Tankar om minimum i en TM-slöjdsal

Helst skulle man ju vilka ha den där slöjdstudion. En sal med flera rum i rummet - textilrum, trärum, metallrum, ytbehandlingsrum, skiss/biblioteks/inspirationsrum, samlingsplats för att slippa sitta runt en fyrbänk med vevar och bänkhakar som lockar bort koncentrationen...

Har man inte det utgångsläget får man göra vad man kan med det man har...

På vår skola har vi i nuläget fyra slöjdsalar: två textil, två träometall, varav den ena även är skolans enda tekniksal (den som redovisas nedan). På vår skola går ca 800 elever.

I år har vi äntligen fått en andra textilsal - innan dess har treorna haft texil både i klassrummet och i NO-sal i andra änden av skolan. Även om det innebar att vi fick dela den gamla salen i två, en mindre och en större och ta bort de tvåvävstolarna som fanns, innebär det nu att vi kan ha ett luftigt schema med 15-20 min mellan de flesta lektioner. Som det borde vara anser jag för att man ska hinna plocka undan, fixa, ställa iordning inför nästa lektion, dokumentera elevärenden vid behov.

Vår teknik- och slöjdsal tänker jag redovisa lite här. Byggd för max 16 elever. Den är liten, det är vår "slöjd för yngre-sal", alltså den är inte fullt utrustad för slöjd åk 1-9, enbart upp till åk 4-5. Det är mest verktyg för trä och metall i nuläget, men jag ser gärna att man på mätväggen kan se till att det finns textila måttband t ex och tygsaxar och broderinålar i ett skåp eller låda. I nuläget finns en låda med mindre tygbitar, en med läderbitar, en med kartong, en med plast, och lite annat. Ett ställ för metalltråd och en låg hylla med div. kortare träbitar, lite skivmaterial, en låda med grenar och två med blandat träspill.

Det som saknas i nuläget är en ordentlig återvinningsstation för metall, plats, kartong och kanske glas. Känns som att det borde vara ett måste i alla slöjdsalar och egentligen på alla skolor men vi är i stockholm stad inte där än...tyvärr.

Här kommer bilder från salen:

1. salen ur olika vinklar. Den är inte särskilt stor, kanske 60 kvm...

Här de specifika verktygsväggarna:

Vertyg för att forma och skära i trä

Verktyg för att foga och sätta samman + virkeshylla trä

Del av verktygsväggen för metall + verktyg för att forma metall del 1

Verktyg för att forma metall del 2

Verktyg för att mäta och markera

Maskinhörnan - på väggen till höger finns även två skruvdragare samt 6 borrskaft

"Fyndlådor" och grenlåda. Små träbitar + ädelträ till täljning, skaft m.m.

trådställ

The making disciplines

Jag var i på Högskolan i Telemark i Notodden på MAKING-konferens i veckan och återvände trött, förundrad och full av hopp och glöd för vårt ämnes framtid. Det var väldigt intressant att träffa "slöjdare"  från alla delar av världen, från Nya Zeeland och Japan till Finland, Belgien och USA. Mest var det folk från våra nordiska länder eftersom det var NordFo som arrangerade. Hos oss är ju slöjd och dess motsvarigheter i grannländerna t ex en självklarhet på skolschemat - i Finland och Norge är den ämnesdidaktiska forskningen relativt väl etablerad. Massor av kloka hjärnor som kämpar på för att lyfta slöjdens och "den materiella kulturens" frågor i utbildningssammanhang runt om i världen.

Det bubblar och det sjuder om den praktiska klokheten. Den får och tar sig mer och mer utrymme i den akademiska världen för var dag som går och det ska verkligen bli spännande att se vart detta bär hän.
The making disciplines är på väg att formulera sig. Världens äldsta kunskapsform - att lära genom att tillverka - är på väg in i kunskapens finrum.

Jag gillar detta begrepp: to make, the art of making, making disciplines... På svenska tycker jag att den lämpligaste översättningen är att 'tillverka' eller att 'framställa'. Det är mer precist än att 'skapa 'eller att 'göra'. Man kan jämföra med The performing disciplines dit drama, musik, dans och idrott brukar räknas. Två olika nyanser av att skapa något.

