Så var det dags för ett nytt krafttag i ännu en utmärglad och deprofessionaliserad svensk skola. Som lärare bävar man och spritter om vartannat, som överlag i den svenska skoldebatten.
Bävar för att man av erfarenhet vet att så många (politiker, forskare, superlärare) älskar att lösa skolans problem med quick-fixar men vi som arbetar i skolan vet att situationen är mer komplex än så.
Spritter (av förhoppning) gör jag för att skolproblemen äntligen lyfts fram i rampljuset, lärarens yrkesroll problematiseras och didaktikens frågor sätts i fokus.
Det som gör mig ledsen och uppgiven är dock att man denna omgång valt bort en större mångfald av ämnen/kunskapsformer till förmån för mer traditionella teoretiska ämnen: matte, svenska och No om jag har förstått det rätt. Jag borde väl inte vara förvånad, det är ju helt i linje med kunskapssynen den nya lärarutbildningen där man marginaliserar ämnen som idrott, slöjd och hem- och konsumentkunskap till förmån för förståelseämnen som bygger på klassisk skolundervisning/förmedlingspedagogik.
När ska vi få se ett skolprogram som lyfter fram och problematiserar kunskapsformer, undervisningsformer och framförallt det ämnesspecifika lärandet och kunnandet? Där skolans 16 obligatoriska kärnämnen står i fokus och där man kan lyfta fram de goda exemplen och förtjänsterna i det olika ämnena? Och viktigast - hur skapar vi meningsfulla lärandemiljöer och aktiviteter för våra elever?
