MATTE + SLÖJD = SANT?

Det är så mycket prat om matte, matte,matte. I all ära, matte är urviktigt. Men när ska våra debattarenor som t ex DN lyfta fram skolämnesfrågor ur ett mer komparativt perspektiv (och involvera alla skolämnen!)?  DN:s artikel om svenska elevers måluppfyllelse idag är ett försök men skildrar tydligt en ämneskunskapssyn som något fixt och färdigt, inte vad de(läs skolämnena) faktiskt är, nämligen samhälleliga konstruktioner med helt andra funktioner och syften än t ex de akademiska ämnena.

Många slöjdlärare skulle säkert säga att deras elever arbetar med praktisk matematik eller laborativ matematik i slöjden. Men är inte detta väldigt förvirrande för eleverna, att tala om matematik när man borde tala om slöjd? Jag menar inte att matematik och slöjd inte hör ihop - tvärtom! - men det jag menar är att vi snor våra elever på upptäckten av vad slöjd är om vi håller på att prata för mycket matte med dem när vi borde lära dem vad slöjd är och vad det innebär att vara kunnig i slöjd (vilket inte automatiskt = att vara kunnig i matematik).

Det jag syftar på är att varje skolämne är en egen verksamhet i sig, med egna redskap, aktiviteter och en egen begreppsaparat.

Matteundervisning har traditionellt redskap och material som lärobok, papper, penna, olika typer av linjaler, passare och miniräknare. Redskap som används vid olika typer av skriftliga beräkningar. Klassrummet är också organiserat på ett ämnesspecifikt sätt och man använder specifika begrepp och ord som knyter an till aktiviteterna.

Slöjdundervisningen har traditionellt redskap och material som måttband, strykmått, syl, hammare och nål, metall, textil och trä. Redskap som används vid olika typer av materialhanteringar eller materialberäkningar. Slöjdsalen är väl kanske skolans mest artefaktrika sal och aktiviteterna är tydligt indikerade av bänkarnas utformning, maskiners placering, m.m.

Det är ju t ex inte alltid så lätt att få eleverna att sitta och skriva eller samtala en hel lektion på slöjden utan högljudda protester. Om man ens bör låta eleverna göra det; om det ens är accepterat att göra det, varken bland slöjdlärare eller bland elever?! De begrepp som används är oftast namn på materialspecifika tekniker, verktyg, och ord som beskriver aktiviteterna, såga, sticka, nåla...

Jag ser fram emot den stundande diskussion i och med implementeringen av LGr11, nu när det finns ett framskrivet kunskapsområde för slöjdämnet. Vad innebär det att vara kunnig i slöjd? Är beräkningar i slöjd samma typer av beräkningar som man gör i matematik? Vad är lika, vad skiljer? Vad är viktigt att vi särskiljer, vad är viktigt att vi likställer?

Betyder t ex begreppet " att dela" samma sak i matematik som i slöjd?
Som jag ser det är skillnaden att dela som ma-begrepp är generellt, medan dela som slöjd-begrepp är materialspecifikt. Om du ska dela en tygbit så förutsätter det att du vet hur man på lämpligt sätt delar tyg, dvs med sax. Likaså hur du delar metall, även där med sax (men då med en plåtsax!) eller såg eller sidavbitare om vi pratar metalltråd.