Men det är inte lätt med ord. Jag kan inte låta bli att göra kopplingen till vilken "typ" av ämne vi är. Är vi ett praktiskt ämne? Eller ett estetiskt? Eller ett teoretiskt ämne?

Är vi ett konstnärligt ämne?
Ett hantverksämne?
Eller ett multimodalt ämne?

Kan man tala om tillverkande ämnen, skapande ämnen? Är det lämpligare än att tala om praktiskt-estetiska ämnen? Det ämnesgruppsbegreppet känns ju så totalt fel i den kunskapssyn vi har idag och Lgr11:s formuleringar där alla skolmnen ska vara både teoretiska (bygga på ett formulerat kunskapsinnehåll/fakta), praktiska (utveckla olika typer av förståelser och färdigheter att använda begrepp, ämnesspecifika redskap och material m.m.)  och estetiska (kunna uttrycka kunskaper genom olika sinnesupplevelser och representationsformer -  visuell, verbal, musisk,  kroppslig och materiell kommunikation.

Det är inte lätt att vara ett ämne på tvären, men jag är övertygad om att vi kan formulera det ännu oformulerade.
                                                                                                                                                                                                                                             

Ett LPP-exempel åk 8 2012

i har försökt att åstadkomma en tydlig LPP till våra elever i en materialövergripande uppgift i åk 8.

Önskar jag kunde lägga in den här i sitt orginalformat som pdf, inte för att det är särskilt avancerat men för att läsaren ska kunna se hur vi gör på vår skola. Men nu blir det istället i en annan layout.

Jag är faktiskt ganska nöjd med den här uppgiften. Eleverna ska snart redovisa sina resultat och jag lägger kanske ut några bilder här om inte minnet sviker mig.

Redovisar textinnehållet och vår bedömningsmatris med sina förtydligande exempel. Något jag anser är ett måste för att eleverna ska begrpia vilket kunnande som vi bedömer i uppgiften.

Kommentera och kritisera gärna!
Använd och gör om i din egen undervisning om du tycker upplägget verkar vettigt.




Slöjd åk 8

lokal pedagogisk panering v 35-42
Nyttigt Skräp

Att fläta, väva och binda korgar av olika material som finns tillhands, är något människan gjort sedan yngre stenåldern.  Du får lära dig hur du kan förvandla dagliga sopor som sladdar, kartong- och plastförpackningar, konservburkar m.m. till praktiska och kvalitativa förvaringar.

Lärandemål 

Du ska kunna tillverka ett användbart föremål med korgens form av olika återanvända material (t ex papper, plast och metall).

Du ska då behärska och kunna experimentera med teknikerna vävning och flätning (pröva olika konstruktionsmöjligheter).

Du ska kunna välja och motivera hur du valt material och hur du bearbetat detta material under arbetets gång till ett föremål utifrån kvalitets- och miljöaspekter.

Du ska kunna göra miljömässigt hållbara val av olika material i slöjdarbetet.

Du ska kunna använda begrepp som tuskaft, varp, täthet, yta, färger, form och avslut för att beskriva kvaliteter och symboliska uttryck i ditt slöjdarbete.


Undervisningen

Vi inleder med en introduktion i helklass där lärarna visar olika exempel på flätning och vävning och vilka återvunna material som är lämpliga till detta. Du börjar med att tillverka en flätad korg av tidningspapper och tekniken tuskaft. Därefter ska du utveckla tekniken, materialvalet och korgformen.
Till den andra lektionen ska du ta med eget återvunnet material såsom mjölkförpackningar, konservburkar, läskburkar, plastpåsar, elsladdar och/eller tidningar. Du ska göra så medvetna val som möjligt av färg, form och funktion! Arbetet avslutas med att du redovisar dina föremål i grupp och kommenterar andras slöjdarbeten utifrån uppsatta kriterier (se kunskapskraven på nästa sida!).


Bedömningen

Vi kommer att bedöma hur du har:

– bearbetat ditt slöjdmaterial med hjälp av olika tekniker (t ex hur du har vävt och hur du har gjort kanter)

– valt material, färger, former och tekniker och varför

– resonerat kring miljöfrågor i ditt slöjdarbete (t ex om du vet vilken miljöpåverkan olika material har och hur du har hushållit med slöjdmaterial)

– redovisat ditt slöjdarbete med hjälp av slöjdord


Bedömningsunderlaget i uppgiften:  
• Skisser, loggbok samt färdig slöjdprodukt
• Observationer under lektionstid
• muntlig redovisning med kamratbedömning
• skriftlig redovisning

Föreläsning om Bedömning i slöjd 21/11!

