Lyssnar just på Studio Ett:s reportage om skolslöjden. Jag tar verkligen till mig de kommentarer som liknar den som Leif Henriksson inleder med, om varför i allsina dar man ska spara "fula" slöjdföremål som ungarna tagit med hem från skolslöjden.
Det stör mig att jag alltför många gånger släppt iväg elevers slöjdalster för tidigt. Jag tror detta är en bidragande orsak till den upplevda fulheten. När jag (och säkert många andra också) sett att detta föremål inte är "klart". En jättesvår fråga på ett sätt - hur avgör man det och vem bestämmer det? Samtidigt måste vi ständigt hantera denna fråga. Jag tycker t ex att det underlättar när jag t ex visar på flera och olika elevexempel på "färdiga föremål". Jag är medveten om risken med styrning, att jag styr elevens formgivning. Men är det inte det jag vill? Det är ju oerhört viktigt att jag ihop med gruppen problematiserar dessa föremål till utseende, hantverksmässigt, materialmässigt. Självklart måste jag hela tiden vara så lyhörd jag bara kan gentemot elevens egna idéer och de former och funktioner de åstadkommit och tar med detta i min dialog med eleven.
Jag är övertygad om att det är skillnaden mellan välutvecklad och outvecklad slöjdundervisning som avgör kvaliteten på elevens föremål och därmed elevens visade kunskaper. (bortsett från den hemska tanken att det finns slöjdlärare som gör jobbet åt eleven, sågar ut formen i bandsågen eller slutför slipningen, "fixar till" ytbehandlingen - detta är verkligen det sista man ska göra, för då tar man ju kunskapsprocessen från eleven).
Är det så att hellre att eleven får arbeta med ett slöjdföremål per termin, än massa korta? Jag tror det. För att verkligen komma åt processkunskaperna. Våra fyror har detta året i uppgift att skapa ett huvudföremål under hela året. (en figur/docka som de ska ge liv åt). Känns än så länge bra. Men vi får utvärdera och se.
spara produkten i skolan och skicka hem dokumentationen? ;)
SvaraRaderaHej Jenny,
SvaraRaderaHar kört smörknivar med åk 6. Frågar om de gjort sådana tidigare, nästa alla räcker upp handen. Frågar om knivarna används, många händer åker ner. Frågar varför och får höra att de gått sönder, var för små mm. Säger då att "då var det inga smörknivar ni tillverkade. Det minsta man kan begära av en smörkniv är väl att den funkar till det den var tänkt Går den sönder var det nog en majonnäskniv".
Många har fått lära sig att arbeta efter de tre F:en Färg Form Funktion. Jag hävdar att det är fel. Vi ska arbeta efter Funktion Form och Färg. Först säkerställa att produkten håller den kvalitet vi är ute efter, därefter tänker vi design (form)och sist dekorationen.
Fler funktionella, roliga och intressanta smörknivar.
Claes Witting
Det är väldigt lätt att "tvinga" fram ett bättre resultat från eleven men är det det vi vill. Putsa en timme till eller två men hur kul är det. Vi prackar på eleven ett vuxentänk när dom inte riktigt är där i sitt lärande. Jag tror mer på modellen att visa färdiga alster av olika kvalitet och prata kring dom.
SvaraRaderaSedan brukar jag säga "Det är du som ska ta hem ditt föremål, hur vill du att det ska vara hemma hos dig?"
I samtal med eleven får vi ju veta vad dom har tänkt ha det till. Det kanske inte är tänkt som gesällprov utan för att sätta målarburkar på i garaget och inte behöver vara så himla perfekt. Sedan är det ju skillnad på att kunna tillverka ett föremål av högsta klass och precision och att välja att göra ett föremål av lägre kvalitet för att kvaliten inte behöver vara högre för ändamålet föremålet är tänkt för. Har eleven kommit så långt att den kan välja vilken kvalitet föremålet ska få eller når kvalitet bara halvvägs av det vi vuxna tycker räknas som färdigt. Detta blir i så fall en sorts utvärdering i hur långt eleven nått i sitt lärande om slöjd och vi som slöjdlärare kan visa på nya trick och tekniker för att komma vidare. Detta kommer också avspegla sig i bedömingen och det betyg eleven får i slöjdämnet.
Det där har du alldeles rätt i!
SvaraRaderaAtt vi inte ska tvinga, men att utmana elevernas tänk och exemplet om att diskutera kvalitet utifrån hur man har det hemma är intressant. Olika hemmiljöer, olika familjer, olika inredningar, olika socioekonomiska förutsättningar...
Både finslöjden och fulslöjden ska ju få finnas och ingå i slöjdämnet. Det handlar ju om olika kulturer, olika ändamål, olika funktioner.
Man kanske ska prata med eleverna om både finslöjd och fulslöjd?