tisdag 5 juni 2012

Processkunskap skiljt från slöjdkunnande?

Jag försöker brottas med vad det innebär att vara kunnig i slöjd. Till skillnad från att vara kunnig i matematik eller kunnig i idrott.

Då får jag väldiga problem med processkunnighet som anses vara något slöjdspecifkt. Är det unikt för slöjden? Att kunna utveckla idéer, att kunna framställa produkter, att kunna värdera resultat, att kunna överväga olika alternativa lösningar...är det slöjdspecifikt? Att de förekommer som begrepp flitigt i kursplaner är en annan sak...de är ju ideologiska styrmedel...

Jag är tveksam hur som helst! Slöjden har sedan Lpo94 tydligt profilerats som som ett "processkunskapsämne". I Lgr11 är kunskaper om arbetsprocesser en del i slöjdämnets centrala kunskapsinnehåll. Men är detta rimligt, riktigt, vettigt? Hur påverkar det våra elevers förmåga att utveckla ett kvalitativt slöjdkunnande?

Frågan är förstås långt ifrån enkel att besvara. Men jag funderar över en sak och jag vet att jag inte är ensam i världen om detta. Jag har hämtat flera resonemang från Peter Dormer som skrivit om "The art of the maker" och om problemet med att vi i västvärlden separerat craft från art, hantverk från konst. Fundera över vad det inneburit att vi separerat teknik från estetik. En bit in på 1900-talet var det ju inte så, när både fackhögskolor som Konstfack och Chalmers titulerade sig som slöjdskolor. Idag är det svårt att se likheterna mellan teknologiska verksamheter och konstnärliga verksamheter.

Är det ett resultat av tidens tand, att det är fult att "bara vara" ett hantverksämne, eftersom hantverkskunnande betraktats (vad jag menar felaktigt) i vår västvärld som något ointelligent och okreativt? Det är fult att följa koder, slöjda traditionellt och konventionellt. Istället ska allt vara så orginellt och individuellt ...tills man kräks. Det är mycket mer intellektuell status att kalla sig designer än att kalla sig hantverkare. Det kan man fundera över!

Kan detta den praktiska kunskapens statusproblem i skolsamhället ha bidragit till att ämnet vinklat sig bort från sin kärna och mot andra aspekter som att kalla sig för ett processkunskapsämne eller ett estetiskt ämne?

Jag har som sagt svårt att se processkunskaper som något unikt för slöjdens kunskapsinnehåll. Därmed inte sagt att processkunskaper är viktiga! Men mitt argument handlar inte om betydelsen av processkunskaper, kreativitet eller entreprenöriellt lärande utan om vad som är slöjdspecifika förmågor.

Allan Janik (1996) talar i sin bok Kunskapsbegreppet i praktisk filosofi (s. 50-52) om fem olika steg i att bli kunnig inom ett praktiskt område, härlett från am. filosofen Dreyfus utvecklingsstadier: Att gå från novis till mästare. Han menar att regelföljande är en förutsättning för novisen för att kunna tillägna sig, man imiterar ett handlingsmönster,  (t ex vid sågning 1: rita en linje 2: spänna fast 3: inta position och såga). Men på mästarnivå har man automatiserat reglerna till den grad att man har "glömt dem", den har blivit förkroppsligade, man gör det utan att tänka på det. Man "ser" linjen utan att behöva rita ut den. Att vara mästare eller expert enligt Janik utmärks av förmågan att vara kreativ, uppfinna nya sätt att lösa uppgifter. Att göra säkra omdömen, man är helt enkelt expert på problemlösning och kan uppvisa en 'elegans' både i omdömet och i de vanliga arbetsmönstren.

Frågan är om kunnighet i slöjd kräver att man går igenom alla dessa steg? Vi brukar inte tala om förmågan att vara kreativ och innovativ som något som bara mästare besitter. Janik nämner dessutom att en skicklig utövare inte är detsamma som en mästare (Stadiet innan mästerlighet). Den skicklige utövaren följer fortfarande reglerna till stor del, istället för att bryta dem/utveckla dem.

Kan det vara så att processkunskap = expertkunskap, som går att finna i alla skolämnen? Jämför att problemlösning finns i olika former, beroende av vilka verktyg och material och tekniker vi använder oss av för att lösa problem. Matematisk problemlösning är ett ämneskunnande. Kemisk problemlösning en annan. Slöjdens problemlösning en tredje form av ämneskunnande. Någto vi måste våga diskutera menar jag och inte bara säga att i slöjden jobbar vi praktiskt med alla andra ämnen - vad är det slöjdspecifika kunnandet?

