätt att hantera smaken oavsett elevernas reaktion!
Så här säger lärarnas yrkesetik, framtagen av de båda fackförbunden:
Lärare möter eleverna både som enskilda individer och som en del av ett kollektiv. Detta förhållande bidrar till läraryrkets komplexitet och lärare måste finna en balans mellan att se eleverna som individer och som ett kollektiv.- svårt! Vilken smak är tillåten/karakteristisk/erkänd/förbjuden i detta kollektiv? Är kollektivet ett outtalat västerländskt kristet akademiskt, alltså bygger på värderingar från dessa? Och hur hantera vi då "det andra" om vi mer eller mindre medvetet positionerar oss på detta sätt?
Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövningJag ska alltså ta ansvar för att utveckla elevernas slöjdkunskaper.
ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling /.../inte diskriminera någon med avseende på kön, sexuell identitet, etnisk, politisk och religiös tillhörighet eller social och kulturell bakgrund, inte heller p.g.a. förmåga eller prestation
Jag ska samtidigt stödja deras personliga utveckling och inte diskriminera dem på något sätt.
När det gäller fint och fult i slöjden och den personliga smaken måste detta betyda att min uppgift är att hjälpa eleverna att problematisera och utveckla deras personliga smak. Återigen ser jag slöjd som språk. Jag ska lära dem slöjdens grammatik utifrån slöjdens begrepp. Slöjdens begrepp ja....vilka är nu de?
Prövar med inspiration från Lgr11:
Föremål. Att tillverka, skapa, slöjda.
Formgivning. Att forma, formge. Formverktyg.
Material. Materialitet, materiel kultur, materiallära. Materiella uttryck.
Hantverk. Handarbete, konsthantverk, manufaktur, ... teknik? ... konst? Handlag. Hantverkskunskaper. Hantering. Handha. Handverktyg.
Verktyg. Redskap, ... instrument? Maskinverktyg, handverktyg.
Uttrycksformer. Att uttrycka, kommunicera, gestalta. Estetiska traditioner, kulturer, ... smak? stil?
Slöjdverksamhet. Slöjdverksamheten, Slöjdverksamheter. Hemslöjd, husbehovsslöjd, kravallslöjd, radikalslöjd, småslöjd, träslöjd, textilslöjd, metallslöjd, återbruksslöjd, konstslöjd.
Kärt barn har många namn.
Allt gott oavsett slöjdverksamhet så länge den är etiskt korrekt?
Jenny
Hej Jenny!
SvaraRaderaVad glad jag blir av att läsa din blogg. Ofta känner jag mig som slöjdlärare väldigt ensam med mina slöjddidaktiska funderingar. Man stretar och sliter i sitt lilla hörn av tillvaron, ibland med att utforma relevanta uppgifter för eleverna, ibland med att försöka förklara för vissa kollegor varför slöjd ska finnas kvar i skolan och ibland bara med sig själv. Det känns då extra bra att hitta din blogg, läsa och få bekräftat att mina funderingar och resonemang kring slöjden inte är helt åt skogen (hade häromdagen en diskussion med elever om baksidan av broderier...). Jag kommer fortsätta läsa och ta del av dina tankar kring slöjdämnet. Tack för att du delar med dig!
Hej Zandra!
SvaraRaderaVa kul att du gillar vad jag skriver. Jag gör ett försök med denna blogg att skapa debatt om skolslöjden. Jag är orolig över skolslöjdens framtid, det finns flera indikatorer som visar på att den är hotad.
Jag tror att vi själva som slöjdlärare måste hitta begrepp och ta ställning för vad vårt ämne ska stå för och hur vi motiverar slöjdens existens som skolämne. Typ mobilisera oss. Nätverka, samverka. Jag är övertygad om att det finns enorma mängder slöjddidaktiska kunskaper runt omkring oss, det gäller bara att samla dem, synliggöra dem, förtydliga dem. Väva samman dem till en stor mysig matta. Nu blev jag sugen på att väva!
Ha en fin dag!
/jenny
Jenny
SvaraRaderaHar med stor behållning följt din blogg ett tag och även då och då försökt kommentera dina tankar kring slöjd. Någonstans blir det dock fel och kommentaren försvinner med ett leende iväg någonstans ut i det oändliga cyberspace.
En sak jag funderar över är varför det är så att just slöjden alltid är tvungen att försvara sig och visa sig från sin bästa sida?
Beror det kanske på att vi inte har skriftliga, betygsavgörande prov i samma utsträckning som andra ämnen. Eller beror det på att vi inte har någon speciell kurslitteratur med tillhörande övningsbok att stödja vår undervisning på?
Kan det vara en nackdel för oss att vi aldrig sitter i lärarrummet med en trave skrivböcker att rätta och sällan tillbringar planeringstiden vid ett skrivbord?
Eller är det månne att vi så sällan pratar om den intelektuella biten av slöjdandet? För visst är slöjd lika mycket intelektuellt arbete som manuellt arbete?
