tag:blogger.com,1999:blog-2164159905623331871.post653446655973913270..comments2024-03-17T13:17:59.081-07:00Comments on Fröken Slöjddidaktik: Att vårda materialen som omsluter ossFröken slöjddidaktikhttp://www.blogger.com/profile/12345831019052718892noreply@blogger.comBlogger6125tag:blogger.com,1999:blog-2164159905623331871.post-41898603459016283232012-09-30T13:35:41.245-07:002012-09-30T13:35:41.245-07:00Ja, sådär har vi också haft det fram tills i år, f...Ja, sådär har vi också haft det fram tills i år, fem minuter mellan lektionerna och aldrig någon luft i schemat är förödande för allt - hinna kolla material, verktyg, elevarbeten som ställt på tork m.m. - det är vansinne och totalt antipedagogiskt.<br />Nu har äntligen fler år av tjat resulterat i att vi delat textilsalen i två och byggt om vår lilla tekniksal till en kombo med teknik för högsatadiet och slöjd för åk 3-5.<br />Ja, tänk om det fanns "lagstadgade" riktlinjer för detta så man slapp energiboven det innebär att tjata, tjata, tjata.Fröken slöjddidaktikhttps://www.blogger.com/profile/12345831019052718892noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2164159905623331871.post-79990229933754856932012-09-30T11:53:26.997-07:002012-09-30T11:53:26.997-07:00Salsvård - jo det brode det finnas utrymme för i t...Salsvård - jo det brode det finnas utrymme för i tjänsten. Vi har inga nationella prov att rätta.. brukar kollegorna påpeka.<br />Nä, men verktygsvård, tillverkning av eget läromedel. Ett ständigt jagande efter material till bästa pris - allra helst gratis. <br />Till råga på allt tjoffas grupperna in så tajt att när en klass går ut så kommer nästa in. Rummet står aldrig tomt, när inte jag är där så har kollegan undervisning. Då är planeringstiden inte mycket att ha om man inte kan vara i salen och reparera, förbättra eller förbereda.<br />/AndersAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2164159905623331871.post-20528456101282106162012-09-30T00:15:20.562-07:002012-09-30T00:15:20.562-07:00Klokt talat! Du har rätt i att en vikarie mer elle...Klokt talat! Du har rätt i att en vikarie mer eller mindre kan rasera en sal på en vecka. Jag undrar hur många rektorer som insett det. Tänker särskilt på skolor där man släpper in "vem som helt från gatan" i slöjdsalen. Resultatet blir att man som slöjdlärare aldrig tillåter sig vara sjuk och lägger det mesta av sin tid i salen fixandes, röjandes, slipandes...eller så ger man upp och låter det gå ändå. Och det får såklart massa konsekvenser på undervisningen och vad eleverna ges möjlighet att lära sig. <br /><br />Vi behöver skriva mer om det här för att folk ska fatta. Det borde finnas ett direktiv som det fanns i Lgr62 för salsvård. Där stod detta utförligt i läroplanen, att slöjdsalen skulle inneha en god ordning och att verktygen skulle slipas regelbundet av läraren. Ibland var det bättre förr?!Fröken slöjddidaktikhttps://www.blogger.com/profile/12345831019052718892noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2164159905623331871.post-38219712972774722772012-09-29T06:53:38.839-07:002012-09-29T06:53:38.839-07:00"Jag tror att många slöjdlärare redan gör det..."Jag tror att många slöjdlärare redan gör detta idag."<br />-Ja jag har samma erfarenheter. Alla skärbrädor, planksteksplankor, slaktarblock, sparkar, cyklar, barnvagnar, tält, seldon, 4-hjulingar(!), som föräldrar och lokalbefolkning skickat med elever för att rädda. Jag har en elevensval grupp som reparerar och förbättrar mängder med föremål, maskiner och slipar verktyg och redskap. Som betalning tar vi gärna emot frukträd, virke, svetstråd färg bult, spik skruv ja nästan allt. Utan denna verksamhet skulle den vanliga slöjden bli väldigt torftig då ekonomin är extremt stram. Dessutom gillar eleverna det. Ska de slipa en kniv åt farbron som bor granne med skolan då gäller det ju att det blir bra. <br />Personligen tror jag också att min lumpartid som kvartersmästare för 30 år sedan har satt traumatiska spår. Då tillbringades varje ledig stund med att torka, rengöra, smörja upp och kontrollera varenda uppkomlig skruv som fanns. Allt skulle vara redo. Lite av den inställningen har fastnat hos mig. Hyveln ska vara slipad, brynad, klaffad och redo, stämjärnet vasst och utan limrester. Annars ska de inte vara där. Slöa trasiga och smutsiga verktyg, bänkar och maskiner är inte bara farliga att änvända de är förbaskat tråkiga att nyttja. För att hålla förfallet stången krävs det att man håller efter HELA TIDEN. En vikarie kan rasera salen på en vecka. <br />Man måste hela tiden påvisa förbättringar och förfall för eleverna så att de blir medvetna om sin slöjdmiljö.<br />/AndersAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2164159905623331871.post-21894257876084679292011-11-26T02:43:41.374-08:002011-11-26T02:43:41.374-08:00Jag tror att många slöjdlärare redan gör detta ida...Jag tror att många slöjdlärare redan gör detta idag. Gör man en skärbräda så pratar vi om vitsen med att olja in den, och att det kan behöva göras om i framtiden. Vad som händer om man diskar den i diskmaskinen eller förvarar den torrt eller blött. Kan ju bli lite mer strukturerat om man gör en lpp för området. Bra idé som får mig att fundera på vilka övriga materialvårdsfrågor man skulle vilja och kommer hinna ta upp.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2164159905623331871.post-34857242931071991782011-11-12T03:25:06.629-08:002011-11-12T03:25:06.629-08:00Intressanta tankar! Om vi dessutom ska försöka lev...Intressanta tankar! Om vi dessutom ska försöka leva mer hållbart och försöka komma bort från slit och släng behöver vi verkligen lära oss att hantera våra material och vårda dem. Vi behöver också lära oss att köpa saker som håller och därmed ha goda materialkunskaper.sökarenhttp://sokarensskoltankar.wordpress.com/noreply@blogger.com