Är väldigt glad över att ha fått Viveca Lindberg att komma och föreläsa om pedagogisk bedömning i slöjd på Nordiska museet den 21/11.Boka datumet om du kan komma!

Vivecka är grym på att ge tydliga exempel och bringa klarhet i hur man kan hantera kunskapskrav, tänka kring bedömningsformer, akta sig för fallgropar i bedömningsarbetet och framför allt hur vi slöjdlärare kan arbeta systematiskt med kunskapsbedömning i slöjd.

Inom kort kommer det anmälningsformulär på Nordiska museets hemsida.

Viveca är en av författarna och medredaktör till böckerna Pedagogisk bedömning (2011, OBS andra utgåvan) och Kunskapande, kommunikation och bedömning i gestaltande utbildning (2008).

Mycket matnyttigt för slöjdlärare i dessa böcker!

Väva och fläta loss i allehandla material!

Då var vi igång i skolslöjden igen! Det är alltid blandade känslor av panik över allt man ska hinna förbereda, men också pirr och längtan att få möta eleverna igen, följa dem och leda dem i en fin balans på vägen mot nya slöjdkunskaper.

Kombinera mera!...både tekniker, material och föremål, gammalt och nytt.

Spånkorg av Juho Björklund

Pappkasse från butiken Solo

Källa: kravallslöjds hemsida

Vi försöker stenhårt få till att slöjd ska bli ETT ämne på vår skola och få bort stereotypa och tyvärr alltför könsnormativa slöjdbegrepp som syslöjd /syslöjdsfröken och träslöjd/träslöjdsmajjen. Inget ont i traditionella tekniker, verkligen inte, där finns ju själva kunskapsbanken. Men vi får inte glömma symbolernas makt och hur könsroller och negativa maktstrukturer har skapats genom tiderna. Vi måste vara tydliga med att förhålla oss icke-normativt när det gäller små till synes oskyldiga symboler och begrepp knutet till typiskt kvinnligt, typiskt manligt. Och så har vi vårt omtalade hen ej att förglömma :) Slöjd=hen, det tredje förenande könet?

Därför ser jag extra mycket fram emot våra introduktionsuppgifter med femmorna respektive åttorna.

De ska få jobba med korgtillverkning, flättekniker och vävtekniker - molto traditionalistio! - men i framförallt återvunna material som t-shirts, mjölk- och juiceförpackningar, packkartonger och dagstidningar. Vi håller på att ta fram vettiga LPP till området. Åttorna ska inledningsvis få väva en korg av återvunnen kartong eller tidningspapper. Vi får in slöjdbegepp som tuskaft, fibrer, kanter, avslut, jämhet och täthet.

Femmorna ska få ta med sig gamla t-shirts (vi ska även samla in från kollegiet) som de sen får "slakta" genom att klippa dem i långa remsor. Sen får de väva runda mattor i grupp i rockringar. Det var min underbara textilkollega Evas idé och jag kan bara applådera henne och är glad över att vi samarbetar mer och mer under lektionstid.

Förra året gjorde femmorna drömfångare som blev ett vansinnigt lyckat arbetsområde tyckte både vi och de flesta elever. Dessa skapelser finns nu på Nordiska museets utställning skolslöjd dessutom, vi hade en sån tur att få ställa ut där! Där fick vi med materialen trä (färska grenar till stommen), metall (tråd att fästa ramen med), textil (tjockare tråd att binda drömfångarväven med, hjälp vad heter det, jag är ju bara en simpel trämajje...) samt läderremsor, glaspärlor och fågelfjädrar (tyvärr köpa, drömläget hade förstås varit att gå och plocka i lugn och ro med eleverna på en strand...).

Efter dessa introduktionsuppgifter delar vi i höst upp grupperna traditionellt, femmorna ska hos mig få arbeta med plåt och tillverka symbolskålar och åttorna ska få arbeta med "att böja trä" alltifrån spånkorgar till svepkärl. Ibland får man skynda långsamt...och jag tror på kombinationen kort uppgift - lång uppgift.

