onsdag 25 maj 2011

Låt oss prata detaljer!

Hur levande är diskussionen på skolor runt omkring i landet när det gäller aspekter som lektionstid, elevgrupper och institutionsvård?  Aspekter som starkt påverkar undervisningen, och synen på slöjdundervisning enligt min mening.

  1. Längden på slöjdlektioner/fördelningen över årskurser av den 330 "garantitimmarna"
  2. Antal elever per slöjdgrupp
  3. Val av slöjdart
  4. Schemalagd tid eller ansvarsuppdrag för institutionsvård
Det här är några detaljer som jag tycker är värt att sätta fokus på.

För en tid sedan fick jag kontakt med en pensionerad slöjdlärare vid namn Elsie Blom som arbetat med projekt för längre slöjdlektioner för att förbättra lärandet hos eleverna. Hon har bl a drivit frågan om ämnessamarbeten mellan t ex matte och slöjd, hur ämnena korsbefruktar varandra och tillsammans kan förbättra elevernas kunnande. Enligt henne kräver detta ordentligt med tid för att hinna komma in i det praktiska arbetet samt tid att bryta för reflektion utan att eleverna känner att det inte hunnit få en chans att komma igång. Hon har arbetat framgångsrikt med det hon kallar "halvdagsslöjd". En spännande tanke!

De flesta slöjdlärare känner nog igen sig i den klassiska hjälplistan på tavlan eller "svansen" av elever som otåligt följer efter läraren i väntan på handledning och praktisk hjälp i slöjdarbetet. Jag har gått sönder inombords när det hänt att en elev kommit fram till mig i slutet av en lektion och sagt att "jag väntat på hjälp hela lektionen". Så får det inte gå till! Felet ligger givetvis delvis hos mig och hur jag strukturerat uppgiften och hur jag fungerar i min roll som lärare. Men jag tänker inte ta på mig hela ansvaret själv. Jag anser att det delvis beror på att lektionen är för kort för att hinna åstadkomma en pedagogisk miljö, en miljö där lärandet sätts i första rummet.

Så jag menar att en viktig aspekt för att förbättra undervisningen är att verkligen fundera över vad som är en lämplig längd på slöjdlektioner och att detta måste diskuteras i relation till vad som ska läras. Om vi t ex enligt den nya kursplanen i Lgr11 ska styra in undervisningen på att utveckla elevernas förmåga att göra genomtänkta val i slöjdarbetet måste vi fundera över hur vi lägger upp undervisningen för att möjliggöra detta lärande. Det finns skolor som har slöjdpass som är 60 minuter eller i värsta fall ännu kortare. Hinner eleverna på den tiden bli introducerade i en uppgift, göra egna val av verktyg och tillvägagångssätt, arbeta praktiskt, få återkoppling av läraren, dokumentera sin arbetsprocess och slutligen plocka undan och städa ytor. Jag är ytterst tveksam. Vad jag förstått är det på många skolor vanligt med 80 minuter per vecka från åk 3 eller 4. Är 80 minuter tillräckligt? Personligen tycker jag inte det. Jag tilltalas verkligen av Elsies halvdagsslöjd! Tänk att eleverna får "vara kvar" i slöjdtänket en hel halvdag och tid som går åt till framplockning och undanplockning förminskas drastiskt. Men - faran här är ju att eleverna då blir slöjdlösa under längre perioder och aldrig vill vi väl hamna i träsket med "slöjdvecka" som ju förekommit på en del friskolor, dvs att eleverna åker iväg en vecka per termin för att ha "intensivslöjd". Då har det gått för långt, det måste finnas en mer långsiktig process över tid så att kunskapen får en chans att sjunka in, vad nu det innebär egentligen...

Antal elever per slöjdgrupp: Har hört att det finns skolor med 20 elever per slöjdgrupp. Det låter ju fullkomligt befängt! Slöjden är ett kroppens ämne, läraren handleder till stor det genom att visa och korrigera elevens kroppsliga agerande, hur man håller, står, drar, m.m. Hur ska läraren hinna ge återkoppling och handledning åt alla dessa elever om lektionen dessutom är på 60 minuter? Detta är en orimlighet och undervisningen ska bygga på traditionen av individuella arbeten. Om det är en lärare vi talar om och en normalstor undervisningssal. Faktorer som avgör storleken på gruppen är som jag ser det:
1. Längden på lektionen - att läraren hinner handleda varje elev individuellt under ett par minuter, minst.
2. Storleken på slöjdsalen. Varje elev ska ha en egen plats - i träslöjden innebär detta en hyvelbänk per elev och det finns riktlinjer för hur många cm arbetsyta det måste vara för att bedriva ett säkert arbete. Liknande riktlinjer borde finnas för textilslöjd.
3. Antal undervisande lärare i gruppen. Det är väl bara i undantagsfall som man är fler än en lärare, men jag tror visst att det förekommer, t ex på de skolor där man ser slöjd som ett ämne. Och sen kan man ju tänka olika när det gäller val och organisering av uppgifter t ex när en textillärare och en trä- och metallärare samarbetar, har gemensamma samlingar och redovisningar osv. Att eleverna få gå mer fritt mellan salarna. Hittar man en struktur som möjliggör detta kan det ske spännande utveckling av undervisningen tror jag. Frågan är bara hur svårt det är att genomföra...

