onsdag 16 maj 2012

Hur skapar vi en jämställd slöjdundervisning?

Ja, nu vet jag inte om jag får hela slöjdlärarkåren emot mig, men jag är hitintills inte övertygad om att elevers "fria val" av slöjdart (oftast från åk 7-9) är gynnsamt för deras utveckling av kunskaper i slöjd. Framförallt är jag ytterst tveksam till att den bidrar till en jämställd slöjdundervisning. Jag tror snarare att den tenderar stark att befästa traditionella könsroller såsom uppfattningen att textilt arbete är en kvinnosyssla, medan hårdslöjd i trä och metall är mansgöra. Jag är ju själv utbildad i trä- och metall och inte i textil, men skulle gärna se att jag hade en kortare utbildning i textila material och tekniker, just för att bättre kunna förstå mitt ämne som ju är ett inte två. På ett sätt är jag glad att Konstfack nu tar över i stockholmsregionen, där det tidigare varit uppdelat med textil vid Uppsala Universitet och trä- och metall vid Stockholms Universitet/Lärarhögskolan i Stockholm. Och jag är glad över att det redan finns en slöjdlärarutbildning i Göteborg som inte är slöjdartsspecifik. Samtidigt är jag väl medveten om dilemmat med yt- respektive djupkunskaper i ämneskunnandet och framförallt bristen av möjlighet att utveckla djupkunskaper när man på kortare tid ska pressa in mer stoff. Det är en jätteproblem att slöjdlärarutbildningen i och med den senaste lärarutbildningsproppen kortats ner till 45 hp ämnesdidaktik på flera lärosäten, alltså när man läser slöjd som andra ämne, som det kommer att vara på Konstfack. Vi får hoppas att de kommer att ha möjlighet där att så småningom erbjuda en slöjdlärarutbidlning på 90 hp som det borde vara. Minst! 


När vi träffades drygt 200 slöjdlärare på Nordiska museet i mars detta år, skickade lärare i ett 40-tal planeringar på slöjduppgifter som deras elever arbetar med eller är tänkt att de ska arbeta med. Jag känner en oro över att väldigt få var slöjdartsövergripande, de utgick antingen från textil, eller trä, eller metall. Några få bröt mönstret, närmare bestämt två: en om återbruk i särskolan, en om figurbygge i åk 4. 


I  Lgr11 ska eleverna få möjlighet att lära sig att VÄLJA lämpliga material till sina slöjdidéer. Hur kan vi skapa möjligheter för eleverna att lära sig välja material, om vi redan gjort dessa val åt dem?


Hur lär sig eleverna att urskilja materialens specifika egenskaper och hur de kan komplettera varandra, om det inte får uppgifter där deras förmåga av kombinera material bedöms?


Detta är förstås inte den enda förmågan som ska utvecklas i slöjden men jag vill påstå att den är en central del som berör alla fyra långsiktiga mål/förmågor.


Fördjupningsarbeten är absolut bra och nödvändiga, eleverna måste ges möjlighet att erövra en variation av bearbetningsmöjligheter av ett visst material. Att få möjlighet att utveckla förtrogenhetskunskaper. Men som jag ser det är det viktigt att hela tiden gå från del till helhet och åter till del och helhet. Om vi från åk 7 låter eleverna välja slöjdart i tre år utan möjlighet till återsamlingar, slöjden som helhet, som ett ämne, då tror jag att vi begränsar stark elevernas möjlighet att utveckla de förmågor som de enligt gällande läroplan förväntas utveckla. 


Och jag tror dessutom det bidrar till att begränsa elevers uppfattningar om olika slöjdverksamheter och befästa uppdelningar som att textilarbete är handarbete och mjukt och mysigt, medan träarbete är smutsigt, tungt och högljutt.


Jag säger lite mer om detta i en intervju på pedagog stockholm:


Vägar till ett jämställt slöjdämne

Kom gärna med kritiska synpunkter!
Håller du med eller inte?
Finns det argument och poänger som jag missar?