Har suttit på många elevkonferenser där focus aldrig ligger på hur det fungerat på slöjden för eleverna. Är sådan information helt ointressant då man försöker få en sammlad bild av den enskilde elevens hela skolsituation?
Tja det här är lite av vad jag funderar på. Många frågor utan minsta antydan till svar, men levererade med gott hjärta och ärligt uppsåt. / Christer
Hej Christer! (nu kom du fram :) och jag med, har problem med att bemästra detta kommentarsfält, därför står det anonym men det är jag jenny som skriver)
SvaraRaderaDet är så underbart att känna igen sig i det andra skriver tycker jag och det gör jag i alla dina spåningar! TAck för kloka viktiga frågor!
Det sista tror jag är superviktigt. Att vi måste bli tydligare med att lyfta lärandet i slöjden och framförallt hävda dess betydelse för eleverna. Det ÄR lika viktigt att prata på elevkonferenser om elevers slöjdsvårigheter, lika självklart som att skriva om lässvårigheter i svenskan eller mattesvårigheter. Eftersom alla skolämnen är jämbördiga och den kärnämneshysteri som råder är inte något som står i styrdokumenten. I Läroplanen är alla skolämnen som har en kursplan lika mycket värda. De har olika mycket tid i timplanen men slöjd har förhållandevis mycket tid och bör därmed få/ta mycket större plats än vad det gör idag.
Ja, mer fokus på det intellektuella. Jag tror att det intellektuella och det manuella hör ihop och inte bör särskiljas. Slöjdens styrka är att dessa två världar är nära sammanflätade. I kursplanen är detta formulerat som att "tanke, sinnesupplevelse och handling samspelar". Jag vet inte om det är så bra formulerat. Men jag tror verkligen på att denna koordinationsförmåga är viktig att bedöma när det gäller våra elever. Det är ju ofta sånt de missar. Att inte ha koll på hur de styr sågen i träet eller matar tyget i symaskinen. Den praktiska intelligenta förmågan att slöjda.
jag tror att vi måste lägga mer tid på att bedöma våra elevers förmågor, det är ju det som händer mer och mer i matten. Men som jag fick backning på häromdagen av en fantastiskt klok slöjdperson vid namn Kajsa Borg: Inte mäta! Vi ska akta oss från att mäta, vi ska bedöma. Sftet är att eleverna ska bli kunnigare av bedömningen inte att de ska dömas.
Ang smak och stil; Dags för en slöjd kanon?
SvaraRaderaFram med Nässlöjden och länge leve Tranan!
Ja, använd på rätt sätt är Nässlöjden galant och den är ju vårt ämnes ursprung! Jag är stormförtjust i Salomons mål för slöjdundervisningen, t ex:
SvaraRadera*slöjden ska öva ögat och utveckla formsinnet
*göra eleverna allmänt händiga
*utveckla uppmärksamheten samt göra eleverna flitiga och uthålliga
* lära eleverna använda verktygen på rätt sätt och att tillverka goda slöjdprodukter.
...tänk om lgr11 kunde fått vara så tydlig i sina mål!
Tranan, ja! Den är ju rätt fiffig när det kommer till att lära elever förstå fiberriktning. Någon som har testat den med grundskoleelever idag? Jag har testat den på slöjdlärarutbildningen, då skulle studenterna såga med vänster hand för att förstå hur denna uppgift känns för en ovan hand. Men aldrig i grundskolan. Undra hur en Lpp kring tranan skulle se ut (hur den kan kopplas till lgr11 alltså)
/Jenny
Nääs har absolut sina fördelar! Problemet är väl bara att man fokuserade på teknisk fulländning och att slöjdämnet då var mer av en tidig yrkesundervisning än det multimodala och multisensoriska ämne det är idag.
SvaraRaderaRedan Malmsten ansåg ju att Nässpedagogiken delvis var fel ute. Han ville ställa barnet i fokus istället.
Jag vet inte om jag riktigt håller med dig. Med yrkesundervisning,menar du hantverksutbildning? För det har väl aldrig slöjdämnet syftat till som jag förstått det. Salomon var ju mycket mån om att göra slöjden till ett bildningsämne som skulle dana lärljungarna till flit, renlighet osv. Och det var väl i hög grad multimodalt och multisensoriskt redan då? Man hade ju till och med sång och rörelse i relation till slöjdundervisnignen, många sinnen i symbios!
SvaraRaderaMen jag håller med om att det var ett stort fokus på teknisk fulländning. Eleverna skulle verkligen härma till punkt och pricka. Men jag kan inte låta bli att tänka, var det så fel? Att eleverna ska kopiera form, funktion och färg?
Tror att vi slöjdlärare måste bli bättre på att kunna sätta ord på formgivning och kunna som du säger jämföra med t ex olika klädstilar. Smaken är ju som baken och vi ska inte bestämma vad som är rätt eller fel men kunna prata med eleverna om vad olika materialval, teknikval och formval gör för ett föremål. Olika val man gör leder ju till att föremålet signalerar en viss kvalitet eller budskap. Lägger man sedan till färg och symboler så kan man få till en väldigt spännande kommunikation från ett föremål.
SvaraRadera