Citerar min doktorandkollega Pernilla a propos behovet av forskning inom skolområdet som reelt skapar förändring inom skolan:
"Tillvägagångssättet som Bulterman-Bos (2008), Hiebert, Gallimore & Stigler (2002) och Cochran-Smith (1999) presenterar i form av klinisk forskning och practitioner research lyfter frågan om lärarnas rätt att beforska sitt eget område. Argumentet för att lärarna skulle forska i sin egen praktik är att skolforskning utförd av akademiker sällan har skapat förändring inom skolan. Dessutom är skolan en komplex praktik och lärarna bör vara de bästa på att avgöra vad som inte fungerar tillfredsställande. (Enligt principen Fisken vet mest om vatten”?) ”För att läraryrket ska utvecklas till en profession krävs också att kunskapsutvecklingen blir en del av yrkesutövandet” (Carlgren 2009, s. 22). "
fisken vet mest om vatten... helt klockrent!
Nu förstår jag fisken och vattnet-grejen! Men apropå det du skriver så tänker jag att det inte utesluter det andra. Alltså att forskande lärare samarbetar med forskare som inte är lärare. För fisken kan ju bara se vattnet ur sitt perspektiv - och landkrabbor har svårt att förstå fisken, som ju haft en rekordlång deltagande observation och kanske får lite svårt med distansen till analysobjektet...
SvaraRadera