13 kommentarer:

  1. Jag tror att du har helt rätt! Nu är det visserligen många år sedan jag började sjuan och fick välja mellan trä och textil, men jag valde i alla fall textil enbart av den anledningen att jag hade blivit ensam tjej i trägruppen annars. Det hade kanske varit ok med andra killar och med en annan lärare, men med de förutsättningar som fanns kändes det helt orimligt. Jag var annars mycket mer intresserad av trä och metall än textil. I bästa fall har mönstren förändrats på 15 år, men jag ser inga andra tecken på att det skulle vara så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det verkar ju som att mönstren på många håll inte har förändrats. Precis som du beskriver tror jag att jag själv resonerade när jag fick välja en gång i tiden, i början av 90-talet. Jag hade inte en tanke på att välja trä/metall då, trots att jag älskade att svarva hos min farbror som var träslöjdslärare och slöjda i trä. Jag härmade mamma mycket mer än pappa, det var liksom givet. Fast jag minns tydligt hur jag grämde mig i det tysta över att mina bröder fick tvätta bilen och klippa gräset, medan jag fick hushållsuppgifter som att städa, duka och stryka.

      Undrar hur många "tysta och fogliga" elever som väljer traditionellt bara för att hitta en trygg/ohotad identitet?

      Radera
  2. Jag håller fullständigt med! Jag håller precis på att få min träslöjdande kollega (ej lärare tyvärr)att få upp ögonen för LGR11 och de MÖJLIGHETER som finns att arbeta med såväl djupkunskaper som projekt som verkligen involverar alla slöjdarter. PPå min skola som jag kom till i höstas har det av tradition varit så att eleverna fått välja från åk 7, alla pojkar väljer träslöjd och de flesta flickor textilslöjd, precis som det brukar vara. Jag är väldigt less på detta och jobbar nu för att vi ska ha ett slags "tre terminssystem" i åtminstone åk 7 (helst även 8 o 9) där eleverna får "snöa in" på en speciell teknik i trä och en speciell i textil varpå den tredje tredjedelen är ett mer "flytande" arbete där eleven utifrån sitt kunnande ska ha möjlighet att välja hur uppgiften ska lösas. Vi får väl se om jag lyckas :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tretreminssystem låter väldigt intressant! Och särskilt tanken med två fördjupningar som kan bygga på en tredje...Jag tänker i liknande banor, och att man kan tänka olika i olika årskurser. Ibland kan eleverna få fördjupa sig/arbeta med ett föremål längre än en termin och ibland kan man låta eleverna möta kortare uppgifter.

      Jag tror särskilt på att man kan ha ett gemensamt tema men med olika uttryck. Mina kollegor som undervisar i åk 9 har prövat en uppgift som vi kallar "naturen som inspiration" som är ett samarbete med bilden. Först fick eleverna göra idéskisser i olika tekniker i bilden, t ex akvarell och gips. Sen fick de pröva en textil teknik på samma tema, tror det var textiltryck och i trä fick de pröva intarsia. Detta jobbade de med under hösten. Under våren fick eleverna sedan utveckla ett eller flera föremål där de skulle kombinera dessa tekniker och uttryck. Jag tror att den typen av "bygga-vidare-uppgifter" kan vara ett smidigt sätt att samarbeta. Ja, det finns nog massvis av vägar...

      Jag hoppas du lyckas och hittar ett bra sätt ihop med din träslöjdare :)

      Radera
  3. Kristina J Nuszkowski17 maj 2012 kl. 06:23

    Hej!

    Jag tror som du att möjligheten att välja slöjdart i de äldre åren befäster de traditionella könsrollsmönstren. Därför har vi på min skola valt att inte låta eleverna välja, de har varje läsår en termin av varje slöjdart. Det är oförståeligt varför det är kvar på många skolor, säkert många gånger helt oreflekterat.

    Min dröm är att vi i framtiden har en och samma verkstad, där vi, en textil och trä-och metallslöjdslärare, arbetar tillsammans. Då tror jag att vi kommer ännu närmare att eleverna ser ämnet som ett och det naturligt blir produkter där materialen kombineras.

    På vägen dit tror jag att övergripande kurser där man anger att material ska kombineras redan i planeringsstadiet är en väg mot detta mål. Kurser där man fokuserar på en lösning av ett designproblem snarare än en fokusering på användning av ett material.

    Jag tror att det finns många hinder varför slöjden ser ut som det gör. Jag fick många tankeställare när jag gjorde min utbildning, distans i Linköping samt praktik.
    Hur lätt är det t.ex. att samarbeta om slöjdsalarna i de olika slöjdarterna är åtskiljda rent fysiskt? Varför får vi inte uppgifter där vi ska kombinera material redan i utbildningen? Hur kommer det sig att många slöjdlärare inte visar ett allmänintresse för slöjd, utan snarare ett ointresse för varandras slöjdarter, ja näst intill en rädsla. Här kommer säkert många att ropa högt...jag vet att jag kanske är väl kategorisk, men jag har mött detta allt för många gånger för att inte reagera över det. Kan det vara så att ointresset, rädslan beror på okunskap.

