En jämförelse med skolslöjden skulle kunna vara att betrakta en slöjduppgift, t ex den nästan lite klassiska uppgiften i TM-slöjd, "bygg något av en meter bräda". Denna uppgift kan man såklart hantera på vitt skilda sätt. Om man ser slöjdundervisning som form eller i "Lars Lindström-termer" medieneutral, att lära sig med slöjd eller lära sig genom slöjd (se tex Lindström, Lars (2009). Estetiska lärprocesser om, i, medOm läraren vid en samling spelar på en trumma och pratar med barnen om hur många slag som spelades på trumman riktas barnens uppmärksamhet mot antal, vilket är matematik. Det estetiska, musiken, blir då bara en form för ett annat innehåll. Om läraren istället spelar på trumman och pratar med barnen om ljuden – blev det starkare eller svagare, gick det fortare eller långsammare? – då riktas istället barnens uppmärksamhet mot musikaliska dimensioner såsom dynamik och tempo.– Båda dessa typer av aktiviteter är fullt rimliga att arbeta med i förskolan, att låta det estetiska bli såväl form som innehåll. Man bör dock vara klar över att man i de två fallen stöttar barn i att uppmärksamma och lära sig väldigt olika saker, menar Niklas Pramling.
och genom slöjd. KRUT 133/134 (nr 1–2 2009). Här finns en länk som knyter an i detta, se Bilaga IV, sid. 34-39) så skulle man i undervisningen kring denna uppgift kunna fokusera på de matematiska mätenheterna centimeter, decimeter, och millimeter eller geometriska begrepp och hålla en undervisning kring detta. Om man däremot vill se slöjd som innehåll handlar det snarare om att fokusera på t ex vilken typ av verktyg man bör välja för att kapa och klyva brädan och hur dessa hanteras.
Jag tror detta är särskilt relevant i skolslöjden just för jag tror att många slöjdlärare betraktar slöjdämnet i mångt och mycket som ett hjälpämne, eller ett ämne som syftar till att utveckla mer generella förmågor. Vilket det så klart har goda förutsättningar att göra. Men min poäng är att jag tror vi binder ris om egen rygg om vi negligerar hantverket i slöjden eller tycker det är mindre viktigt hur eleverna gör och istället fokuserar undervisningen på mer "genomkunskaper". Jag kan bli vansinnig av resonemang likt "slöjd är praktisk matematik" eller "slöjd är ett problemlösningsämne, man lär sig att lösa problem". Då pratar man om slöjd som form och nedvärderar därmed som jag ser det slöjd som ett berättigat innehåll i sig självt. Sen kanske vansinnig var att ta i lite. Men det stör mig att vi ofta prata om slöjdundervisning som skiljt från hantverksundervisning. Möjligen bottnar detta i en rädsla för att vi ska hamna tillbaka i en enbart repetitiv skolform där lärandet enbart handlar om att göra om och göra rätt och göra som läraren gör och aldrig få uttrycka egna former och färger och materialval. Men det tror jag i så fall är ett luftslott.
Jag föll även pladask för Eva Änggårds inslag i artikeln kring "myten om det skapande barnet som inte ska styras av vuxna". Mitt i prick. Läs och begrunda!
Ja, visst är det viktigt att vi inte bara ser oss som något hjälpämne till andra ämnen! Jag brukar vara noga med att till eleverna få fram just det där sinnliga upplevelserna som man man kan uppleva när man lär sig exempelvis virkning, den ro man kan uppleva medan man håller på med virkning och den stolthet man kan känna av att kunna virka och glädjen över att blir klar med en sak, vad det nu blir. Virkningen är bara ett
SvaraRaderaexempel, det kan vara vilken teknik som helst. Jag försöker också att få eleverna att hitta den där känslan efter träget övande, att de ska sätta sig bekvämt och känna vad trevligt det kan vara när man sitter där tillsammans. Det finns mycket att fundera över här!!
Mycket intressant! Tack för tipset om artikeln!
SvaraRaderaJag håller med dig till fullo "kråkspark"! De där sinnlinga uppleverlserna som ju är något grundläggande som är anldeningen till att man väljer att tillverka något för hand, istället för att gå till butiken och köpa det. Som ger slöjdandet sitt existensberättigade.
SvaraRaderaMen vad ska vi kalla denna typ av ämneskunskap?
Hur talar voi om detta som ett ämnesinnehåll?
Ur ett Lgr11-perspektiv tycker jag vi kan finna svar på detta under innehållsrubriken "slöjden i samhället", i
åk 1-3:"slöjdföremåls funktion och betydelse", åk 7-9: "slöjdformer i det offentliga rummet" fast tydligast i
åk 4-6: "slöjdverksamheters betydelse för individen och samhället"
Alltså att slöjdföremål, slöjdformer, skapande av slöjd handlar ur ett perspektiv om att finna olika fomer av tillfredsställelse, finna ro, lugn...kanske rentav tala om en form av terapi?