Jag längtar efter att komma igång.

ps. Tänk förresten vilken ynnest det är att få kombinera nytta med nöje. Vad var det för fåntratt som uppfann motsatsbegreppen arbete och fritid? Nej tack, hellre prata arbetsro och arbetsglädje.

Nu kör vi!

Wikislöjd

Jag har precis varit inne på den engelska slöjdsidan Sloyd på wikipedia och gjort ett försök att beskriva vårt kära unika svenska skolämne: Sloyd in Sweden

Gå gärna in, läs, kommentera här om du tycker jag skrivit något tokigt eller om något bör läggas till.

Med förhoppning om att vi på bästa sätt tillsammans kan sprida slöjdens "evangelium" över världen...

Tänk på alla dessa barn runtom i världen som går miste om en slöjdutbildning - slöjdbildning!

Måtte alla kloka skolledare världen över snappa upp slöjdens förträfflighet som skolämne.

Händighet och skolslöjd i media

Både igår och idag lyssnade jag på slöjdprat på radion. Det är sannerligen örongodis för en slöjdlärare när slöjd, hemslöjd, hantverk och händighet får så mycket utrymme i media! I slutet av detta inlägg länkar jag till en artikel om handen och hjärnan och om Göran Lundborgs forskning inom hnadkirurgi.

Idag sändes en repris av programmet om Näässlöjden - Sveriges kanske största pedagogiska exportvara. Klart lyssningsvärt:

Swedish Sloyd - svensk träslöjd ute i världen

Lite märkligt dock att programpresentatören meddelade att "nu är det dags för ett program om svensk textilslöjd" och i slutet nämnde hon även ett kärt problembarn, begreppet "syslöjd". Men jag vill nog påstå att det mesta handlade om Ottos pedagogiska snickerislöjd och hans modellserie, inte mycket Hulda Lundin där inte, och inte heller något om metallslöjden. 

Hade varit intressant om programmakarna kunde kopplat till dagens svenska skolslöjd, den skolslöjdforskning som finns och dagens läroplansinnehåll. Men men..man får vara tacksam för det lilla :)

Igår lyssnade jag till Bolin i P1 och hans tappra försök att lyfta diskussionen kring händighet och den kanske mest intressanta frågan - hur lär man sig att bli händig, eller skicklig:

Hantverkshajp och Gunnars tumme mitt i handen

Hela konceptet var kul - att han bjudit in en (kvinnlig, fint så politiskt korrekt) byggnadssnickare som skulle lära honom att snickra en fågelholk och att gräva i innebörden av begrepp som händighet och "tummen mitt i hand". I början av programmet kände jag mig ganska förvirrad. Varför hade han bjudit in en byggnadssnickare och inte en slöjdlärare eller hantverkspedagog av något slag? Inget ont om snickarens insats, men jag hade nog tyckt det vore intressantare att lyssna till en erfaren slöjdlärare som kunde dragit paralleller till barns slöjdande och hur man hanterar elever som har svårt att lära sig slöjd.

Däremot var det mycket intressant att höra hjärnforskaren Ann-Christin Eliassons kommentarer om hur händighet eller snarare skicklighet utvecklas och hennes redogörelse för hur minnet påverkar vad vi kan i slöjd, men även motivation och lust.. Hon pratade både om processens betydelse, om övningens enorma betydelse för att bli skicklig och den komplexa aktivitet som slöjdande innebär, där olika sinnesintryck och tanken samverkar och förutsätter varandra. Superintressant!

Fick mig att tänka på en handkirurg som det stod om i tidningen Hemslöjden för något halvår sedan (minns tyvärr inte vilket nummer). Han heter Göran Lundborg och är professor i handkirurgi och talade sig varm om hantverk och handens betydelse för hjärnans utveckling. Att handens aktiviteter upptar en mycket stor del av hjärnan. Vårt fantastiska enastående verktyg - handen! Här är en länk till er artikel jag hittade i Läkartidningen:

Hjärnan kan styra handen – men handen kan forma hjärnan

 Jag tror vi slöjdlärare behöver mer av denna typ av hårdfakta för att argumentera för vårt ämnes vikt i guld. Och det behövs verkligen mer forskning som knyter an till hur vi slöjdlärare kan organisera slöjdundervisning på vetenskaplig grund så att Sveriges unga hjärnor går en ljus framtid till mötes!