    Därför låter din idé med en kortare utbildning i den andra slöjdarten som utmärkt, men det får inte ske på bekostnad av djupkunskaperna i det egna ämnet. Jag tycker det är oerhört viktigt att vi har djupa ämneskunskaper och jag tycker egentligen att det borde vara obligatoriskt med grundkunskaper innan vi går in i slöjdlärarutbildningen.

    Jag tror att vi som slöjdlärare har en stor betydelse som förebilder för eleverna. Visar vi kunskap, intresse och samarbetsförmåga i de båda slöjdarterna kommer eleverna se det som något helt naturligt att jobba med alla material, och att det inte hänger ihop med könstillhörighet.

    Kristina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och glad att vi tycker lika!

      Krisitna, jag delar verkligen din dröm om en och samma verkstad i framtiden och att man som "slöjdartsspecialister" håller i undervisningen gemensamt i mycket högre grad än idag. Vi har på min skola i åk 4 pröva att ha en uppgift som sträcker sig över hela året, där eleverna ska tillverka figurer/dockor som innehåller minst ett hårt, ett mjukt och ett återvunnet material. Vi har bl a haft gemensamma samlingar i textilen, och gemensamma startuppgifter i höstas för att rama in med vissa tekniker.

      Ja, det där med bristen på kombinatoriska uppgifter på lärarutbildningen är märkligt! Jag förstår inte varför man inte arbetat mer aktivt med att få slöjden att bli ett ämne. När jag utbildade mig i Stockholm saknade vi samarbete med textilstudentkollegorna i Uppsala. Det var total brist på samarbete/utbyte. Konstfack kommer förhoppningsvis råda bot på detta.

      Radera
  4. Sä bra att du tar upp denna diskussion

    Det är verkligen en viktig diskussion som har så många viktiga och intressanta följdfrågor, konsekvenser eller vad man ska kallla det.

    Ur genus och jämställdhetsperspektiv är det för mig en gåta att inte alla elever får arbeta med alla material under hela sin skoltid. Självklart ska alla arbeta i alla material och göra det tillsammans med elever från motsatt kön.

    Vi måste också komma närmare tanken att slöjd är ett ämne! Ett. En ide är att man under höstterminen skulle ha 10 veckor trämetall och 10 veckor textil, för att sedan under vårteminen ha blandad slöjd. Detta ställer förstås krav på planering och lokalutnyttjande.

    Hur ska vi annars göra när vi nu ska sätta betyg i slöjd som ett ämne när vi de facto har två tydligt uppdelade ämnen. Hur ska detta gemensamma betygsättande gå till? Om elev uppnår ett specifikt mål i textil men inte i tm - har den då uppnåt målet eller ej? Ja, säger någon - nej, säger någon annan. Ska det bli ett "genomsnittsbetyg"?

    Nej den strikta uppdelning som fortfarande råder på många skolor håller inte längre.

    i all hast
    S-E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, betygsfrågan är högst relevant i detta sammanhang.Frågan om eleven uppfyller kunskapskraven i den ena men kanske inte den andra slöjdarten, kräver ju verkligen ordentligt med diskussionstid om man har en traditionellt uppdelad slöjd - och att man tar upp frågan i tid så att eleven har möjlighet att få komplettera med hjälp av lärarens undervisning i den slöjdart som den inte når uppsatta krav.

      Jag tycker detta är ett problem redan från åk 3, när vi på min ska fylla i vid omdömesskrivning om eleven beräknas nå målen. Där kan jag och textilkollegan komma till olika slutsatser varannan termin, vilket kan ge väldigt "hoppig" information till föräldrar och elever. Känns inte alls professionellt.

      Radera
  5. Int bli vi arg int...
    Det är en intressant frågeställning du tar upp. Hur kan slöjden bli mer jämställd? Du tar upp olika förslag/tankar kring hur detta skulle kunna uppnås genom en begränsning av elevernas fria val av slöjdart och slöjduppgifter som bygger på en gränslös variation av material och tekniker som blandas. Det låter vettigt tycker jag och lägger samtidigt in en brasklapp som smolk i glädjebägaren:

    Faktorer som tid och pengar begränsar våra möjligheter kraftigt, eller hur? Att utveckla en förtrogenhet med ett material tar tid. Att utveckla förtrogenhet med en mängd material tar ännu mera tid i anspråk. Att erbjuda ett varierat utbud av intressanta material kostar pengar. Stora pengar. För det är väl inte enbart de material som traditionellt används i våra slöjdsalar det här gäller?

