Låt oss prata detaljer!

Hur levande är diskussionen på skolor runt omkring i landet när det gäller aspekter som lektionstid, elevgrupper och institutionsvård?  Aspekter som starkt påverkar undervisningen, och synen på slöjdundervisning enligt min mening.

1. Längden på slöjdlektioner/fördelningen över årskurser av den 330 "garantitimmarna"
2. Antal elever per slöjdgrupp
3. Val av slöjdart
4. Schemalagd tid eller ansvarsuppdrag för institutionsvård

Det här är några detaljer som jag tycker är värt att sätta fokus på.

För en tid sedan fick jag kontakt med en pensionerad slöjdlärare vid namn Elsie Blom som arbetat med projekt för längre slöjdlektioner för att förbättra lärandet hos eleverna. Hon har bl a drivit frågan om ämnessamarbeten mellan t ex matte och slöjd, hur ämnena korsbefruktar varandra och tillsammans kan förbättra elevernas kunnande. Enligt henne kräver detta ordentligt med tid för att hinna komma in i det praktiska arbetet samt tid att bryta för reflektion utan att eleverna känner att det inte hunnit få en chans att komma igång. Hon har arbetat framgångsrikt med det hon kallar "halvdagsslöjd". En spännande tanke!

De flesta slöjdlärare känner nog igen sig i den klassiska hjälplistan på tavlan eller "svansen" av elever som otåligt följer efter läraren i väntan på handledning och praktisk hjälp i slöjdarbetet. Jag har gått sönder inombords när det hänt att en elev kommit fram till mig i slutet av en lektion och sagt att "jag väntat på hjälp hela lektionen". Så får det inte gå till! Felet ligger givetvis delvis hos mig och hur jag strukturerat uppgiften och hur jag fungerar i min roll som lärare. Men jag tänker inte ta på mig hela ansvaret själv. Jag anser att det delvis beror på att lektionen är för kort för att hinna åstadkomma en pedagogisk miljö, en miljö där lärandet sätts i första rummet.

Så jag menar att en viktig aspekt för att förbättra undervisningen är att verkligen fundera över vad som är en lämplig längd på slöjdlektioner och att detta måste diskuteras i relation till vad som ska läras. Om vi t ex enligt den nya kursplanen i Lgr11 ska styra in undervisningen på att utveckla elevernas förmåga att göra genomtänkta val i slöjdarbetet måste vi fundera över hur vi lägger upp undervisningen för att möjliggöra detta lärande. Det finns skolor som har slöjdpass som är 60 minuter eller i värsta fall ännu kortare. Hinner eleverna på den tiden bli introducerade i en uppgift, göra egna val av verktyg och tillvägagångssätt, arbeta praktiskt, få återkoppling av läraren, dokumentera sin arbetsprocess och slutligen plocka undan och städa ytor. Jag är ytterst tveksam. Vad jag förstått är det på många skolor vanligt med 80 minuter per vecka från åk 3 eller 4. Är 80 minuter tillräckligt? Personligen tycker jag inte det. Jag tilltalas verkligen av Elsies halvdagsslöjd! Tänk att eleverna får "vara kvar" i slöjdtänket en hel halvdag och tid som går åt till framplockning och undanplockning förminskas drastiskt. Men - faran här är ju att eleverna då blir slöjdlösa under längre perioder och aldrig vill vi väl hamna i träsket med "slöjdvecka" som ju förekommit på en del friskolor, dvs att eleverna åker iväg en vecka per termin för att ha "intensivslöjd". Då har det gått för långt, det måste finnas en mer långsiktig process över tid så att kunskapen får en chans att sjunka in, vad nu det innebär egentligen...

Antal elever per slöjdgrupp: Har hört att det finns skolor med 20 elever per slöjdgrupp. Det låter ju fullkomligt befängt! Slöjden är ett kroppens ämne, läraren handleder till stor det genom att visa och korrigera elevens kroppsliga agerande, hur man håller, står, drar, m.m. Hur ska läraren hinna ge återkoppling och handledning åt alla dessa elever om lektionen dessutom är på 60 minuter? Detta är en orimlighet och undervisningen ska bygga på traditionen av individuella arbeten. Om det är en lärare vi talar om och en normalstor undervisningssal. Faktorer som avgör storleken på gruppen är som jag ser det:
1. Längden på lektionen - att läraren hinner handleda varje elev individuellt under ett par minuter, minst.
2. Storleken på slöjdsalen. Varje elev ska ha en egen plats - i träslöjden innebär detta en hyvelbänk per elev och det finns riktlinjer för hur många cm arbetsyta det måste vara för att bedriva ett säkert arbete. Liknande riktlinjer borde finnas för textilslöjd.
3. Antal undervisande lärare i gruppen. Det är väl bara i undantagsfall som man är fler än en lärare, men jag tror visst att det förekommer, t ex på de skolor där man ser slöjd som ett ämne. Och sen kan man ju tänka olika när det gäller val och organisering av uppgifter t ex när en textillärare och en trä- och metallärare samarbetar, har gemensamma samlingar och redovisningar osv. Att eleverna få gå mer fritt mellan salarna. Hittar man en struktur som möjliggör detta kan det ske spännande utveckling av undervisningen tror jag. Frågan är bara hur svårt det är att genomföra...

Apropå val av slöjdart, t ex den traditionella uppdelningen i antingen textil eller trä-och metallslöjd i  åk 7-9: Om eleverna ska utveckla sin förmåga att välja material(metall, textil, trä m.m.) i relation till det tänkta föremålets funktion och estetik(som det står i Lgr11) - hur ska vi då konstruera uppgifter där eleverna får träna på detta? Blir det möjligt om vi har den traditionella uppdelningen i TM- respektive TX-slöjdsgrupper?

Slutligen en lite tanke om institutionsvården...våra kära verktyg och redskap...jag har förstått att förr om åren, för si sådär tjugo år sedan eller mer, hade man tid på schemat för institutionsvård, slipning av verktyg, underhåll och reparationer, inventering av material m.m. Och mer av underhållet sköttes väl av slöjdläraren själv, medan man idag nog lejer bort en hel del. Eller struntar i det, och slöjdsalar står och förfaller. På min skola har vi de senaste åren lyckats förhandla oss till en städdag per termin då det är lektionsfritt för att vi ska kunna inventera, underhålla och organisera. En dag. Om slöjdsalen i grunden var i ordning skulle det väl funka.  Då skulle man - kanske -hinna se över färg- och ytbehandlingsförrådet, sortera i virkesförrådet, sortera spik- och skruvförrådet, slipa och lacka om hyvelbänkar, göra rent i målarhörnan, slipa verktyg, justera hyvlar, rensa i diverse förvaringshyllor och skåp, med mera om man var några stycken, vi är tre(jag är tm-lärare därav detta fokus). Mycket av dylika uppgifter borde ju ligga kontinuerligt varje vecka. Men det är svårt när man som på min skola har en fullständigt fullbelagd slöjdsal, hela veckan, från åtta på morgonen till halv fyrasnåret på eftermiddagen. När ska man hinna underhålla salen? På min skola är nog problemet också att det är för många kockar, vi är tre lärare på en sal. Allas ansvar-ingens ansvar... det duger inte. Jag tror verkligen på ansvarsområden och försöker driva detta. Antingen ha ett rullande schema för t ex sortera virke, tömma spånsug, fylla på färg, osv. eller fasta områden. Vad finns det för andra lösningar?