Varför är det viktigt att kunna slöjda?

Ett svar på Emelies kommentar från mitt förra inlägg.

Jag ställer mig också denna fråga gång på gång och det är väl i grunden den som  för min del lett mig till en forskarutbildning. Att slöjda fram en avhandling är ett sätt att svara på, men vi måste såklart våga svara på frågan om slöjdens betydelse på fler sätt än det akademiska sättet (även då det enligt mig är värd sin vikt i masurbjörk! ...eller snakewood!).

Jag tänker såhär: För att kunna svara på frågan om varför det är viktigt att slöjda måste vi ha klart för oss vad "att slöjda" innebär. För visst är det skillnad på skolslöjd, hemslöjd, husbehovsslöjd, grafittislöjd... kärt barn har många namn. Olika verksamheter som har olika syften.
Skolslöjd syftar bl a till att utveckla manuella och intellektuella kunskaper i symbios på ett sätt som inte andra skolämnen kan tillgodose. Som jag ser det idag handlar det om kunskaper om och kunskaper hur man kan bearbeta material med hjälp av olika redskap och verktyg. Och inte all väldens material utan kulturellt bundna material som lämpar sig för manufaktur och de förutsättningar som råder i grundskolan när det gäller arbetsmiljö och pedagogisk ändamålsenlighet. Skolslöjden har tidigare haft en tydlig roll att utveckla elevers personliga kvaliteter som att kunna arbeta självständigt, kunna ta ansvar, kunna påbörja och slutföra praktiska arbeten, arbeta noggrant, planera sitt arbete m.m. (= entreprenöriellt lärande, menar många slöjdforskare!) - här ses slöjd mer som ett arbetssätt än som ett innehåll. Skolslöjden har också haft till syfte att fostra till flit och ordning ( i synnerhet fokuserades ordet flit inom flickslöjden, snacka om att bygga könsroller!).

Hemslöjd har väl olika konnotationer. Ser man en linoljad smörkniv i ene tänker många ofta - typisk hemslöjd, eller varför inte dalahästen med sina typiska kännetecken i kurbitsmålningen och den täljda formen. Men det typiska utvecklas såklart. Va är skillnaden mellan hemslöjd och konsthantverk? Jag har frågar några som kallar sig konthantverkare inom keramik och smide och deras bild av en slöjdare är någon som i större grad är hantverkare och i mindre grad konstnär. Men jag vet inte om jag håller med, så som slöjden tar sig uttryck idag... Kanske man kan säga att hemslöjdens syfte är att uttrycka etnisk och kulturell identitet? Ett sätt att göra tillvaron/vardagsföremålen vackrare? Och varför stanna vid vackrare - miljöfrågor är mycket centrala, som att använda lokala resurser - de material och de verktygen som finns i hemmiljön, i det kulturella arvet utifrån ett ta-tillvara-på-tänk.
Dessa kunskaper och kompetenser framträder ännu tydligare i husbehovsslöjd, så som faktiskt var kvinna och man slöjdade förr i tiden, före industrisamhällets tid.
Syftet med Graffittislöjd/Craftivism är ju väldigt tydligt slöjd som ett uttrycksmedel, aktivism som ett sätt att opponera sig mot gängse normer och värderingar i samhället, för att kommunicera betydelsen av antiindustriella verksamheter, betydelsen av manufaktur.

Man kan ju fundera över vilken/vilka av dessa senare slöjdverksamheter som ligger skolslöjden närmast.

Varför är då slöjd viktigt att kunna? - utifrån mitt perspektiv som slöjdlärare och wannabe forskare:

- Ja, i ett husbehovsperspektiv(och hemslöjds) är det viktigt för att kunna hantera de material du omges med varje dag, ofta i form av föremål men också "råmaterial". En kunnig slöjdare kan ta tillvara de material som omger henne, bearbeta dem för att tillgodose sina dagliga behov, för att göra livet lättare och skönare att leva, både ergonomiskt och visuellt.

I ett grafittislöjdsperspektiv är det viktigt att vara en skicklig slöjdare för att nå ut med sitt budskap - föremålet är tillverkat i syfte att kommunicera något viktigt. Materialet och tekniken kommunicerar något. Då gäller det att kunna utföra detta ändamålsenligt, att kunna hantera stick- och virktekniken och veta hur man på ett smidigt sätt stickar in en lyktstolpe (det finns förresten en doktorand i Danmark som heter Marie Koch som skriver en avhandling inom craftivism - kolla in! http://www.vasa.abo.fi/users/mkoch/research.shtm ). Det krävs inte bara hantverkstekniska kunskaper utan även kunskaper i hur andra kommer att uppfatta det jag tillverkat - hur man bryter eller förstärker färg- och formkoder, symbolspråk o dyl.

Sen har vi skolslöjden...vårt kära lilla barn som jag tycker behöver växa till sig... Skolslöjden formas ju av oss slöjdlärare och de läroplaner och utbildningar som vi tagit del av.  Hur tar vi hand om vårt ämnesarv? Vad väljer vi att fokusera på?

Jag håller verkligen med Janette ovan om slöjdens stigma - att många barn (och föräldrar och kollegor) tror att slöjd inte är lika mycket kunskapsämne som t ex engelska eller kemi. Bilden av att slöjd är enbart roligt och inte nyttigt är känd, att slöjd är ett pysslande och ett görande, inte ett lärande och kunskapande...och ett pratande. Slöjd enligt mig borde vara både och. Jag tror själv att pratandet och skrivandet är lika viktigt i slöjd som något annat ämne, för att ge eleverna förutsättningar att bli varse sina kunskaper. Dra lärdom från sina erfarenheter. Liksom alla ämnen behöver ett praktiserande, ett görande, sinnliga upplevelser behöver alla ämnen en teoretiserande som behöver synliggöras. 

Slöjd är viktigt för att det är det enda ämnet i skolan där eleverna får arbeta i våra vanliga material metall, textil och trä. Om en människa inte kan slöjda, inte har erfarenheter från slöjdarbete, är denna människa i mina ögon en fattigare människa. På tal om fattigdomen här i världen.

För mig handlar slöjdkunskaper om en demokratisk rättighet. Barn har hundra språk men vi berövar dem nittionio (Malaguzzi). Eller typ nittiosju. Det är viktigt att kunna slöjda för att slöjd är "ett språk av nittionio". Slöjd är ett språk, ett sätt att leva och ett sätta att göra livet begripligt för våra skolbarn. För att avsluta lite filosofiskt.

Long live da sloyd.