Nationella prov och kunskapsdiskriminering

Mikael Damberg lyfter i en artikel i SvD den 30 november fram fem förslag för rättvisa betyg, med stor emfas på de nationella proven. I sin tredje punkt säger han följande:

3. Kvalitetssäkra de nationella proven.

Det främsta syftet med nationella prov är att stödja en likvärdig bedömning över landet. Men vissa nationella prov verkar ge för stort tolkningsutrymme i bedömningen och en översyn av de nationella provens utformning bör därför göras.

Som lärare i ett större obligatoriskt grundskoleämne som slöjd är(330 timmar) nödgas jag att ställa frågan: Är Damberg medveten om att det råder en kunskapsdiskriminering i dagens skolsystem, där vissa kunskaper premieras och bedöms nationellt medan andra negligeras och förbises - och är han och hans parti beredda att kämpa för att åtgärda denna skevhet och orättvisa? För nuvarande utbildningsminister gör då inte många knyck för att öka jämställdheten mellan skolans olika kunskapsformer utan snarare, med tanke på nedmonteringen av de estetiska ämnenas obligatorium i gymnasiet, går vi en mörk och kunskapstorftig framtid till mötes. 

Om vi nu i skolan ska syssla med nationella prov och "objektiv bedömning" som likvärdighetsgarant för en rättvis betygsättning, varför ignoreras då vissa skolämnen gång på gång?! 

Jag menar att det råder en kunskapsdiskriminering i den svenska grundskolan där de praktiskt-estetiska ämnena - bild, musik, slöjd, teknik, hem- och konsumentkunskap samt idrott och hälsa - gång på gång behandlas som rena "sysselsättningsämnen" där dessa ämnens "praktiska faktakunskaper" som i själva verket är färdighetskunskaper(att kunna såga rakt, att kunna simma, att kunna spela i takt, att kunna tillaga en måltid osv.) och ämnesspecifika förmågor inte ges en viktighetsstatus i likhet med de teoretiska ämnenas. De praktiska kunskaperna bör väl också bedömas nationellt för att säkerställa kunskapsnivån i samhället när det gäller alla de kunskapsformer som vår läroplan så vackert grundar sig på. Eller?

Jag förstår inte varför det bara är fakta i bemärkelsen teoretisk förståelse som bedöms och problematiseras. Jag kan inte annat se än att det är en skolämnenas klassfråga. Vad säger att läsning, räkning och skrivning i teoretisk form är viktigare än praktisk räkning, läsning och skrivning i form av musicerande, slöjdande eller annat skapande?