Så var det dags för ett nytt krafttag i ännu en utmärglad och deprofessionaliserad svensk skola. Som lärare bävar man och spritter om vartannat, som överlag i den svenska skoldebatten.
Bävar för att man av erfarenhet vet att så många (politiker, forskare, superlärare) älskar att lösa skolans problem med quick-fixar men vi som arbetar i skolan vet att situationen är mer komplex än så.
Spritter (av förhoppning) gör jag för att skolproblemen äntligen lyfts fram i rampljuset, lärarens yrkesroll problematiseras och didaktikens frågor sätts i fokus.
Det som gör mig ledsen och uppgiven är dock att man denna omgång valt bort en större mångfald av ämnen/kunskapsformer till förmån för mer traditionella teoretiska ämnen: matte, svenska och No om jag har förstått det rätt. Jag borde väl inte vara förvånad, det är ju helt i linje med kunskapssynen den nya lärarutbildningen där man marginaliserar ämnen som idrott, slöjd och hem- och konsumentkunskap till förmån för förståelseämnen som bygger på klassisk skolundervisning/förmedlingspedagogik.
När ska vi få se ett skolprogram som lyfter fram och problematiserar kunskapsformer, undervisningsformer och framförallt det ämnesspecifika lärandet och kunnandet? Där skolans 16 obligatoriska kärnämnen står i fokus och där man kan lyfta fram de goda exemplen och förtjänsterna i det olika ämnena? Och viktigast - hur skapar vi meningsfulla lärandemiljöer och aktiviteter för våra elever?
Många hävdar att den nya läroplanen (som för övrigt heter Lgr11 och inte Lpo11, vet du månne varför) lyfter fram och betonar betydelsen av ämnesövergripande samarbeten på olika sätt. Samtidigt har flera olika delar förändrats så att ämnesövergripande samarbete blir svårare, exempelvis att SO ämnena har fått mer specificerat innehåll (stoff) och dessutom delats upp, vilket inte direkt rimmar med denna tanke. Vidare har, som du skriver, många ämnen marginaliserats på flera olika plan inte mins genom gymnasiereformen som göra att praktisk-estetiska ämnen fått minskad betydelse. Detta leder till att samarbetena kommer att ske mellan hierarkiskt ordnade ämnen och följaktligen kommer de centrala ämnenas kursplaner i högre grad få styra samarbetet. Detta behöver inte vara ett problem för samarbete kan gagna båda ämnena, men jag misstänker att exempelvis matte i ett samarbete mellan matte och slöjd resulterar i större glädjerop ifall eleverna presterar bättre i matte efteråt än vad det skulle resulterat i om eleverna presterade mycket bättre i slöjd.
SvaraRaderaSlöjd är i många fall praktisk matematik. Det borde många anamma. Elever som har svårt att förstå ländenheterna kan säkert förstå det bättre på slöjden.
SvaraRaderaHär kommer en eftersläntande kommentar till dig micke.
SvaraRaderaSom jag förstått det har man(Björklund) valt Lgr-begreppet för att man återgått till att ha kursplanerna som en del av läroplanen som i Lgr80 och Lgr69. Ett led i att gör dokumentet tydligare, mer lättbegripligt. Läroplan för grundskolan är enligt honom tydligare än läroplan för de obligatoriska skolväsendet.
Ja, det är sant att man vill ha ökat ämnesovergripande arbete i och med Lgr11. Logiken bakom LGr11 är att om innehållet blir tydligare i varje ämne och mer konkret, så blir det lättare att hitta beröringspunkter med andra ämnen. Man menar att det är viktigt tt förstå de olika skolämnenas innehåll inte som isolerade öar utan som variationer av samma fenomen. T ex fenomenet "resurshushållning". I slöjd ska man kunna läsa vad det innebär mer konkret(välja lämpliga material, återanvända, reparera), liksom i so, hk och matte.
Jag tycker tanken är god men ser liksom dig problem när denna idé möter verkligheten. Men jag tror det kan bero mycket på att man i många skolämnen är så vana vid att dela upp innehållet i många delar istället för att baka in delarna i en helhet, mer som vi gör i slöjden. Vi brukar ju snarare ha svårt att separera, eftersom "allt hänger ihop" i ett slöjdföremål - tekniken, materialet, verktygen, funktionen osv.
@ junitjej: Precis! För i slöjden får eleverna erfara ett matematiskt problem både med tanke, känsla och handling. Mätningen av t ex längd blir mer meningsfull - hur jag mät och hur jag sen följer min mätning påverkar hur lång sidan blir till min slöjdsak. Det är mer komplexa uppgifter helt enkelt på så sätt att man använder fler sinnen.
SvaraRadera"det man hör det glömmer man,
det man ser det kommer man ihåg,
det man gör det lär man sig"
- detta ordspråk bruka förekomma i slöjdsalar, jag vet inte varifrån det kommer. Men jag tänker att det inte stämmer helt och fullt. Det är när man gör och hör och ser - när alla dessa kanaler är öppna - som man lär sig.