En förutsättning måste väl ändå vara produkten, materialet, tekniker och verktyg. I slöjd arbetar vi med mer eller mindre plastiska, formbara material, huvudsakligen naturmaterialen metall, textil och trä...mer eller mindre processade. Vi lär oss om vilka verktyg som gör vad med materialen, hur man formar material på olika sätt. Vi skapar föremål för att lösa förvaringsproblem, vi skapar dekorativa föremål och vi skapar föremål som ska användas som en förlängning av våra händer, s.k. bruksföremål. Är detta ett särdrag för slöjdkunskaper, mer än processkunskapen? Jag tänker att slöjdkunskap ändå karaktäriseras genom bearbetandet av ett material, kunskaper om hur man hanterar material för att framställa olika typer av föremål.

Entreprenörsskap, kretivitet och innovativitet ligger i tiden, det är i högsta grad modeord. Jag menar att vi bör vara mer kritiskt inställda till att identifiera detta som ett ämnesinnehåll i slöjd. Bara för att det är modernt innebär det inte att det är rätt. Grundfrågan är såklart varför slöjdämnet finns i skolan och hur det står i relation till andra ämnen. När alla ämnen betraktas som estetiska går det inte att kalla sig för ett estetämne. Det går inte heller att definiera som ett övningsämne eftersom vi idag inte betraktar praktisk kunskap som tillämpning av teoretisk kunskap, slöjd är alltså inte praktisk matematik till exempel. Slöjd är ett eget ämne, ett eget språk, en egen epistemologisk logik. Men den är än förhållandevis oformulerad i praktiken, vi som slöjdlärarkår är nog inte överens utan bara väldigt förvirrade kring hur vi ska handskas med vårt ämne. Vissa ser det som ett hantverksämne, vissa som ett övningsämne, vissa som ett i först hand estetiskt och gestaltande ämne. Och många tror att det handlar om en paus från "de tunga teorierna", fritidsverksamhet, avlastning, fritt skapande och lekt i kontrast till seriositet och systematik. En högst olycklig dikotomisering!

I Lgr11 har jag uppfattat att estetiska uttryck och slöjdföremåls kommunikativa aspekter vunnit ny status som ett ämnesinnehåll i slöjd. Det är t om en av fyra förmågor i ämnet att kunna tolka estetiska och kulturella uttryck. Inte så konstigt. Vi lever i en västvärld där det gått näst intill troll i att uttrycka sin unikhet, sin individuella läggning och sin stil, medan kollektivt kunnande och identifierande är fult, kodföljande är fult. Ingen vill tycka som alla andra och ingen vill vara traditionalist. Har väl med efterkrigstiden att göra, kampen för jämställdhet och slagen mot makthierarkier av olika slag och kollektiv hjärntvättning. Rädslan för att riskera återupprepa förtryck och folkmord.

Jag tycker detta syns tydligt i slöjden. Vi premierar originella utföranden och "spännande uttryck"och har överseende med elevers taffliga hantverkskunnande. Ändå vet vi att det är ofärdigt, men vi släpper ändå iväg eleven och föremålet som om det är färdigt. Detta är min oro. Att vi urholkar vårt eget ämneskunnade till nästkommande generationer och brister i vår utbildning av kunniga händer.

9 kommentarer:

  1. Hej Fröken slöjddidaktik!

    Intressant att du belyser det på det här sättet. Jag känner mer och mer att man måste stå upp för slöjden och att ämnet håller på urholkas eller integreras med andra ämnen. Vi slöjdlärare behöver slåss för att få behålla kvalitén både då det gäller kunnandet, ämneskunskaperna, teknikerna, gruppstorlekar, budge och syftet med slöjden och varför det överhuvudtaget ska finnas med som skolämne både för elever och föräldrar.

    Ps, Håller påå att söka ett stipendie till att få åka på slöjdbiennnalen. Ska du dit?

    Kram

    Anna Kim Udd

    SvaraRadera
  2. Hej kära Anna! Du har så rätt så, allt hänger ihop...

    Och jag tänker att om fortsätter prata om slöjd mer och mer som ett processämne och "tänkarämne" och inte ett "görarämne" så blir det fritt fram för rektorer och skolledningar att dra in resurser och komma undan med resonemang som att slöjd är ju ett teoretiskt ämne, eleverna kan ha slöjdteori det här året... där har vi varit förut och dit vill vi inte tillbaks!
    Om vi ska ha en slöjdutbildning värd sin vikt i hantverkskunnande krävs ju ändamålsenliga maskiner och verktyg, arbetsyta till varje elev, och rimliga gruppstorlekar så att läraren hinner lyssna in varje elevs slöjdande och ge återkoppling i arbetet till alla. Inte springa runt en seknud här en sekund där.

    Tror vi måste våga strida mer för hel/halvdagsslöjd. Det gäller att man har tydliga argument när skolledningen kommer med sina besparingsidéer!Sista numret av slöjdforum hade ett bra reportage om längre slöjdpass t ex. Vi måste stötta varandra i detta.