Apropå val av slöjdart, t ex den traditionella uppdelningen i antingen textil eller trä-och metallslöjd i  åk 7-9: Om eleverna ska utveckla sin förmåga att välja material(metall, textil, trä m.m.) i relation till det tänkta föremålets funktion och estetik(som det står i Lgr11) - hur ska vi då konstruera uppgifter där eleverna får träna på detta? Blir det möjligt om vi har den traditionella uppdelningen i TM- respektive TX-slöjdsgrupper?

Slutligen en lite tanke om institutionsvården...våra kära verktyg och redskap...jag har förstått att förr om åren, för si sådär tjugo år sedan eller mer, hade man tid på schemat för institutionsvård, slipning av verktyg, underhåll och reparationer, inventering av material m.m. Och mer av underhållet sköttes väl av slöjdläraren själv, medan man idag nog lejer bort en hel del. Eller struntar i det, och slöjdsalar står och förfaller. På min skola har vi de senaste åren lyckats förhandla oss till en städdag per termin då det är lektionsfritt för att vi ska kunna inventera, underhålla och organisera. En dag. Om slöjdsalen i grunden var i ordning skulle det väl funka.  Då skulle man - kanske -hinna se över färg- och ytbehandlingsförrådet, sortera i virkesförrådet, sortera spik- och skruvförrådet, slipa och lacka om hyvelbänkar, göra rent i målarhörnan, slipa verktyg, justera hyvlar, rensa i diverse förvaringshyllor och skåp, med mera om man var några stycken, vi är tre(jag är tm-lärare därav detta fokus). Mycket av dylika uppgifter borde ju ligga kontinuerligt varje vecka. Men det är svårt när man som på min skola har en fullständigt fullbelagd slöjdsal, hela veckan, från åtta på morgonen till halv fyrasnåret på eftermiddagen. När ska man hinna underhålla salen? På min skola är nog problemet också att det är för många kockar, vi är tre lärare på en sal. Allas ansvar-ingens ansvar... det duger inte. Jag tror verkligen på ansvarsområden och försöker driva detta. Antingen ha ett rullande schema för t ex sortera virke, tömma spånsug, fylla på färg, osv. eller fasta områden. Vad finns det för andra lösningar?

9 kommentarer:

  1. Berättelserna om "teoretisk slöjd" som besparingsfenomen är viktiga att komma ihåg och lära från, här en länk som belyser ett antal exempel, även om texten är lite svår att tyda här och där pga stavfel. Men innehållet knyter an till diskussionen om storleken på elevgrupper i slöjden.

    http://members.fortunecity.com/valfrihet/nytt/slojd.htm

    SvaraRadera
  2. Hej

    Jag har några klasser där jag har 20-22 elever vardera grupp. Min sal har enbart 16 arbetsbänkar. Förutom att jag enbart har runt 3 min per elev så ser jag det som ett säkerhetsproblem med så många elever i en sal som inte är dimensionerad för det antalet elever. Så jag håller på att leta information om säkerhetsföreskrifter och annat för att se om det går att lägga fram det för att få min rektor att ändra på det hela. Anledningen till att det ser ut som det gör är att det inte finns någon textillärare, då skolan inte lyckats hitta någon som vill jobba hos oss. Därför skulle jag gärna vilja veta var du hämtar uppgifterna om antalet cm per arbetsyta. Samt om du har några andra tips jag kan kolla upp./Martin

    SvaraRadera
  3. Hej Martin!
    Det finns utmärkta riktlinjer för arbetsytor och annat systematiskt miljöarbete i det oranga häftet "säkerarbetsmiljö i trä- och metallslöjd" av Harry Arvidsson och Svante Johansson. Finns att köpa på Slöjddetaljer.

    Det står om arbetsytor vid hyvelbänkar på sid 27-30.
    Finns förslag på olika bänkmöbleringar och riktlinjer för "bänkarbetsytor". Där står det:
    "det är viktigt att varje elev har en arbetsplats för sin färdighetsutveckling... Vid arbetsbänkarna sker en viss förvaring av verktyg och tillbehör. Denna förvaring skall anordnas så att den inte inverkar negativt på gång- och transportleder, arbetsområden/zoner eller riskområden/zoner." (s. 27)

    Beroende på bänktyp och storlek på bänken finns två riktlinjer för arbetsytor(per elev): liten bänk med enbart baktång ska ha en arbetsområdesarea på 2,5 kvm.
    En bänk med fram- och baktång ska ha en arbetsarea på 3 kvm.

    Eller uttryckt såhär:
    600 mm arbetsyta ut från hyvelbänkens långsida och 600 mm arbetsyta ut från hyvelbänkens kortsida där baktången sitter respektive 200 mm ut från den andra kortsidan.

    Sen finns det mått för arbetsytor när det gäller alla olika maskiner, metallarbetsbänkar och fasta skruvstycken, m.m.

