Att tala med eleverna om estetiska och kulturella uttryck

Jag gillar att se mig själv som ett slöjdföremål och ett didaktisk verktyg i min undervisning.

Alla är vi olika, jag gillar att vara subjektiv och har väl alltid varit en teaterapa som vill stå i centrum. (och jag tror inte jag är särskilt unik bland lärare om denna läggning). Men jag vill hur som helst använda mig av mig själv för att på bästa sätt få eleverna att förstå vad t ex symboliska uttryck i slöjdföremål är för något. Och hur man kan förstå slöjd som ett/eller flera?) språk. Ett språk, många dialekter...

Denna terminen när vi berättade för eleverna om den nya läroplanens fyra slöjdförmågor tog jag mig själv som ett exempel för att eleverna skulle få träna på att tolka estetiska och kulturella uttryck och givetivs samtidigt först vad som menas med svåra ord som "estetisk" och "kultur" - i relation till slöjden.

Eftersom jag tycker det är kul att leka med sociala klädkoder och jobbar med amatörteater på min fritid och därför bekväm i att spöka ut mig, hade jag tagit på mig en ljusblå ganska tajt klänning (för att prata färger ljusblått-rosa är ju ett klassiskt motsatspar när man pratar könsroller m.m., men också pasteller-starka färger). Jag hade ett halsband med ett kristet kors och ett med en samisk shamansymbol (för att prata om sycken som "statements" och tillhörighetssymboler även om jag är långt ifrån att vara en samisk shaman och kristen, ja det kan man diskutera). Jag hade örhängen gjorda av svart högblank sten men ser ut som metall eller plast och ett guldarmband för att prata materials symbolik. Jag hade klassiskt gråvita raggsockor på fötterna, mot blanka svarta glansiga tights. Och ett brett skärp av svart flätad läder (för att prata konstraster i färg och material, blankhet-raggsockighet). Jag pratade även om mönster och hantverkstekniker genom att visa på det tryckta mönstret i klänningens tyg mot de flätade läderremmarna.

Jaag tror att man genom liknande "kontrasteringar" kan lära eleverna att förstå estetiska och kulturella uttryck. Vi hade en oerhört givande diskussion som varade hela lektionen nästan och kom in på både kvinnligt-manligt, religiösa uttryck, mode och trender, hantverkstekniker och hantverkskunnande och lite till. Och det kändes värt att lägga nästan en lektion till en dylik lektion, eftersom elevernas frågor inte sinade.

I mitt forskningsarbete har jag mött och jobbat lite med varationsteorin (utvecklad av Ference Marton, Göteborgs Universitet). Jag upplever att den är till god hjälp i samtalen med eleverna, för att få dem att förstå. Den handlar grovt om att förstå ett fenomen, som t ex "ett smycke" genom att sätta det i kontrast till andra fenomen eller varationer av samma fenomen. Och göra detta på ett systematiskt sätt.

Då kan jag tycka att begrepp som material, färg, form, funktion, hantverksteknik, symbolik kan vara sätt att systematisera denna diskussion på.

Ett exempel:

Att först titta på(och känna på! och lukta på!) materialet i sig och variera detta, sätta det i konstrast till något annat eller något liknande.

Sen titta på materialets färg, nyanser och kombinationer av färger...

Sen titta på materialets form, både ursprungliga och bearbetade.

Då kommer man in på hantverkstekniken...

och funktionen....

och symboliken...

Ja, vi får se vart detta bär hän, det är var jag klurar på i mitt forskningsarbete för tillfället.