    Hur ska vi få till stånd ett nationellt centrum för slöjdundervinsing?

    Slöjdbiennalen, tyvärr kan jag inte i år. Vem vet kanske man kan komma iväg till slöjd i norr när nu det äger rum..

    SvaraRadera
    Svar
    1. v 44 tis och ons! kram

      Radera
    2. Mycket bra kommentarer Jenny!

      Radera
  3. Fasiken då, varför händer allt roligt samtidigt? På tisdagen v 44 ska vi i stockholm stad anordna "lärarnas forskningskonferens med syfte att lyfta ämnesdidaktisk forskning och skolrelaterad forskning, av lärare för lärare. Jaja, vi får hålla kontakten Anna och då får rapportera om du åker. Kram!

    SvaraRadera
  4. Jenny
    som vanligt skriver du bra, skriver saker som gör att man tvingas att tänka, att tänka efter.

    Här är vi nu på jakt efter slöjdämnets kärna, samtidigt som vi måste bestämma oss för vad vi vill att slöjd ska vara. Vad vill läroplanen att slöjd ska vara? Alla vi slöjdlärare, vad vill vi? (Vad vi vill? Vi? Vilka är vi? Vilken bakgrund har vi? När utbildade vi oss? Var utbildade vi oss?)

    Det är väl nu när slöjden på ett sätt är i ropet igen, med utställningar på stora museer, artiklar i tidningar som vi måste hitta slöjden! Eller måste vi det? Går det att hitta ? Går det att ur läroplanen hitta ett sätt? Eller hittar vi alla olika sätt att se på slöjden?

    Det är spännande och viktigt att sätta slöjdämnet i relation till hantverkets status och roll idag.
    Slöjd - hantverk - konsthantverk - konst. Tradition - egna uttryck.
    Intressant att tidskriften Slöjdforum läggs ner och slås ihop med de andra estetiska ämnenas tidskrifter till en ny som ska heta - Uttryck!
    Bra eller dåligt? Jag vet inte.
    Är det bra eller dåligt att ämnena närmar sig varandra? Jag vet inte det heller. Så är vi tillbaka till frågan vad slöjdämnet är och ska vara.

    Visst är det viktigt att betona slöjden för slöjdens skull, inte bara att den är en fantastisk resurs för språkutveckling, matematik och andra skolämnen.
    Vi får väl inte bli för gammaldags, men ändå vara tydliga med att hantverket är en viktig del av slöjdämnet. Att vi kan "stå för" de saker som våra elever tar med sig hem.

    "Akademiseringen" av utbildningsväsendet finns ju på alla nivåer, från förskolans "utbildning" av de små barnen, via fler och fler skriftliga prov under grundskoletiden, upp till de stora formella krav som ställs på de uppsatser som gymnasieeleverna och studenterna på lärarutbildningen skriver. En lärarutbildning som gått från seminarier via lärarhögskolor till universitet. En alltmer akademisk lärarkår i alla skolämnen och stadier.

    Vi får nog akta oss för att akademisera slöjden för mycket, sorgligt om det är akademiseringen som "måste till" för att bevara slöjden, för att få statushöjning, få legitimitet...

    lite spridda tankar
    från
    S-E

    SvaraRadera
  5. Underbart att få läsa dina tankar S-E!

    Som du lyfter så befinner sig ju slöjden i en väldigt spännande tid. Hemslöjden firar hundra år och hantverk är just nu lite av en trend, det är inne att slöjda...craftivism ökar, folk vill uttrycka sig genom slöjd. Ja, jag funderar också över vad som händer med slöjden om det blir mer tydligt fokus på uttrycket. Mer än hantverket...eller är hantverket och uttrycket på väg att lyfta varandra?

    Frågan är om det är "teoretiseringen" vi bör se upp med? Om det finns en fara i att betrakta "förmågan att analysera, värdera, formulera" som ett slöjdkunnande jämfört med mer praktiska förmågor som "att kunna skapa föremål"?

    Det betyder ju inte att det är oviktigt att analysera och diskutera kring sitt slöjdande. Reflection-in-action, ett begrepp myntat av Donald Schön. Jag har t ex upplevt att om jag har en ordentlig introduktion med diskussion och övningar inom ett arbetsområde så blir elevernas resultat bättre. Att prata om sitt slöjdande är viktigt för att nå insikter och komma vidare i sin kunskapsutveckling.
    Men är det ett innehåll? Jag är ärligt talat väldigt förvirrad kring detta!

    SvaraRadera
  6. Fantastiskt spännande beskrivning som också gett mig som universitetspedagogisk utvecklare en tankeställare! Tänkt att det kan komma så mycket bra ur en slöjddidaktiker! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, det tackar jag för! Lycka till med utvecklandet!!

      Radera