söndag 25 september 2011

tankar kring slöjdens fyra förmågor i Lgr11 - vad innebär det att vara kunnig i slöjd?

Det är svårt att får läroplanstexter att bli tydliga och begripliga, det har jag fått erfara när jag satt med i skrivgruppen i slöjd hösten 2009 på skolverket i arbetet med Lgr11. Så här en tid efteråt kan jag tycka att det förvisso har blivit en del mer tydliga formuleringar jämfört med Lpo 94 men fortfarande är mycket luddigt och jag är osäkert på om det verkligen blev så ämnesspecifika förmågor som tanken var. Jag funderar nu över hur man formulerar kunnighet i slöjd. Är det så att ju enklare formuleringar, desto enklare kunskap (och är detta enbart negativt?)? Kunnighet och kompetens, det som vi ska bedöma, är ju inte något enkelt utan utgörs av mer komplexa processer där situation, person, material, verktyg, tid m.m. påverkar resultatet.

Trivialiseringsaspekten och risken med mäthysterin har bedömningsforskare varnat för längre - ju mer avgränsade och mätbara kunskaper, desto större risk att vi missar målet eftersom vi då fokuserar undervisningen och lärandet kring de saker som är enkla att mäta, enkla att dokumentera. När vi borde fokusera på just de komplexa processer som utgör skickligheten i en ämneskunnig persons arbete. Samtidigt får vi inte undvika att mäta, dokumentera, systematisera och förenkla och generalisera något bara för att det är svårt. Tvärtom!

Ett led i att förstå innebörden av något - i det här fallet "slöjdkunnighet" - är att sätta det i ett nytt sammanhang, att förändra eller variera någon del i sammanhanget. Jag ska här göra detta  enligt Lgr11:s påstådda fyra förmågor.

Begreppet "förmågor att utveckla" är enligt skolverket synonymt med långsiktiga mål, jmf strävansmålen i tidigare kursplan. Jag har här valt att variera kunskapsformuleringen genom att här ändra den till- "kunnig i"  istället för "förmågor att utveckla".

En skicklig slöjdare är någon som är:
  • kunnig i att formge och framställa föremål i olika material med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker, 
  • kunnig i att välja och motivera tillvägagångssätt i slöjdarbetet utifrån syftet med arbetet och utifrån kvalitets- och miljöaspekter, 
  • kunnig i att analysera och värdera arbetsprocesser och resultat med hjälp av slöjdspecifika begrepp, och 
  • kunnig i att tolka slöjdföremåls estetiska och kulturella uttryck.
Blev det tydligare eller same shit, different name? Detta är alltså målen för slöjdämnet, det som eleverna ska bli skickliga i.

Vad händer om man skriver såhär istället, enligt punkterna nedan?

En kunnig slöjdare har kunskaper i:
  • formgivning, manufaktur/hantverk, materiallära, verktygslära,
  • Kvalitetsstrategiskt tänkande, miljöstrategiskt tänkande, ändamålsenlighetstänkande(=Designlära?)
  • Produktions- och produktanalys, produktions- och produktvärdering, Slöjdgrammatik(ordens betydelse, meningsbyggnad, osv.  - slöjdspråkande helt "enkelt")
  • Slöjdestetisk(Taktil/haptisk, visuell) kommunikation, (materiell kommunikation?), materiell kultur/slöjdkultur
Same shit även här, mer förvirring, eller blir innebörden av slöjdkunnighet enligt Lgr11 tydligare på detta skrivsätt?

2 kommentarer:

  1. Hej Jenny, jag läser nu examensterminen på textillärarprogrammet i Uppsala och har funderat en del kring det där med mätbar kunskap.. Vad ÄR det för kunskap egentligen? Vad krävs för att en kunskap skall vara mätbar/icke mätbar? Hur skall man som slöjdlärare motivera att "den här kunskapen är icke mätbar så den kan jag inte bedöma eleverna på"? Mycket tacksam för din åsikt!/ Erika Jansson

    SvaraRadera
  2. Hej Erika!

    Det här är frågor som också snurrat många varv i mina tankar. Mätbar kunskap, omätbar kunskap, bedömningsbar kunskap...och i grunden är väl frågan om vad kunskap är, olika kunskapsformer, hur kunskap visar sig och hur kunskap kan bedömas.

    Kajsa Borg som du säkerligen känner till betonade för mig för ett tag sedan vikten av att vi talar om bedömning och bedömningsbarhet,inte om mätning och mätbarhet. Det är helt olika saker. Att använda begreppet mätbarhet är väldigt problematiskt om man talar om kvalitativa aspekter av kunskap och kunnande. Mätning är ett för trubbigt och ensidigt begrepp och kunskap är ett alltför komplext fenomen för att kunna mätas. Och inte är det väl vårt jobb som lärare att mäta kunskap? Däremot bedöma kunskapskvaliteter. Jag tycker att det är en stor skillnad.

    Att bedöma kunskap/elevers förmågor handlar som jag ser det om att koppla samman elevens uppvisade kunnande till undervisningens uppställda/formulerade mål. Finns inga mål finns det inget att bedöma. En bedömning är alltid relationell, relaterad till en viss förmåga som ska utvecklas och relaterad till ett visst undervisningsinnehåll.


    Ett exempel från min egen studie jag håller på med:

    Vi har haft för avsikt att bedöma elevers förmåga i åk 5 att skapa symboliska uttryck i slöjdföremål. Eleverna fick i första omgången till uppgift att tillverka en dörrskylt som skulle berätta något om den som bor bakom dörren genom att skapa tydliga symboler och färguttryck. Vi bedömde då elevernas val av material, val av hantverksteknik, val av färger och symboler/avbilder och tydligheten i slutresultatet i den avslutade dörrskylten. Det visade sig väldigt svårt att bedöma detta. Troligen för att tolkningen av vad som är ett tydligt uttryck i denna uppgift är alltför tolkningsbar.

    Senare prövade vi istället att gör en mer styrd uppgift inom samma kunskapsområde, alltså symboliska uttryck i slöjdföremål. Eleverna fick till uppgift att tillverka en nyckelring med ett samiskt uttryck. Vi hade alltså avgränsat uppgiften men kunskapen, förmågan som skulle bedömas, var densamma. DEt visade sig mycket lättare att bedöma detta mer "vedertagna" uttryck, utifrån aspekter som färgval, materialval, hantverkstekniker, symboler och mönster.

    Min poäng är att när vi ska tala om huruvida en kunskap/förmåga är bedömningsbar eller inte är det själva formuleringen av elevuppgiften vi ska granska. Detta hänger förvisso ihop med vår förståelse av innebörden i denna kunskap eller förmåga. Alltså vad innebär det att kunna skapa symboliska uttryck i slöjdföremål? I vår studie tolkade vi denna innebörd som förmågan av välja lämpliga kombinationer av material, färg, form, symboler/mönster och hantverkstekniker för att skapa ett specifikt uttryck, t ex ett samiskt uttryck.

    Jag hoppas att detta är begripligt, annars får du gärna be mig förtydliga.

    När det gäller din sista fråga så förstår jag inte riktigt vitsen med att motivera att en kunskap INTE är bedömningsbar/mätbar? Det handlar som jag ser det mycket om hur vi förstår begreppet kunskap. Som jag ser det kan man inte tala om EN kunskap, däremot om EN förmåga eller ETT kunnande. Och alla de fyra förmågorna i Lgr11 för slöjdämnet skall bedömas och kan göras bedömningsbara menar jag. Det handlar om hur man designar ändamålsenliga uppgifter med tydliga lärandemål.

    Mvh
    Jenny

    SvaraRadera