Det är så mycket prat om matte, matte,matte. I all ära, matte är urviktigt. Men när ska våra debattarenor som t ex DN lyfta fram skolämnesfrågor ur ett mer komparativt perspektiv (och involvera alla skolämnen!)? DN:s artikel om svenska elevers måluppfyllelse idag är ett försök men skildrar tydligt en ämneskunskapssyn som något fixt och färdigt, inte vad de(läs skolämnena) faktiskt är, nämligen samhälleliga konstruktioner med helt andra funktioner och syften än t ex de akademiska ämnena.
Många slöjdlärare skulle säkert säga att deras elever arbetar med praktisk matematik eller laborativ matematik i slöjden. Men är inte detta väldigt förvirrande för eleverna, att tala om matematik när man borde tala om slöjd? Jag menar inte att matematik och slöjd inte hör ihop - tvärtom! - men det jag menar är att vi snor våra elever på upptäckten av vad slöjd är om vi håller på att prata för mycket matte med dem när vi borde lära dem vad slöjd är och vad det innebär att vara kunnig i slöjd (vilket inte automatiskt = att vara kunnig i matematik).
Det jag syftar på är att varje skolämne är en egen verksamhet i sig, med egna redskap, aktiviteter och en egen begreppsaparat.
Matteundervisning har traditionellt redskap och material som lärobok, papper, penna, olika typer av linjaler, passare och miniräknare. Redskap som används vid olika typer av skriftliga beräkningar. Klassrummet är också organiserat på ett ämnesspecifikt sätt och man använder specifika begrepp och ord som knyter an till aktiviteterna.
Slöjdundervisningen har traditionellt redskap och material som måttband, strykmått, syl, hammare och nål, metall, textil och trä. Redskap som används vid olika typer av materialhanteringar eller materialberäkningar. Slöjdsalen är väl kanske skolans mest artefaktrika sal och aktiviteterna är tydligt indikerade av bänkarnas utformning, maskiners placering, m.m.
Det är ju t ex inte alltid så lätt att få eleverna att sitta och skriva eller samtala en hel lektion på slöjden utan högljudda protester. Om man ens bör låta eleverna göra det; om det ens är accepterat att göra det, varken bland slöjdlärare eller bland elever?! De begrepp som används är oftast namn på materialspecifika tekniker, verktyg, och ord som beskriver aktiviteterna, såga, sticka, nåla...
Jag ser fram emot den stundande diskussion i och med implementeringen av LGr11, nu när det finns ett framskrivet kunskapsområde för slöjdämnet. Vad innebär det att vara kunnig i slöjd? Är beräkningar i slöjd samma typer av beräkningar som man gör i matematik? Vad är lika, vad skiljer? Vad är viktigt att vi särskiljer, vad är viktigt att vi likställer?
Betyder t ex begreppet " att dela" samma sak i matematik som i slöjd?
Som jag ser det är skillnaden att dela som ma-begrepp är generellt, medan dela som slöjd-begrepp är materialspecifikt. Om du ska dela en tygbit så förutsätter det att du vet hur man på lämpligt sätt delar tyg, dvs med sax. Likaså hur du delar metall, även där med sax (men då med en plåtsax!) eller såg eller sidavbitare om vi pratar metalltråd.
onsdag 1 december 2010
fredag 15 oktober 2010
Varför är det så ofint med praktisk kunskap? Hantverkskunskap?
Uppsala Universitet har lagt ner sin slöjdlärarutbildning. Nu står Stockholms Universitet på tur. Vid SU läggs tom hela institutionen UTEP ner som inriktar sig mot del av utbildningsvetenskapen som studerar de praktiska kunskapstraditionerna, representerade i skolämnen som slöjd, teknik, bild och idrott.
Så vitt jag vet drar sig många slöjdlärare från att prata om ämnet som ett hantverksämne, det ses som något fult och som riskerar att få makthavare att ta bort ämnet från skolan eftersom denna typ av kunskaper inte är tillräckligt värdefullt för framtidens medborgare (och visst förekommer det hotfulla åsikter men frågan är om de går att motivera i större utbildningsvetenskapliga sammanhang).
I vår kursplan kan vi skönja flera exempel på hur rädda vi är för att tala om vårt ämne som ett hantverksämne. Vi har ett så stort behov av att motivera vårt ämnes status med hjälp av andra syften än enbart det praktiska kunnandet. Talet om slöjdprocessen och dess starka framtoning som ett ämnesinnehåll är ett exempel på detta. Slöjdämnets roll som ett kommunikationsämne ett annat, dvs. när man betonar ämnet som ett uttrycksmedel, ett sätt för individen att uttrycka sig och sin identitet. Ett tredje exempel på våra desperata försök till att hävda vårt ämnes varande är slöjden som ett "genomämne", dvs. att man genom att arbeta i slöjd utvecklar "andra" kunskaper såsom matematiska, språkliga och biologiska. Eller ännu värre vår enträgenhet i att betona vårt ämnes vikt i guld när det gäller att utveckla elevers "generella förmågor" såsom ansvarstagande, kreativitet, noggrannhet, uthållighet, problemlösningsförmåga.
Varför satsar vi inte mer på att betona och beskriva de hantverksmässiga kunskaperna? Eller i slöjdprocesspråk: genomförandet? Vad innebär det att praktiskt kunna genomföra ett slöjdarbete? Det handlar väl ändå om att kunna hantera verktyg och tekniker, att veta hur man borrar rakt eller virkar fasta maskor.
Jag vill slå ett slag för de praktiska kunskapsdimensionerna i vårt ämne. De andra dimensionerna finns där så klar också men de är enligt mig sekundära. Primärt är hantverkskunnandet. Och det är detta vi måste bli bättre på att argumentera för.
...och jag tror vi har vinden i ryggen med tanke på den senaste trendspaningen bland unga storstadsbor som vill ha mer praktiska yrken, vistas mer i naturen, arbeta mer med sina händer. Då blir man varm i hjärtat.
Så vitt jag vet drar sig många slöjdlärare från att prata om ämnet som ett hantverksämne, det ses som något fult och som riskerar att få makthavare att ta bort ämnet från skolan eftersom denna typ av kunskaper inte är tillräckligt värdefullt för framtidens medborgare (och visst förekommer det hotfulla åsikter men frågan är om de går att motivera i större utbildningsvetenskapliga sammanhang).
I vår kursplan kan vi skönja flera exempel på hur rädda vi är för att tala om vårt ämne som ett hantverksämne. Vi har ett så stort behov av att motivera vårt ämnes status med hjälp av andra syften än enbart det praktiska kunnandet. Talet om slöjdprocessen och dess starka framtoning som ett ämnesinnehåll är ett exempel på detta. Slöjdämnets roll som ett kommunikationsämne ett annat, dvs. när man betonar ämnet som ett uttrycksmedel, ett sätt för individen att uttrycka sig och sin identitet. Ett tredje exempel på våra desperata försök till att hävda vårt ämnes varande är slöjden som ett "genomämne", dvs. att man genom att arbeta i slöjd utvecklar "andra" kunskaper såsom matematiska, språkliga och biologiska. Eller ännu värre vår enträgenhet i att betona vårt ämnes vikt i guld när det gäller att utveckla elevers "generella förmågor" såsom ansvarstagande, kreativitet, noggrannhet, uthållighet, problemlösningsförmåga.
Varför satsar vi inte mer på att betona och beskriva de hantverksmässiga kunskaperna? Eller i slöjdprocesspråk: genomförandet? Vad innebär det att praktiskt kunna genomföra ett slöjdarbete? Det handlar väl ändå om att kunna hantera verktyg och tekniker, att veta hur man borrar rakt eller virkar fasta maskor.
Jag vill slå ett slag för de praktiska kunskapsdimensionerna i vårt ämne. De andra dimensionerna finns där så klar också men de är enligt mig sekundära. Primärt är hantverkskunnandet. Och det är detta vi måste bli bättre på att argumentera för.
...och jag tror vi har vinden i ryggen med tanke på den senaste trendspaningen bland unga storstadsbor som vill ha mer praktiska yrken, vistas mer i naturen, arbeta mer med sina händer. Då blir man varm i hjärtat.
lördag 25 september 2010
Hantverkskunnande
Funderar mycket på detta begrepp. Var det klokt av oss i kursplanegruppen att införa detta begrepp i ett försök att modernisera det? Vad hade hänt om man istället skrivit handkunnande? Handverkskunnande? Slöjdkunnande? Handlagskunnande?
Syftet med att införa begreppet var att tydliggöra ämnets särart i motsats till andra skolämnet. Vilken specifik kunskap eller vilket kunnande som eleverna får möjlighet att utveckla i slöjden som de inte får möjlighet att utveckla i andra ämnen...
Syftet med att införa begreppet var att tydliggöra ämnets särart i motsats till andra skolämnet. Vilken specifik kunskap eller vilket kunnande som eleverna får möjlighet att utveckla i slöjden som de inte får möjlighet att utveckla i andra ämnen...
torsdag 16 september 2010
Klinisk forskning i läraryrket
Citerar min doktorandkollega Pernilla a propos behovet av forskning inom skolområdet som reelt skapar förändring inom skolan:
"Tillvägagångssättet som Bulterman-Bos (2008), Hiebert, Gallimore & Stigler (2002) och Cochran-Smith (1999) presenterar i form av klinisk forskning och practitioner research lyfter frågan om lärarnas rätt att beforska sitt eget område. Argumentet för att lärarna skulle forska i sin egen praktik är att skolforskning utförd av akademiker sällan har skapat förändring inom skolan. Dessutom är skolan en komplex praktik och lärarna bör vara de bästa på att avgöra vad som inte fungerar tillfredsställande. (Enligt principen Fisken vet mest om vatten”?) ”För att läraryrket ska utvecklas till en profession krävs också att kunskapsutvecklingen blir en del av yrkesutövandet” (Carlgren 2009, s. 22). "
fisken vet mest om vatten... helt klockrent!
"Tillvägagångssättet som Bulterman-Bos (2008), Hiebert, Gallimore & Stigler (2002) och Cochran-Smith (1999) presenterar i form av klinisk forskning och practitioner research lyfter frågan om lärarnas rätt att beforska sitt eget område. Argumentet för att lärarna skulle forska i sin egen praktik är att skolforskning utförd av akademiker sällan har skapat förändring inom skolan. Dessutom är skolan en komplex praktik och lärarna bör vara de bästa på att avgöra vad som inte fungerar tillfredsställande. (Enligt principen Fisken vet mest om vatten”?) ”För att läraryrket ska utvecklas till en profession krävs också att kunskapsutvecklingen blir en del av yrkesutövandet” (Carlgren 2009, s. 22). "
fisken vet mest om vatten... helt klockrent!
onsdag 1 september 2010
Angående artikeln i Slöjdforum nr 4/10 om kursplanen
Det är läskigt att få ta del av hur andra uppfattar en och ens ståndpunkter. Det är också väldigt nyttigt, för man tvingas att fundera över om man varit tillräckligt tydlig i sitt framförande. Kommunikation är ju alltid interaktiv, och båda parter är involverade i uttrycket.
Hur som helst, kom till saken Jenny.
I senaste numret av slöjdforum har man skrivit en i högsta grad aktuell, viktig och intressant artikel, med flera bra formuleringar, frågor som lyfts och ifrågasätts. Emellertid - då jag öppnade tidningen och såg artikeln där jag figurerar i storbild intill en lätt aggressiv rubrik rös jag i hela kroppen. Va?! Det här är absolut inte vad jag står för, mina kommentarer har helt missuppfattats! Och det stämmer inte att jag är frustrerad och starkt kritisk till det "slutgiltiga" förslaget. Tvärtom, jag tycker det som vi lyckades skriva fram finns kvar och att formuleringarna är adekvata (jag har ju varit med och skrivit det så konstigt vore ju annat).
Skolverket har inte varit inne och "pillat" märkbart i det som vi skrivit fram som ämnets och undervisningens syfte och särart, förmågorna som ska utvecklas och ämnets centrala kunskapsområden. Däremot har det slutgiltiga förslaget inte presenterats än. Det har varit ute på remiss sedan april och har nu bearbetats mer eller mindre av de olika departementen. Så det kan ha hänt grejer med texten som vi ännu inte har en aning om. Som kommer att läggas fram inom någon/några få veckor.
Så här tar jag helt enkelt tillfället i akt och uttrycker - med mina ord - min kritik krig kursplanearbetet i relation till framförallt riktlinjerna för detta arbete som regeringen satt upp och som skolverket haft att rätta sig efter.
Artikeln, som jag läser den, fokuserar kritiken i hög grad gentemot skolverkets förslag efter det att vi i skrivargruppen lämnat ifrån oss vår slutversion. Min negativa kritik riktar sig alltså inte mot skolverkets förslag utan mot de direktiv som regeringen fastställt för uppdraget som givits till skolverket. Det här med de begränsade skrivningarna, strikta ordvalen och den som jag ser det ensidiga och fattiga kunskapssyn som detta resulterar i. Fast - jag är inte kritisk till att vi tvingades skriva fram ett kunskapsinnehåll i form av "faktakunskaper" - detta anser jag att slöjdämnet vinner mycket på! Däremot instämmer jag helt i att det är en stor förlust att vi inte kunde skriva fram de för slöjden specifika arbetsformer som lägger vikt vid elevens personlighetsutveckling och slöjdens roll som meningsskapande verksamhet (och som utvecklar ansvarstagande, kreativa m. fl. förmågor) .
Jag citeras enligt följande i ingressen: "det är frustrerande att väsentliga delar av våra skrivningar har tagits bort". I mina ögon framställs det här som att skolverket under processen förra hösten tog bort väsentliga delar av våra (läs: skrivargruppen som jag ingick i) skrivningar. Det jag menade var inte "våra" skrivningar, utan de skrivningar som finns i gällande kursplan kring just ämnets personlighetsutvecklande aspekter. Det tycker jag är en stor skillnad.
Samma sak när det gäller strävansmålen och uppnåendemålen. Vi fick veta redan innan vi började skriva fram kursplanetexten att målen skulle bort och ersättas av några få förmågor. Detta är inget jag tycker är entydigt negativt, tvärtom (däremot fascinerande, med tanke på att det enbart är en revidering). Jag anser att det är bra att vi tagit bort fler av strävansmålen då dessa inte alls är särskilt ämnesspecifika utan uttrycker mer allmänna förmågor. Jag menar att förmågor som ansvarstagande, kreativitet och problemlösningsförmåga inte är reserverat för slöjden, de ägs lika mycket av alla skolämnen.
När det gäller borttagandet av målen har dessa ersatts av förmågorna i slutet av syftestexten samt de kunskapskrav som utgår från dessa förmågor. Det är fel som artikeln säger (i den gråa rutan) att målen ersatts av det centrala innehållet. Det centrala innehållet är en helt ny del i kursplanen och syftar till att definiera vad slöjdkunskaper ÄR. Min kritik gentemot kursplanens syn på bedömning handlar om begreppet kunskapskrav (som varit ett fast begrepp), som jag tycker rimmar illa med att vi faktiskt har en målstyrd skola. Eller har vi det i och med detta förslag? Här handlar det ju snarare om en kravstyrd skola...
Nedtoningen av de personlighetsutvecklande förmågorna har inte ersatts av slöjdkunskapers samhälleliga betydelse. De har ersatts av ett ämnesspecifikt innehåll som tydliggör vad slöjdkunskaper är, vad det innebär att vara kunnig i slöjd. Jag tycker detta är kanonbra och ett otroligt eftersatt område! Sen behöver vi givetvis skapa en kreativ debatt kring detta innehåll, för det är ju som med slöjdprocessbegreppet - vi slöjdlärare tolkar vårt ämnesinnehåll på extremt skilda sätt. Vi saknar ämnesspecifika begrepp, teoretiska begrepp. (jämför matematiken som pratar om t ex geometri, medan vi har...ja vaddå? Formkunnande?)
Och så har vi slöjdprocessen... Det framgår inte riktigt i artikeln tycker jag att det faktiskt är vi slöjdlärare i skrivgruppen som valt att plocka bort detta begrepp, inte skolverkets efterarbete av vårt förslag. Tycker jag kan vara värt att förtydliga. Lika så begreppet hantverkskunnande som vi skrivit i. (detta är ett begrepp som jag vurmar särskilt för!). Att välja att ta in detta begrepp anser jag inte alls riskerar slöjdämnets varande utan handlar snarare om att skriva fram ett ämnesspecifikt kunskapsområde i slöjd. Det finns ju inget annat ämne i skolan som utvecklar elevens manuella kunskaper - hantverkskunnandet - som slöjden gör. Sen kan man diskutera om det är "rätt" begrepp för att beskriva denna kunskap. Det "hantverkande" som sker i slöjdundervisningen utvecklar ju ett visst kunnande. Kanske det som Salomon kallade elevens fysiska och sinnliga förmågor och att öva upp vissa muskelgrupper (då tänker jag på koordinationen öga- hand(kropp)-tanke).
Slutligen måste jag bara reagera på Nämnden för hemslöjdsfrågors remissvar. Jag välkomnar verkligen deras reaktion kring begreppet hantverkstekniker - en diskussion vi måste fördjupa och utveckla. Är det hantverkstekniker vi lär ut i skolslöjden? Var tar då det experimentella och innovativa vägen? Hur definierar vi begreppet hantverksteknik? Jmf t ex journalistiska hantverkstekniker...är detta också slöjd då? (ja, för att vara extrem). Jag instämmer även i vikten av undervisning utomhus i naturen - men - vi fick ju inte skriva ut undervisningsformer/metoder - bara kunskapsformer. Däremot: varför i hela fridens namn är inte sågning en hantverksteknik?! Att kunna såga, att utföra en viss typ av sågning med en viss typ av såg, från kontursåg till motorsåg, är inte det en hantverksteknik?
Och så till att metalltrådsarbeten inte skulle lämpa sig för små barn. När det gäller metallslöjd för yngre barn har jag svårt att se någon annan form av metall än tråd som lämpar sig för deras händer. Och det handlar ju inte om att ge sig på avancerade luffarslöjdstekniker utan att kanske surra tråd till en figur/form. Piprensare är ju en vanlig form av metallbaserat material som skulle kunna lämpa sig som slöjdmaterial för de yngre. Eller?
All for now.
Hur som helst, kom till saken Jenny.
I senaste numret av slöjdforum har man skrivit en i högsta grad aktuell, viktig och intressant artikel, med flera bra formuleringar, frågor som lyfts och ifrågasätts. Emellertid - då jag öppnade tidningen och såg artikeln där jag figurerar i storbild intill en lätt aggressiv rubrik rös jag i hela kroppen. Va?! Det här är absolut inte vad jag står för, mina kommentarer har helt missuppfattats! Och det stämmer inte att jag är frustrerad och starkt kritisk till det "slutgiltiga" förslaget. Tvärtom, jag tycker det som vi lyckades skriva fram finns kvar och att formuleringarna är adekvata (jag har ju varit med och skrivit det så konstigt vore ju annat).
Skolverket har inte varit inne och "pillat" märkbart i det som vi skrivit fram som ämnets och undervisningens syfte och särart, förmågorna som ska utvecklas och ämnets centrala kunskapsområden. Däremot har det slutgiltiga förslaget inte presenterats än. Det har varit ute på remiss sedan april och har nu bearbetats mer eller mindre av de olika departementen. Så det kan ha hänt grejer med texten som vi ännu inte har en aning om. Som kommer att läggas fram inom någon/några få veckor.
Så här tar jag helt enkelt tillfället i akt och uttrycker - med mina ord - min kritik krig kursplanearbetet i relation till framförallt riktlinjerna för detta arbete som regeringen satt upp och som skolverket haft att rätta sig efter.
Artikeln, som jag läser den, fokuserar kritiken i hög grad gentemot skolverkets förslag efter det att vi i skrivargruppen lämnat ifrån oss vår slutversion. Min negativa kritik riktar sig alltså inte mot skolverkets förslag utan mot de direktiv som regeringen fastställt för uppdraget som givits till skolverket. Det här med de begränsade skrivningarna, strikta ordvalen och den som jag ser det ensidiga och fattiga kunskapssyn som detta resulterar i. Fast - jag är inte kritisk till att vi tvingades skriva fram ett kunskapsinnehåll i form av "faktakunskaper" - detta anser jag att slöjdämnet vinner mycket på! Däremot instämmer jag helt i att det är en stor förlust att vi inte kunde skriva fram de för slöjden specifika arbetsformer som lägger vikt vid elevens personlighetsutveckling och slöjdens roll som meningsskapande verksamhet (och som utvecklar ansvarstagande, kreativa m. fl. förmågor) .
Jag citeras enligt följande i ingressen: "det är frustrerande att väsentliga delar av våra skrivningar har tagits bort". I mina ögon framställs det här som att skolverket under processen förra hösten tog bort väsentliga delar av våra (läs: skrivargruppen som jag ingick i) skrivningar. Det jag menade var inte "våra" skrivningar, utan de skrivningar som finns i gällande kursplan kring just ämnets personlighetsutvecklande aspekter. Det tycker jag är en stor skillnad.
Samma sak när det gäller strävansmålen och uppnåendemålen. Vi fick veta redan innan vi började skriva fram kursplanetexten att målen skulle bort och ersättas av några få förmågor. Detta är inget jag tycker är entydigt negativt, tvärtom (däremot fascinerande, med tanke på att det enbart är en revidering). Jag anser att det är bra att vi tagit bort fler av strävansmålen då dessa inte alls är särskilt ämnesspecifika utan uttrycker mer allmänna förmågor. Jag menar att förmågor som ansvarstagande, kreativitet och problemlösningsförmåga inte är reserverat för slöjden, de ägs lika mycket av alla skolämnen.
När det gäller borttagandet av målen har dessa ersatts av förmågorna i slutet av syftestexten samt de kunskapskrav som utgår från dessa förmågor. Det är fel som artikeln säger (i den gråa rutan) att målen ersatts av det centrala innehållet. Det centrala innehållet är en helt ny del i kursplanen och syftar till att definiera vad slöjdkunskaper ÄR. Min kritik gentemot kursplanens syn på bedömning handlar om begreppet kunskapskrav (som varit ett fast begrepp), som jag tycker rimmar illa med att vi faktiskt har en målstyrd skola. Eller har vi det i och med detta förslag? Här handlar det ju snarare om en kravstyrd skola...
Nedtoningen av de personlighetsutvecklande förmågorna har inte ersatts av slöjdkunskapers samhälleliga betydelse. De har ersatts av ett ämnesspecifikt innehåll som tydliggör vad slöjdkunskaper är, vad det innebär att vara kunnig i slöjd. Jag tycker detta är kanonbra och ett otroligt eftersatt område! Sen behöver vi givetvis skapa en kreativ debatt kring detta innehåll, för det är ju som med slöjdprocessbegreppet - vi slöjdlärare tolkar vårt ämnesinnehåll på extremt skilda sätt. Vi saknar ämnesspecifika begrepp, teoretiska begrepp. (jämför matematiken som pratar om t ex geometri, medan vi har...ja vaddå? Formkunnande?)
Och så har vi slöjdprocessen... Det framgår inte riktigt i artikeln tycker jag att det faktiskt är vi slöjdlärare i skrivgruppen som valt att plocka bort detta begrepp, inte skolverkets efterarbete av vårt förslag. Tycker jag kan vara värt att förtydliga. Lika så begreppet hantverkskunnande som vi skrivit i. (detta är ett begrepp som jag vurmar särskilt för!). Att välja att ta in detta begrepp anser jag inte alls riskerar slöjdämnets varande utan handlar snarare om att skriva fram ett ämnesspecifikt kunskapsområde i slöjd. Det finns ju inget annat ämne i skolan som utvecklar elevens manuella kunskaper - hantverkskunnandet - som slöjden gör. Sen kan man diskutera om det är "rätt" begrepp för att beskriva denna kunskap. Det "hantverkande" som sker i slöjdundervisningen utvecklar ju ett visst kunnande. Kanske det som Salomon kallade elevens fysiska och sinnliga förmågor och att öva upp vissa muskelgrupper (då tänker jag på koordinationen öga- hand(kropp)-tanke).
Slutligen måste jag bara reagera på Nämnden för hemslöjdsfrågors remissvar. Jag välkomnar verkligen deras reaktion kring begreppet hantverkstekniker - en diskussion vi måste fördjupa och utveckla. Är det hantverkstekniker vi lär ut i skolslöjden? Var tar då det experimentella och innovativa vägen? Hur definierar vi begreppet hantverksteknik? Jmf t ex journalistiska hantverkstekniker...är detta också slöjd då? (ja, för att vara extrem). Jag instämmer även i vikten av undervisning utomhus i naturen - men - vi fick ju inte skriva ut undervisningsformer/metoder - bara kunskapsformer. Däremot: varför i hela fridens namn är inte sågning en hantverksteknik?! Att kunna såga, att utföra en viss typ av sågning med en viss typ av såg, från kontursåg till motorsåg, är inte det en hantverksteknik?
Och så till att metalltrådsarbeten inte skulle lämpa sig för små barn. När det gäller metallslöjd för yngre barn har jag svårt att se någon annan form av metall än tråd som lämpar sig för deras händer. Och det handlar ju inte om att ge sig på avancerade luffarslöjdstekniker utan att kanske surra tråd till en figur/form. Piprensare är ju en vanlig form av metallbaserat material som skulle kunna lämpa sig som slöjdmaterial för de yngre. Eller?
All for now.
måndag 23 augusti 2010
"Betyg hämmar lärare och elever" - Uppsala - UNT.se
"Betyg hämmar lärare och elever" - Uppsala - UNT.se
Ja, jag instämmer med Uppsalaforskarna. Det är ju för sorglig att de stora partierna ska vara så förbannat envisa som vill in och pilla i de dokumentations- och "bedömningssystem" som används i skolan. Något har gått väldigt snett när aktuella forskningsresultat och yrkeskårens/utbildningsvetenskapens pedagogiska/didaktiska kunskaper inte är det som i huvudsak styr skolans kunskapsuppdrag och didaktiska organisering (med det senare menar jag den form av bedömning varje enskild lärare gör av elevens kunskaper i ämnet).
Tänk om vi istället utvecklade IUP-systemet så att det fokuserar kunskapsuppdraget, inte elevernas sociala utveckling som det gör till stor del idag. Att ha individuella utvecklingsplaner i varje ämne. Behöver inte vara så fruktansvärt omfattade, en utveckling av dagens omdömessystem fast mer uppstyrt, om inte rent av nationellt styrt för så hör likvärdighet som möjligt. Och där varje ämnen har sina centrala kunskapsområden som bedöms. T ex de kunskapsområden i det centrala innehållet i de "nya" kursplanerna?
I slöjd skulle det i så fall innebära att vi gör en formativ bedömning av elevens kunskapsutveckling inom de fyra områdena:
- slöjdens material, redskap och hantverkstekniker,
- slöjdens arbetsprocesser,
- slöjdens estetiska och kulturella uttrycksformer,
- slöjden i samhället
Detta känns mer ändamålsenligt för vårt professionella uppdrag, att åstadkomma lärande. Önskar att detta ämnesmässiga kunskapsuppdrag formulerades tydligare i läroplanen och sätts över andra mer eller mindre uttalade uppdrag såsom "förvaringsuppdraget", "urvalsuppdraget/sorteringsuppdraget" och det "socialt fostrande uppdraget".
Ja, jag instämmer med Uppsalaforskarna. Det är ju för sorglig att de stora partierna ska vara så förbannat envisa som vill in och pilla i de dokumentations- och "bedömningssystem" som används i skolan. Något har gått väldigt snett när aktuella forskningsresultat och yrkeskårens/utbildningsvetenskapens pedagogiska/didaktiska kunskaper inte är det som i huvudsak styr skolans kunskapsuppdrag och didaktiska organisering (med det senare menar jag den form av bedömning varje enskild lärare gör av elevens kunskaper i ämnet).
Tänk om vi istället utvecklade IUP-systemet så att det fokuserar kunskapsuppdraget, inte elevernas sociala utveckling som det gör till stor del idag. Att ha individuella utvecklingsplaner i varje ämne. Behöver inte vara så fruktansvärt omfattade, en utveckling av dagens omdömessystem fast mer uppstyrt, om inte rent av nationellt styrt för så hör likvärdighet som möjligt. Och där varje ämnen har sina centrala kunskapsområden som bedöms. T ex de kunskapsområden i det centrala innehållet i de "nya" kursplanerna?
I slöjd skulle det i så fall innebära att vi gör en formativ bedömning av elevens kunskapsutveckling inom de fyra områdena:
- slöjdens material, redskap och hantverkstekniker,
- slöjdens arbetsprocesser,
- slöjdens estetiska och kulturella uttrycksformer,
- slöjden i samhället
Detta känns mer ändamålsenligt för vårt professionella uppdrag, att åstadkomma lärande. Önskar att detta ämnesmässiga kunskapsuppdrag formulerades tydligare i läroplanen och sätts över andra mer eller mindre uttalade uppdrag såsom "förvaringsuppdraget", "urvalsuppdraget/sorteringsuppdraget" och det "socialt fostrande uppdraget".
fredag 20 augusti 2010
Vad innebär det att kunna såga?
Ja, det är mycket sågande för min del. Kanske inte så mycket handgripligen för tillfället mer i tanken. Men snart möter jag mina elever igen, yes! Såga såga såg...
Vad är en såg, hur ser den ut? (vad är inte en såg?)
Vad betyder verbet såga? (vad betyder inte verbet såga?)
Varför ska man lära sig att såga? Vad är bra med att kunna såga? Varför inte?
Vad man kan göra med en såg...
Olika sågar - namn och vad de har skapats för
Olika sätt att såga på: hur man kan luta en såg, hur man kan hålla en såg, hur man kan styra en såg med hjälp av olika redskap/hjälpmedel...
Kanske man kan smyga in en fråga per lektion som de får fundera på, skriva om, rita om, prata om, såga om.
Vad är en såg, hur ser den ut? (vad är inte en såg?)
Vad betyder verbet såga? (vad betyder inte verbet såga?)
Varför ska man lära sig att såga? Vad är bra med att kunna såga? Varför inte?
Vad man kan göra med en såg...
Olika sågar - namn och vad de har skapats för
Olika sätt att såga på: hur man kan luta en såg, hur man kan hålla en såg, hur man kan styra en såg med hjälp av olika redskap/hjälpmedel...
Kanske man kan smyga in en fråga per lektion som de får fundera på, skriva om, rita om, prata om, såga om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)