tisdag 20 december 2011

Fortbildning för slöjdlärare på Nordiska museet i vår

I vår kommer nordiska museet slå upp dörrarna till en stor utställning om skolslöjd  som kommer att pågå under nästa ett helt år- det gillar vi!

länk till museets hemsida

Under våren kommer museet att bjuda in slöjdlärare till en fortbildningskväll, som inleds med besök på utställningen, därefter mingel, föreläsning och ett idétorg där lärare får möjlighet att tillsammans utveckla idéer till arbetsområden sin ligger i linje med Lgr11.

Denna kväll är fortfarande under planering, jag är med och drar i detta och jag tänkte vända mig till er som läser här för att be om tips och råd för hur en dylik kväll kan bli så givande som möjligt för delatagande lärare.

Det kommer bli en inträdesavgift (ca 150 kr) men förhoppningsvis går detta att subventionera via arbetsgivaren. Vi förhandlar om detta...

Jag tycker själv att det finns för få möjligheter till nätverk och konstruktiva möten med slöjdlärarkollegor utanför den egna skolan, därför hoppas jag att det är fler än jag som känner såhär och som skulle vara intresserade av en fortbildningskväll som denna.

Ett spår som jag funderat på är att genom "idétorget" sprida lyckade exempel på uppgifter/arbetsområden/LPP:er som lärare kan få visa upp och vi kan få till en kvalitativ och kritisk granskning för att göra vår undervisning ännu bättre. Jag tycker själv mycket om att få mina tankar och lektionsplaneringar utsatta för granskning och kritiska kommentarer.

Kanske det finns fler lärare som kan tänka sig att dela med sig av LPP:er eller något liknande om sin undervisning att ställa ut på idétorget? Kanske ett utkast, en idéskiss som kan tänkas bearbetas i denna arbetsform? Jag tänker t ex kolla med mina kollegor om det är ok att vi ställer ut en LPP för granskning och lektionerna som jag och två andra lärare gjort i en forskningsstudie om symboliska uttryck hoppas jag kunna presentera för granskning i detta sammanhang.

Förhoppningsvis kan vi sedan publicera "resultaten" av kvällens diskussion om slöjdundervisning på pedagogstockholm.se

Hör av dig till mig om du har något du vill dela med dig av!
Jenny.frohagen@stockholm.se

Länk till min pågående studie inom EKU

EKU är min lilla benämning på kunskapsområdet "estetiska och kulturella uttrycksformer" (det är ju lite långt, så det fick bli EKU).

Här är en länk till projektbeskrivningen av vår pågående learning study i slöjd:

http://www.pedagogstockholm.se/Utveckling/Forskning-och-utveckling/Amnesdidaktiska-natverk/Praktiska-och-estetiska-amnen/

Vi kommer den 3 februari att presentera studien för lärare och rektorer i Stockholms Stad, en konferens som främst riktar sig till deltagande skolor och lärare i stadens ämnesdidaktiska nätverk.

Just nu är det febrilt analysarbete och artikelskrivande....lite jul och nyår mellan varven.

Under våren kommer förhoppningsvis även en artikel att publiceras på Skolporten, jag lär länka till den när, om.... den kommer :)

onsdag 7 december 2011

Fröken Slöjddidaktik: Nationella prov och kunskapsdiskriminering

Se även Bengt Perssons artikel om den nationella provens trubbighet: http://www.bt.se/debatt/mirakelskola-eller-luftslott(3060336).gm?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+bt-nyheter+%28BT+Nyheter%29

Nationella prov och kunskapsdiskriminering

Mikael Damberg lyfter i en artikel i SvD den 30 november fram fem förslag för rättvisa betyg, med stor emfas på de nationella proven. I sin tredje punkt säger han följande:

3. Kvalitetssäkra de nationella proven.
Det främsta syftet med nationella prov är att stödja en likvärdig bedömning över landet. Men vissa nationella prov verkar ge för stort tolkningsutrymme i bedömningen och en översyn av de nationella provens utformning bör därför göras.
Som lärare i ett större obligatoriskt grundskoleämne som slöjd är(330 timmar) nödgas jag att ställa frågan: Är Damberg medveten om att det råder en kunskapsdiskriminering i dagens skolsystem, där vissa kunskaper premieras och bedöms nationellt medan andra negligeras och förbises - och är han och hans parti beredda att kämpa för att åtgärda denna skevhet och orättvisa? För nuvarande utbildningsminister gör då inte många knyck för att öka jämställdheten mellan skolans olika kunskapsformer utan snarare, med tanke på nedmonteringen av de estetiska ämnenas obligatorium i gymnasiet, går vi en mörk och kunskapstorftig framtid till mötes. 
Om vi nu i skolan ska syssla med nationella prov och "objektiv bedömning" som likvärdighetsgarant för en rättvis betygsättning, varför ignoreras då vissa skolämnen gång på gång?! 
Jag menar att det råder en kunskapsdiskriminering i den svenska grundskolan där de praktiskt-estetiska ämnena - bild, musik, slöjd, teknik, hem- och konsumentkunskap samt idrott och hälsa - gång på gång behandlas som rena "sysselsättningsämnen" där dessa ämnens "praktiska faktakunskaper" som i själva verket är färdighetskunskaper(att kunna såga rakt, att kunna simma, att kunna spela i takt, att kunna tillaga en måltid osv.) och ämnesspecifika förmågor inte ges en viktighetsstatus i likhet med de teoretiska ämnenas. De praktiska kunskaperna bör väl också bedömas nationellt för att säkerställa kunskapsnivån i samhället när det gäller alla de kunskapsformer som vår läroplan så vackert grundar sig på. Eller?
Jag förstår inte varför det bara är fakta i bemärkelsen teoretisk förståelse som bedöms och problematiseras. Jag kan inte annat se än att det är en skolämnenas klassfråga. Vad säger att läsning, räkning och skrivning i teoretisk form är viktigare än praktisk räkning, läsning och skrivning i form av musicerande, slöjdande eller annat skapande? 

måndag 5 december 2011

Måtte vi undvika "generella" bedömningsmallar!

Jan Thavenius har skrivit en läsvart och slående artikel om faran i att standardisera skolan.

Jag tänker när jag läser hans text att vi bör se upp med fällan att kopiera varandras bedömningsmatriser, observationsmallar och dylika didaktiska redskap utan att ha gjort dem till våra egna och bygga in dem i vår egen undervisning.

Jag har uppfattat av vi lärare ofta är alltför snabba med att sno åt oss bra "undervisningstips", mallar och blanketter och övningsuppgifter utan att faktiskt väva in dem och relatera dem till övriga delar i vår undervisning.

Om jag t ex tar över en matris eller bedömningsmall som en kollega gjort för att dela ut till mina egna elever gäller det ju att jag har tolkat kursplanen i slöjd på samma sätt som min kollega gjort. Om hon eller han skrivit fram arbetsmiljö väldigt tydligt som ett bedömningsområde, ja då gäller det att även jag har med detta i min undervisning på ett snarlikt sätt som min kollega, eftersom de s.k. värdeorden sannolikt är kopplade till denna lärares sätt att undervisa om arbetsmiljö med eleverna,  t ex om man har specifka uppgifter som man tar in och bedömer t ex underhåll av vissa verktyg och redskap, eller säkerhetstänk när man rör sig i salen. Eller ännu värre - om han eller hon inte har med arbetsmiljö - då riskerar jag att missa detta område helt om jag alltför godtroget nöjer mig med att följa mallen. Detta skulle jag tro att vi hanterar mycket olika.

Jag har t ex ansvarsgrupper i slöjdsalen, några elever ansvarar för målarhörnan, några för träverktygsväggen, några för metallrummet osv. Detta tar jag in i min bedömning, hur eleverna sköter städningen. I nuläget gör jag någon kommentar då och då i mitt protokoll när jag lagt märke till det ena eller det andra, aktivitet eller inaktivitet. Men jag skulle gärna göra det mer strukturerat. Däremot är jag tveksam till att standardisera det. Va trist det skulle vara om alla slöjdsalar såg likadana ut, på pricken, som en klinik.

Hur kreativt skulle det vara på en skala?