    Jag rekomenderar dig varmt att köpa in häftet i skolan. Finns väen för textilslöjd och teknik.

    DE hänvisar i boken till Arbetsmiljölagen(AML) och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:I, AFS 1998:I)

    /Jenny

    SvaraRadera
  4. Hej!Jag har börjat jobba på en skola som syslöjdslärare. Jag har mellan 20 till 28 elever i n grupp, vet du om detta är enligt föreskrifterna och var kan jag läsa om detta? Vi har 4 symaskiner att dela på. Lektionspassen är på 100 min sedan en rast och sedan 60 min. till. Jag upplever att speciellt de yngre eleverna tappar koncentrationen efter rasten. Men det har kanske med de långa väntetiderna att göra. jag har 50 kr per elev i material och verktygskostnader att röra mig med.Inget av detta fanns att ta av innan jag kom. jag har elever från årskurs 3 till 9. har du några tipps? Skulle vara väldigt tacksam för lite råd!

    SvaraRadera
  5. Hej,
    Jag vill gärna ge tips men det är svårt när man inte serr verksmaheten konkret framför sig.

    Ddet låter som totalt bedrövliga förutsättningar du arbetar under. Jag skulle tipsa dig att ta kontakt med skolinspektionen och arbetsmiljöverket för granskning av säkerheten. Kontakta närmaste universitet med slöjdlärarutbildning(Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping).

    Antalet elever står alltid i relation till antalet lärare, storleken på slöjdsalen och antalet arbetsytor.
    Det vanligaste är att ha 10-15 elever i slöjd på en undervisande lärare. Jag skulle själv aldrig godkänna mer än 16 elever i min saloch vi har sexton arbetsbänkar(TM-slöjd).

    Vi har på mins skola ca 100 kr per elev per och läsår, vilket ska täcka hela slöjdundervisningen i våra i nuläget tre slöjdsalar.(alla material alltså, textil, trä, metall m.m.).

    Själv skulle jag gärna ha 160 min pass slöjd, vi har bara 70 min i trean pch 80 min 4-9. Men det är på tok för kort! Jag anser det mycekt viktigt att man samlar gruppen både i början och slutet av lektionen för lärande samtal när man lyfter olika exempel på lösningar och val och strategier som eleverna gör eller kan göra, genomgångar m.m. Då är det bra med minst 100 min.

    mvh
    jenny
    ps. blir lite orolig över att du kallar dig "syslöjdslärare"...det är ju ett begrepp som förvisso är vanligt men förstör mer än det förenklar menar jag. Textil står ju för så mycket mer än att bara sy och handlar dessutom om materialet om inte en enskild teknik. Mina textilkollegor är mycket måna om att driva denna fråga. Ville bara uppmärksamma dig på det om du inte redan tagit ställning.

    SvaraRadera
  6. Tack för svaret och informationen. jag har alltid kallat mig textillärare, men i min nya skola förstod inte eleverna vad som menades. I den här skolan kallas ämnet slöjd och inkluderar både textil, trä och tydligen även bild. Så jag har börjat kalla mig syslöjdlärare för att vara tydlig. Men jag håller helt med om att det borde heta textillärare! Jag ritar beskrivningar med förklaringar som jag delar ut och går igenom i början av lektionerna och skriver punkter på tavlan. Sedan samlar jag eleverna på slutet och frågar hur det har gått och om det finns frågor. Tydlighet är mycket viktigt anser jag.

    SvaraRadera
  7. Hej igen,kom på en fråga till!
    När du säger 100 kronor per elev och läsår, delat på textil,trä och metall.Är du salarna fullt utrustade med verktyg, som stick/ virknålar,synålar,saxar, intakta symaskiner mm.? Här fanns ingenting av detta.Fyller ni på i skåpen, eller utgår ni från tomma skåp?Bara nyfiken!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj!! Nej jag menade självklart en fullt utrustad slöjdsal, med grunduppsättningar(ca 6-8 st av varje) av alla redskap, arbetsbänkar(en hyvelbänk per elev) och verktyg. (inte material dock). Vi byggde en ny trä- och metallslöjdsal/tekniksal på skolan 2010 och då avsattes en särskild budget, jag tror ca 40 000 för alla handvertyg, mätredskap, 2 handborrmaskiner och en del material. Hyvelbänkarna kostade mest samt spånsugsanläggningen, bandsågen och pelarborren. Om du ska inreda en ny sal/tom sal måste det avsättas en särksild och rimlig budget - något annat vore skandalöst! Tänk dessutom på att det ska finnas dammfilter för arbetsmiljön. SE mer i föreskriftshäftet om säker arbetsmiljö som finns attt köpa på slöjddetlajer bl a.

      Radera
  8. Jag förstår hur du tänker när det gäller namnet, det har sin poäng att förtydliga.

    Intressant angående att bild och slöjd samkörs. Hur gör ni med bedömningen av respektive ämnesförmågor?
    Betygsättning?
    Flera lärare samtidigt eller tänker ni "kurser" över läsåret?

    SvaraRadera