Hantverkskunnande

Funderar mycket på detta begrepp. Var det klokt av oss i kursplanegruppen att införa detta begrepp i ett försök att modernisera det? Vad hade hänt om man istället skrivit handkunnande? Handverkskunnande? Slöjdkunnande? Handlagskunnande?

Syftet med att införa begreppet var att tydliggöra ämnets särart i motsats till andra skolämnet. Vilken specifik kunskap eller vilket kunnande som eleverna får möjlighet att utveckla i slöjden som de inte får möjlighet att utveckla i andra ämnen...

Klinisk forskning i läraryrket

Citerar min doktorandkollega Pernilla a propos behovet av forskning inom skolområdet som reelt skapar förändring inom skolan:
"Tillvägagångssättet som Bulterman-Bos (2008), Hiebert, Gallimore & Stigler (2002) och Cochran-Smith (1999) presenterar i form av klinisk forskning och practitioner research lyfter frågan om lärarnas rätt att beforska sitt eget område. Argumentet för att lärarna skulle forska i sin egen praktik är att skolforskning utförd av akademiker sällan har skapat förändring inom skolan. Dessutom är skolan en komplex praktik och lärarna bör vara de bästa på att avgöra vad som inte fungerar tillfredsställande. (Enligt principen Fisken vet mest om vatten”?) ”För att läraryrket ska utvecklas till en profession krävs också att kunskapsutvecklingen blir en del av yrkesutövandet” (Carlgren 2009, s. 22). "

fisken vet mest om vatten... helt klockrent!

Angående artikeln i Slöjdforum nr 4/10 om kursplanen

Det är läskigt att få ta del av hur andra uppfattar en och ens ståndpunkter. Det är också väldigt nyttigt, för man tvingas att fundera över om man varit tillräckligt tydlig i sitt framförande. Kommunikation är ju alltid interaktiv, och båda parter är involverade i uttrycket.

Hur som helst, kom till saken Jenny.

I senaste numret av slöjdforum har man skrivit en i högsta grad aktuell, viktig och intressant artikel, med flera  bra formuleringar, frågor som lyfts och ifrågasätts. Emellertid - då jag öppnade tidningen och såg artikeln där jag figurerar i storbild intill en lätt aggressiv rubrik rös jag i hela kroppen. Va?! Det här är absolut inte vad jag står för, mina kommentarer har helt missuppfattats! Och det stämmer inte att jag är frustrerad och starkt kritisk till det "slutgiltiga" förslaget. Tvärtom, jag tycker det som vi lyckades skriva fram finns kvar och att formuleringarna är adekvata (jag har ju varit med och skrivit det så konstigt vore ju annat).

Skolverket har inte varit inne och "pillat" märkbart i det som vi skrivit fram som ämnets och undervisningens syfte och särart, förmågorna som ska utvecklas och ämnets centrala kunskapsområden. Däremot har det slutgiltiga förslaget inte presenterats än. Det har varit ute på remiss sedan april och har nu bearbetats mer eller mindre av de olika departementen. Så det kan ha hänt grejer med texten som vi ännu inte har en aning om. Som kommer att läggas fram inom någon/några få veckor.

Så här tar jag helt enkelt tillfället i akt och uttrycker - med mina ord - min kritik krig kursplanearbetet i relation till framförallt riktlinjerna för detta arbete som regeringen satt upp och som skolverket haft att rätta sig efter.

Artikeln, som jag läser den, fokuserar kritiken i hög grad gentemot skolverkets förslag efter det att vi i skrivargruppen lämnat ifrån oss vår slutversion. Min negativa kritik riktar sig alltså inte mot skolverkets förslag utan mot de direktiv som regeringen fastställt för uppdraget som givits till skolverket. Det här med de begränsade skrivningarna, strikta ordvalen och den som jag ser det ensidiga och fattiga kunskapssyn som detta resulterar i. Fast - jag är inte kritisk till att vi tvingades skriva fram ett kunskapsinnehåll i form av "faktakunskaper" - detta anser jag att slöjdämnet vinner mycket på! Däremot instämmer jag helt i att det är en stor förlust att vi inte kunde skriva fram de för slöjden specifika arbetsformer som lägger vikt vid elevens personlighetsutveckling och slöjdens roll som meningsskapande verksamhet (och som utvecklar ansvarstagande, kreativa m. fl. förmågor) .

Jag citeras enligt följande i ingressen:  "det är frustrerande att väsentliga delar av våra skrivningar har tagits bort". I mina ögon framställs det här som att skolverket under processen förra hösten tog bort väsentliga delar av våra (läs: skrivargruppen som jag ingick i) skrivningar. Det jag menade var inte "våra" skrivningar, utan de skrivningar som finns i gällande kursplan kring just ämnets personlighetsutvecklande aspekter. Det tycker jag är en stor skillnad.
Samma sak när det gäller strävansmålen och uppnåendemålen. Vi fick veta redan innan vi började skriva fram kursplanetexten att målen skulle bort och ersättas av några få förmågor. Detta är inget jag tycker är entydigt negativt, tvärtom (däremot fascinerande, med tanke på att det enbart är en revidering). Jag anser att det är bra att vi tagit bort fler av strävansmålen då dessa inte alls är särskilt ämnesspecifika utan uttrycker mer allmänna förmågor. Jag menar att förmågor som ansvarstagande, kreativitet och problemlösningsförmåga inte är reserverat för slöjden, de ägs lika mycket av alla skolämnen.

När det gäller borttagandet av målen har dessa ersatts av förmågorna i slutet av syftestexten samt de kunskapskrav som utgår från dessa förmågor. Det är fel som artikeln säger (i den gråa rutan) att målen ersatts av det centrala innehållet. Det centrala innehållet är en helt ny del i kursplanen och syftar till att definiera vad slöjdkunskaper ÄR. Min kritik gentemot kursplanens syn på bedömning handlar om begreppet kunskapskrav (som varit ett fast begrepp), som jag tycker rimmar illa med att vi faktiskt har en målstyrd skola. Eller har vi det i och med detta förslag? Här handlar det ju snarare om en kravstyrd skola...

Nedtoningen av de personlighetsutvecklande förmågorna har inte ersatts av slöjdkunskapers samhälleliga betydelse. De har ersatts av ett ämnesspecifikt innehåll som tydliggör vad slöjdkunskaper är, vad det innebär att vara kunnig i slöjd. Jag tycker detta är kanonbra och ett otroligt eftersatt område! Sen behöver vi givetvis skapa en kreativ debatt kring detta innehåll, för det är ju som med slöjdprocessbegreppet - vi slöjdlärare tolkar vårt ämnesinnehåll på extremt skilda sätt. Vi saknar ämnesspecifika begrepp, teoretiska begrepp. (jämför matematiken som pratar om t ex geometri, medan vi har...ja vaddå? Formkunnande?)

Och så har vi slöjdprocessen... Det framgår inte riktigt i artikeln tycker jag att det faktiskt är vi slöjdlärare i skrivgruppen som valt att plocka bort detta begrepp, inte skolverkets efterarbete av vårt förslag. Tycker jag kan vara värt att förtydliga. Lika så begreppet hantverkskunnande som vi skrivit i. (detta är ett begrepp som jag vurmar särskilt för!). Att välja att ta in detta begrepp anser jag inte alls riskerar slöjdämnets varande utan handlar snarare om att skriva fram ett ämnesspecifikt kunskapsområde i slöjd. Det finns ju inget annat ämne i skolan som utvecklar elevens manuella kunskaper - hantverkskunnandet - som slöjden gör. Sen kan man diskutera om det är "rätt" begrepp för att beskriva denna kunskap. Det "hantverkande" som sker i slöjdundervisningen utvecklar ju ett visst kunnande. Kanske det som Salomon kallade elevens fysiska och sinnliga förmågor och att öva upp vissa muskelgrupper (då tänker jag på koordinationen öga- hand(kropp)-tanke).

Slutligen måste jag bara reagera på Nämnden för hemslöjdsfrågors remissvar. Jag välkomnar verkligen deras reaktion kring begreppet hantverkstekniker - en diskussion vi måste fördjupa och utveckla. Är det hantverkstekniker vi lär ut i skolslöjden? Var tar då det experimentella och innovativa vägen? Hur definierar vi begreppet hantverksteknik? Jmf t ex journalistiska hantverkstekniker...är detta också slöjd då? (ja, för att vara extrem). Jag instämmer även i vikten av undervisning utomhus i naturen - men - vi fick ju inte skriva ut undervisningsformer/metoder - bara kunskapsformer.  Däremot: varför i hela fridens namn är inte sågning en hantverksteknik?! Att kunna såga, att utföra en viss typ av sågning med en viss typ av såg, från kontursåg till motorsåg, är inte det en hantverksteknik?
Och så till att metalltrådsarbeten inte skulle lämpa sig för små barn. När det gäller metallslöjd för yngre barn har jag svårt att se någon annan form av metall än tråd som lämpar sig för deras händer. Och det handlar ju inte om att ge sig på avancerade luffarslöjdstekniker utan att kanske surra tråd till en figur/form. Piprensare är ju en vanlig form av metallbaserat material som skulle kunna lämpa sig som slöjdmaterial för de yngre. Eller?

All for now.

"Betyg hämmar lärare och elever" - Uppsala - UNT.se

"Betyg hämmar lärare och elever" - Uppsala - UNT.se

Ja, jag instämmer med Uppsalaforskarna. Det är ju för sorglig att de stora partierna ska vara så förbannat envisa som vill in och pilla i de dokumentations- och "bedömningssystem" som används i skolan. Något har gått väldigt snett när aktuella forskningsresultat och yrkeskårens/utbildningsvetenskapens pedagogiska/didaktiska kunskaper inte är det som i huvudsak styr skolans kunskapsuppdrag och didaktiska organisering (med det senare menar jag den form av bedömning varje enskild lärare gör av elevens kunskaper i ämnet).

Tänk om vi istället utvecklade IUP-systemet så att det fokuserar kunskapsuppdraget, inte elevernas sociala utveckling som det gör till stor del idag. Att ha individuella utvecklingsplaner i varje ämne. Behöver inte vara så fruktansvärt omfattade, en utveckling av dagens omdömessystem fast mer uppstyrt, om inte rent av nationellt styrt för så hör likvärdighet som möjligt. Och där varje ämnen har sina centrala kunskapsområden som bedöms. T ex de kunskapsområden i det centrala innehållet i de "nya" kursplanerna?

I slöjd skulle det i så fall innebära att vi gör en formativ bedömning av elevens kunskapsutveckling inom de fyra områdena:
- slöjdens material, redskap och hantverkstekniker,
- slöjdens arbetsprocesser,
- slöjdens estetiska och kulturella uttrycksformer,
- slöjden i samhället

Detta känns mer ändamålsenligt för vårt professionella uppdrag, att åstadkomma lärande. Önskar att detta ämnesmässiga kunskapsuppdrag formulerades tydligare i läroplanen och sätts över andra mer eller mindre uttalade uppdrag såsom "förvaringsuppdraget", "urvalsuppdraget/sorteringsuppdraget" och det "socialt fostrande uppdraget".

Vad innebär det att kunna såga?

Ja, det är mycket sågande för min del. Kanske inte så mycket handgripligen för tillfället mer i tanken. Men snart möter jag mina elever igen, yes! Såga såga såg...

Vad är en såg, hur ser den ut? (vad är inte en såg?)
Vad betyder verbet såga? (vad betyder inte verbet såga?)
Varför ska man lära sig att såga? Vad är bra med att kunna såga? Varför inte?
Vad man kan göra med en såg...
Olika sågar - namn och vad de har skapats för
Olika sätt att såga på: hur man kan luta en såg, hur man kan hålla en såg, hur man kan styra en såg med hjälp av olika redskap/hjälpmedel...

Kanske man kan smyga in en fråga per lektion som de får fundera på, skriva om, rita om, prata om, såga om.

slöjdkunskap...

...utifrån ett ämnesdidaktiskt perspektiv uppstår frågan: vad innebär det att vara kunnig i slöjd? Vad skiljer slöjdkunskap från t ex matematikkunskap, bildkunskap och inte minst från teknikkunskap?

Om man utgår från de fyra F:en kanske man kan se det såhär, exempelvis kunskap om material och verktyg:

Fakta: att kunna beskriva hur man kan hantera de material och verktyg som omger oss.

Förståelse: att kunna visa och förklara hur hantering av material och verktyg hänger ihop med resultatet.

Färdighet: att kunna bearbeta och använda material och verktyg.

Förtrogenhet: att kunna välja och ändamålsenligt hantera de material och verktyg som omger oss.

Calle Malmsten citat

Hittade just detta underbara citat:

”Den hand som arbetar skapar en hjärna som tänker.” 
från vår föregångare Carl Malmsten . Ska leta vidare var detta kommer ifrån.