    Har uppfattat det som att läroplanen syftar mot mer än trä, metall och textila material. Vi har tex alla olika typer av plaster med sina unika egenskaper. Olika gummiblandningar är roliga material. För att inte tala om ”hi-teckmaterial” som kolfiber och kevlar, samt alla de metaller vi ännu inte använder i slöjdsalarna. Lägg därtill en uppsjö av kompositmaterial som bara väntar på oss.

    Är lite rädd att vi, som ämne och kunskap, försvinner i ett utbrett duttande utan något egentligt djup. Är som sagt inte emot idén, men saknar tiden och pengarna som behövs för att det skall bli något...

    Tänkte på en annan sak: Här på vår skola har vi en tämligen jämn könsfördelning sett till elevernas val av slöjdart. Från och med åk 8 får de fritt välja, men måste lägga minst en termin på den andra slöjdarten (valfrihet... fast ändå inte). De får alltså själva bestämma hur de vill disponera dessa fyra terminer och det har visat sig att vi har en relativt jämn fördelning sett över tid.

    Men då jag nu i år skall sätta slutbetyg på mina nior finner jag att fem elever har uppnått MVG-kriterierna och att fyra av dessa är flickor... Rent generellt får flickorna överlag högre betyg än pojkarna i min slöjdsal. Betyder det att jag bedriver en ojämlik undervisning, som i högre grad är anpassad för flickorna? Jag vet inte, men det tål definitivt att tänka på...

    Det kan också bero på att de har nått en högre mognadsgrad och därför har lättare att hantera frågor som materialval, handlingsalternativ, konsekvensanalys osv. Men min poäng är att det kanske inte i första hand är brist på tid i den andra slöjdarten som är grogrund för ojämställdhet. För om jag bedriver en variationsrik undervisning borde det synas i en jämnare fördelning rent betygsmässigt, tänker jag.

    Förutom slöjd har vi på vår skola ”skapande” 90 min/vecka. Där jobbar vi ofta tematiskt med eleverna, trä, textil och bild ihop. Eleverna får ett uppdrag som de skall lösa och får vandra mellan våra tre salar i jakt på material, idéer och kunskap allt efter lust och behov. Brukar bli riktigt bra och kanske också lite jämställt.

    Hoppas nystanet du satt i rullning hittar nya hörn att studsa mot för jag har egentligen inga svar, bara åsikter. Det är intressant nog för att skapa en debatt kring i slöjdSverige, så hoppas fler tycker till.

    Christer Andersson TM-slöjd

    SvaraRadera
  6. Christer, antar att ert "skapande" är en variant av elevens val? Det låter som ett gott exempel både på lyckad ämnesövergripande undervisning och på en mer jämställd skolslöjd. Önskar att fler skolor använder elevens val tiden på liknande sätt. (på både lägre stadier och högre)

    Frågan du tar upp om de ojämställda betygen är ju ett stort skolproblem i alla ämnen. Jag tror som du att vi kan förändra detta genom att granska strukturella faktorer, för att undersöka hur vi bemöter och hjälper flickor och pojkar på olika sätt. Man kan göra sitt i sitt ämne, men det viktiga är att detta lyfts på ledningsnivå och att det granskas i alla led, från förskola och uppåt. Jag anser ju att skolan måste bli bättre på att arbeta med att granska sin egen verksamhet kvalitativt. Vad det är vi gör i klassrummen och vad detta får för effekter. Inte bara i siffor som på de flesta skolor idag. Utan att lärare involveras och involverar sig i att granska sin egen verksamhet. Systematiskt. Kvalitativt. Och detta måste vi såklart få tid till och ta oss tid till. Prioritera. Nu gick jag igång, hej och hå!

    En liten kommentar på materialfrågan och förtrogenhet, eftersom jag var med i kursplaneskrivandet: Jag håller helt med dig! Slöjd som ett ämne förutsätter en aktiv materialdiskussion med eleverna. I Lgr11 är det dock uttalat att slöjdämnets huvudmaterial är metall, textil och trä. I åk 7-9 ska andra kompletterande material ingå, men i åk 1-6 finns inga krav eller uttalat fokus på andra material än de tre traditionella, just av denna anledning. Kompletterade material kräver ju som du säger sina specifika verktyg, redskap, miljöaspekter, spillhantering, säkerhetsaspekter och ekonomi/kostnad.

