Ska man våga sig på ett sådant laddat ord? Laddat med "rätt- och feltänk"...något som i regel är väldigt fuuuuult inom estetiska undervisningstraditioner. Det viktiga har ofta varit att du/eleven gör, inte hur du gör, eller vad du gör om man hårdrar det. Man kan ju göra på så många sätt, det finns inte ett rätt svar. Förvisso. Men är det inte mer att stjälpa än att hjälpa när man undviker att visa på rätt eller fel? Ta Otto Salomons modellserie som ett exempel på en slöjdgrammatik - ett i slöjdlärarkretsar länge föraktat rätt- och fel tänk: "Så här gör du en älg", "så här gör du en skärbräda", steg-för-steg-i-detalj! Men är inte detta ett pedagogiskt sätt att synliggöra formtänkande, konstruktionsalternativ, arbetsgång? Är inte problemet med modell/mallslöjden snarare hur man förhåller sig till den? Att man utgår från att det finns en sann, objektiv bild av hur en slöjdad älg ser ut och hur den kan göras och framförallt att detta inte problematiseras? Jag menar att man borde ha kvar modellen/mallen men att man tillsammans problematiserar den och diskutera dess form - konstruktion - funktion (slöjdens formlära?). Och sen får eleven göra en ny, utvecklad variant. Alltså att man använder sig av modellen för att förstå olika slöjdaspekter, inte för att lära sig kopiera(eller jo, delvis). Och skillnaden skulle kanske i en mer lämplig slöjduppgift vara att eleverna först får skapa en älg utifrån sin förförståelse, för att i nästa steg få lära sig följa en mall, för att i nästa steg få återgå till sin egen älg och ta beslut kring att göra om, behålla, förfina... "Grammatiken" får här finnas alltså, men den får aldrig ensam utgöra mål för lärandet(så här gör du en älg) utan hela tiden verka dynamiskt i relation till elevens egna bild av uppgiften, elevens subjektiva slöjdade älg (detta är min bild av en slöjdad älg).
Sen kan man fråga sig vilken funktion en slöjdad älg har och varför eleverna ska slöjda en älg och inte en valross eller en häst...och vad man egentligen lär sig när man slöjdar en älg, "skogens konung"(men lejonkungen då säger någon skarp...). Grammatik asså... och etymologi i detta senaste konungaexempel :)
Jag har en märklig längtan efter att utforska och definiera någon slags"slöjdgrammatik". I skrivandets stund kan jag inte riktigt formulera varifrån denna längtan kommer men kanske är svaret så enkelt som att jag lever och verkar i en tid när tyst kunskap mer och mer görs kommunicerbar och beforskas. Lustigt, med tanke på att jag alltid avskytt grammatik. Jag är förutom slöjdlärare även språklärare (i franska) men undervisar inte i det för tillfället. Som nyexad lärare tyckte jag ganska illa om läroboken - textboken och övningshäftet - som är så etablerad i språkundervisning. Jag ville att eleverna själva skulle formulera det innehåll de skulle kommunicera, inte följa tråkiga läroboksexempel. Hellre levande rollspel kring en restaurangsituation eller en "fråga-vägen-övning" än tråkig lyssna till bandet, läsa glosor, fylla i lucktexter, gå igenom satslära. Jag lite föraktade grammatik, "grammatik är fult och dött och såå tråkigt". Lärande sker när undervisningen känns meningsfull och hur kan man någonsin känna meningsfullhet i att rabbla verbändelser? Så tänkte jag, färgad av min (dåliga?) lärarutbildning. Nämnvärt apropå sammanhanget är att min utbildning i franska aldrig var didaktisk - som min slöjdubildning var - utan den bestod i rena ämneskurser - A, B, grundkurs yada yada...då kanske jag hade fått med mig en annan syn på grammatik och vad språkkunskaper är (och framförallt hur de kan och bör brukas didaktiskt)?
Det jag kan se idag är att grammatiken behövs när jag ska kommunicera med andra, för att bli förstådd. För att förstå, för att lära på djupet, förstå sammanhangen, förstå hur all hänger ihop, för att komma vidare. För grammatik är ett kraftfullt verktyg, bara man använder det på rätt sätt. Mitt forna förakt (lite av det finns väl kvar kanske) kommer sig av att undervisningen i för stor utsträckning utgått från grammatiken, istället för att utgå från praktiska situationer. Jämför "Nu ska du lära dig att böja oregelbundna verb" med "nu ska du lära dig att berätta för din fransktalande vän vad du gjorde igår". Ändamålsenlighet...och att ta in grammatiken som ett verktyg när den behövs, för att förstå hur man berättar. Vad ett verb är och varför man böjer det. Vilka missförstånd som kan uppstå....osv.
Lite som exemplet med älgen. Att skapa uppgifter där eleven får uttrycka sin identitet, och förstå koppling mellan sin identitet och älgens. Om jag tar in en tysk turist i sammanhanget så får kanske älgen och det entreprenöriella en ny dimension. Eller om eleverna ska tillverka dalaälgar eller stockholmsråttor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar