Med start under Stockholm Design Week i februari presenterar Designgalleriet närproducerade produkter av formgivaren Emma Olbers. Av fallna träd från stadens parker och ull från Djurgårdens får skapar Emma Olbers design med fokus på det närproducerade. Idén till utställningen "Stockholm Wood" föddes vid ett kreativt samtal på Designgalleriet. Emma Olbers hade en tanke om att skapa närproducerade möbler från en begränsad radie, där materialet endast fick komma från Stockholm innerstad.
Oblers kontaktade ett arboristföretag och köpte loss sex träd, som annars skulle gått till ett av Stockholms värmeverk. Resultatet blev en pil från Norr Mälarstrand, en alm från Stureparken, en lönn från Katarina Bangata, en lind och en kastanj från Långholmen och en poppel från Gullmarsplan. Med tre säckar fulla av ull och två skinn från "Kungens får", som betar på Djurgården i Stockholm, kunde projektet starta. Med hjälp av Ire Möbel och Asplund fraktades stockarna ner till Tibro där prototypframtagningen av möblerna startade. Resultatet blev en soffa, ett soffbord, en matta och ett antal accessoarer i trä.
Ett intressant tänk att ta in LPP:er - att eleverna ska använda lokalt producerat material med en tydlig avgränsning i form av en begränsad area dessutom! Att väva in materialvalet på ett intressant sätt i själva uppgiften (det är annars min uppfattning att vi servar eleverna alltför mycket med denna kunskap - vilket leder till att de inte utvecklar sin förmåga att välja lämpliga material särskilt väl...)
Här finns en blogg med bilder från utställningen:
http://annettesskimmer.blogspot.com/2012/02/stockholm-wood.html
Jag tänker att alla vi runt om i landet som jobbar på innerstadsskolor borde ta parkförvaltningen till hjälp när vi behöver material(delvis såklart). Våra olika återförsäljare i alla ära, men mången gång har jag gått förbi grenhögar i stadens parker och förgrymmat mig över allt fint slöjdmaterial som går till spillo. Och mången gång har jag förgrymmat mig över allt "dött" - dvs. stiliserat fördighyvlat virke våra elever får möta i slöjden.
Hur charmiga är brädgårdar i jämförelse med en prunknande skog?
Nä, Länge leve associationsslöjden och grenars besjälade språk!
Jag gillar även hyvlat virke, tro inget annat.
Men det får liksom lite för stort utrymme i skolslöjden kan jag tycka.
Hej
SvaraRaderaDet här gick jag igång på. Vilken fantastisk uppgift att sätta i händerna på slöjdsugn elever. För att inte tala om de som inte är riktigt lika begaistrade i slöjd. Skulle faktiskt vilja vara elev själv under sådana förutsättningar.
Var ligger det kritiska momentet i en sådan uppgift? För mig som verkar i Norrland och dessutom har tillgång till skolskog känns inte materialanskaffning som ett problem. Nej, det ligger nog mer på att förmå eleverna att tänka annorlunda, att låta materialet styra vilken typ av produkt det blir och att inte låsa sig till att tänka "trä".
Det måste finnas en oändlig mängd olika material gömda/glömda bakom garage, under presseningar och i olika föråd. Allt innom närområdet dessutom.
Det gäller nog att entuiasmera och inspirera allt vad man kan initialt.
Det här måste vi tillsammans utveckla vidare, eller hur. Känns som en uppgift helt i linje med läroplanens intentioner.
Vi hörs / CHrister Andersson
Hej Christer - Jajamensan! Får se om du eller jag hinner först...eller nån annan ;)
SvaraRaderaBästa häls
Jenny