    SvaraRadera
  7. Jag trodde att det var historia att killar valde trä och tjejer valde textil. Har arbetat som textillärare i 8 år nu och har på olika skolor inte sett mönstret du nämner. Men då har de inte fått välja förrän i nian. Jag kanske haft tur, eller kan det vara början till ett positivt trendbrott? Jag tror också att det är lite upp till oss lärare, hur vi presenterar ämnet. Vilka produkter finns i idepärmarna? Vilka klädmönster finns att utgå ifrån osv. Jag lägger ner mycket tid på att göra ämnet könsneutralt, och blir lika glad varke år när ca 50 procent eller fler är killar som väljer textilslöjd.

    SvaraRadera
  8. Ja sara, det ligger mycket i det du säger, att det handlar till stor del om hur man presenterar ämnet för eleverna och våra förhållningssätt till olika slöjdarter. Jag har ju inte gjort en undersökning av detta, utan det är en ren spaning. Men vi får hoppas att det är något som kommer tas upp i den nationella utvärderingen av slöjdämnet som skolverket ska börja med nästa år! Och det vore ju ljuvligt om det visar sig att jag har fel :D

    SvaraRadera
  9. Hej! Verkar som det är rätt många här som uppfattat att ämnet slöjd innebär att man hela tiden ska kunna välja och kombinera mellan de olika materialen som är specifika för båda slöjdarterna. Det räcker inte med att prova mjukt och hårda material från åk 3-åk6. Med risk för att få alla emot mig så är jag väldigt kritisk i detta tänkesätt av flera anledningar både praktiskt och pedagogiskt..
    Ämnet slöjd kan jämföras med ett språk som man uttrycker sig med - man läser olika språk i högstadiet och för att utvecklas behövs en regelbundenhet - övning varje vecka. Arbetsminnet måste tränas och man glömmer fort det som inte används. Desamma är det för att utveckla kunskap/skicklighet i ett hantverk. Om man går emot hela elevdelaktigheten att få välja slöjdart de sista åren i högstadiet - då halverar man tiden att fördjupa kunskapen. Ett ex. - klädsömnad som är både tidskrävande och svårt hinner man inte alltid på en termin. För de högre kunskapskraven så krävs det en idéutveckling, precisionarbete och tid att analysera sin arbetsprocess. Eftersom eleverna behöver varenda lektionstillfälle så blir datumet så sent som möjligt när de ska vara klara.Då blir det praktiskt omöjligt att hinna sätta betyg rättsäker sätt och skriva alla elevomdömen i tid.Sen tycker flera att man ska sitta tillsammans och sätta betyg vilket tar ännu längre tid. Vi har ju även fått åk 6 som ska betygsättas utan att några arbetuppgifter tagits bort. Vet inte hur ni har det på era skolor men vi har redan flera timmar som ska klaras av inom ramtiden som inte får plats idag.
    Att eleven sen ska behöva ta fram sitt gamla ofärdiga slöjdarbete ett år senare för att göra klart- hur inspirerande är det? Vi ska ju tänka på miljön och inte slösa enligt LGR 11!

    Att eleverna ska kunna gå emellan är hos oss helt otänkbart då arbetsmiljön blir ohälsosam för alla parter. Men ni kanske har annat elevunderlag eller så har ni alla förmågor man bör ha som lärare? Visst i den bästa av världar skulle jag också vilja arbeta hur kreativt som helst men verkligheten kommer ikapp. Jag tror absolut inte på tvång varken för lärare eller elever, det blir mer och mer av den varan ute på skolorna. Däremot på att kunna erbjuda textilslöjd så modernt och lockande som möjligt så att även killar väljer det. Sen finns det hjärnforskning om genetiska orsaker till att tjejer och killar beter sig olika, kön är inte bara en social konstruktion. Vi behöver medvetet lära barnen att bejaka både sina feminina och maskulina sidor där det behövs för ett mer jämställt samhälle och egen psykisk balans och hälsa. Ett synligt sätt att uppmuntra detta är att höja statusen på kvinnodominerade yrken sysslor tex höj lönen eller uppgradera värdet för handens arbete i skolan. Ämnet slöjd duger som det är utan att teoretiseras eller endast ses som ett stödämne till andra ämnen. Jag vill kunna använda mina kunskaper att inspirera till utveckling av mitt ämne- det jag är utbildad i. Om det sen finns en och annan elev som vill gå vidare till gymnnasial utbildning i textil design eller man har nytta av ämnet på fritiden eller till annat. Det gör mig väldigt nöjd och motiverad varje dag i mitt arbete! Ni som inte vill att eleverna ska få välja slöjdart får gärna ha det så på era skolor men låt oss andra få fortsätta arbeta med den pedagogiken vi tror på! Då blir det allra bäst för eleverna!

    SvaraRadera