Det upp-och-nervända klassrummet ...är intressant att tänka på när det gäller slöjdundervisning. En styrka med de senaste decenniernas slöjdundervisning är måhända att det är just detta man iscensatt, alltså en undervisning där fokus ligger på elevernas handlingar under lektionstid, istället för på långrandiga genomgångar som kanske bara upplevs som meningsfulla av läraren och några få högpresterande elever.
Det hade varit guld om vi som slöjdlärarkår, liksom det pratas om i länkad artikel, kunde bygga upp en bank av introduktionsfilmer - tillgänglig för alla i den svenska grundskolan - som eleverna kan få studera inför ett nytt arbetsområde.
Samtidigt tänker jag att en film inte helt kan täcka in upplevelsen av en lärares genomgång IRL... där eleverna kan få känna på hur en raspad yta känns jämfört med en filad eller en finslipad...eller upplevelsen av när ullen är tillräckligt fast tovad och med vilket tryck man ska dra sågen genom träet.
Men man kan troligen komma en bra bit på vägen med en introduktionsfilm.
Kollegan Marcus Vildir på vildir.se har gjort några fina i TM-slöjd och så har vi förstås Slöjd.nu.
Men jag tänker att det såklart inte räcker med att ha tillgång till en film. Det vi alla lärare brottas med är hurvi på bästa sätt ramar in en uppgift, hur den presenteras optimalt. Det är något jag tror har stor betydelse för elevernas lärande. Under 1900-talets första hälft hägrade mallslöjden. På min slöjdlärarutbildning fick vi lära oss en annan väg än förlagan/modellen/mallen/mönstret som inspiration: Uppdukningen. Läraren hade "dukat upp" ett arbetsområde bokstavligt talat med verktyg, material och litteratur och annan rekvisita. Till exempel dukades arbetsområdet "kråkslottet" upp på det stora samlingsbordet med ett hav av tallgrenar, diverse brädstumpar, lister, spik och skruv i olika dimensioner, borrskaft, borrstål och trälim. Det var liksom själva ramen för uppgiften och styrde eleverna samtidigt som det stod dem fritt att ta annat material och verktyg i salen till hjälp för att formulera sitt kråkslott.
Det hade nog kunnat fungera att till stöd ha haft instruktionsfilmer som funnits till hands för de elever som kände sig osäkra och där läraren inte räckte till, vilket ju är det eviga dilemmat.
T ex korta filmer om hur man kan tänka kring olika former och strukturer, olika sammansättningstekniker, om materialval, om ytbehandling osv. En film kan ju aldrig ersätta en lärares handledning, det är jag övertygad om, men youtube-fenomenet talar ju sitt tydliga språk och filmer, liksom förlagor, provbitar m.m. tror jag är viktiga komplement till lärarens handledning. Kanske rent av nädvändiga för att åstadkomma ett "effektivt" lärande? Hur tänker vi egentligen kring mallslöjdandet idag 2012? Är det accepterat att låta eleverna arbeta efter förlagor? Och på vilket sätt låter vi våra elever möta exempel av olika slag - är det bara exempel på tekniker eller även exempel på former, funktioner, ytor m.m.? Och vad bör vi visa alternativt inte visa för att vi ska lyckas med konstarten att utbilda kunniga slöjdare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar